prs wolfy & rollspelare

James suckade högt och gick efter henne med ett litet leende på läpparna. Han lyfte henne över axeln och fortsatte ner för trapporna, trots att det skulle ta sin tid.
"Jag trodde att du var sen." sade han och smällde lätt till henne på rumpan.

”Inte så sen att jag inte hinner ta trapporna.” Stella gav honom en puss på kinden innan hon fortsatte ut, hälsade givetvis på dörrvakten i förbifarten, och gick fram till hans fräcka bil.

James nickade lätt mot dörrvakten och log smått för sig själv innan han låste upp bilen. Han öppnade dörren åt henne och smekte hennes rygg, kunde inte låta bli att röra henne vid varje tillfälle han fick.

Hon la sina händer på hans kinder för att sedan ställa sig på tå och pussa honom överallt hon kom åt, men bara för att retas undvek hon hans läppar. Hon satte sig sedan ner tillrätta och spände fast säkerhetsbältet, kände sig för första gången på länge väldigt glad och lycklig.

James rynkade på pannan då han inte fick det han ville men nickade lite, skulle komma ihåg det. Han satte sig bakom ratten och började köra.
"Vilken skola?" frågade han och kollade på henne lite snabbt.

Hon vände blicken till honom, kom av sig för en stund då hon fastnade för hans sidoprofil. Hur var det ens möjligt att någon kunde se så gudomligt bra ut? Tillslut fick hon ändå ur sig skolans namn, vände blicken ut mot vägen igen och särade på läpparna i ett tyst skrik då en svartklädd figur stod mitt på vägen. Det hördes en duns då personen träffade bilens huv. Panikslaget vände hon blicken mot sidospegeln, ryckte i bilens handtag för att kliva ut och hjälpa den stackars människan men hindrade sig då hon såg personen stiga upp och räta på sig som om ingenting hänt.

James rynkade på pannan och kollade på henne lite snabbt, förstod inte riktigt vad hon höll på med.
"Är du okej?" frågade han och svängde in mot rätt väg. Han smekte lätt hennes lår och bet sig löst på läppen.

”Men..” Stella fattade ingenting vilket bara gjorde henne mer panikslagen. Hon hade hört smällen och hon hade sett killen flyga ner på marken, hur var det ens möjligt att han stod på benen? ”James?” Hon petade till honom med armbågen utan att ta blicken från sidospegeln, ville veta om han kunde komma på en rimlig förklaring.

"Ha?" sade han och stannade vid ett rött ljus. Han tog sin mobil lite snabbt och kollade klockan innan han vände blicken mot Stella. Han vred hennes ansikte mot sitt och rynkade på pannan. "Vad är det?"

Stella slet blicken från sidospegeln och stirrade frågande på James. Skämtade han eller hade han verkligen inte lagt märke till vad som hänt? Det gjorde henne ängslig eftersom det kunde betyda att hon såg i syne igen.
”Märkte du inte att du körde på någon?” utbrast hon hysteriskt.