Rollspelare & Wolfy prs

"Nej, verkligen inte. Det är bara väldigt tidigt." log han och la sina händer i fickorna. Han skrattade till och ryckte på axlarna. "Kan du visst. Har du ätit?" undrade han och drog handen över ansiktet. Han hade tänkt gå ner till källaren som dom gjort om till ett gym men av någon anledning så fördröjde han det, han ville prata med henne.

Att det var tidigt på morgonen hade han rätt i. Det hade känts som ett bättre alternativ att bara resa sig upp och ta itu med dagen än ligga kvar och vrida på sig.
”Du följde inte med de andra idag?” frågade hon sedan försiktigt, han hade väl sin anledning till att inte ha gjort det. Han hade kanske andra planer? ”Jo, jag hade sällskap av Philip.” De andra killarna nämnde hon inte - de kanske skulle ändra uppfattning om henne så småningom eller så inte. Alla kunde inte tycka om alla.

Jason såg sig omkring, betraktade sin omgivning som om det var hans första gång i huset då han inte riktigt visste vad han skulle göra.
"Ehm, jag- nae. Jag tyckte det verkade drygt att lämna dig på din första dag här. Har du något planerat för idag?" undrade han sedan och nickade lite åt det hon sa om frukosten. Han antog att killarna hade varit som vanligt, väldigt uteslutande och kyliga.

Leah kunde inte låta bli att le för sig själv åt hans svar. Det var ju gulligt av honom. Om det var hela sanningen visste hon inte men det lät bra i hennes öron och något mer behövde hon inte veta heller.
”Nej, så långt har jag inte hunnit än att jag skulle ha börjat planera min dag.” Hon hade faktiskt ingen aning om vad hon skulle hitta på. Umgås med Jason var ett alternativ men hon vågade inte fråga honom, rädd över vad hans svar skulle vara. Han hade säkert andra saker för sig än att hålla henne sällskap och ha henne gående efter sig som en svans.

"Okej, ehm... Du kan ju börja med att se dig omkring, jag är här nere om det är något. Säg till bara." log han och började gå mot trappan. Han granskade henne med ett litet leende innan han gick ner. Han kopplade in sin mobil till högtalarna och satte på musik. Han tog av hoodien och började träna.

Leah stod kvar en stund innan hon bestämde sig för att följa efter honom. Utforska huset kunde hon ju alltid fortsätta med senare. Dessutom var hon nyfiken på vart den här trappan ledde. Med andan i halsen gicl hon försiktigt steg för steg ner. Till hennes förvåning var det ett gym, hon hade haft något helt annat i tankarna. Hon kunde inte hjälpa att stå och beundra Jason en stund. Söte Jesus så bra han såg ut. Det var knappt hon trodde sina ögon. Efter en stund tvingade hon bort blicken från honom och började istället se sig omkring. ”Så praktiskt med ett eget gym.” Hon fick nästan skrika för att överrösta musiken.

Jason hade inte ens märkt av att hon följt efter, han sänkte musiken så att de kunde prata utan att behöva skrika. Han granskade henne och log retsamt.
”Aa, det är jävligt skönt. Ljudisolerat och allt.” Log han och la ner vikterna. Han sträckte på sig och höll blicken på henne.

Leah inspekterade nyfiket vikterna. Hon skakade sedan på huvudet åt tyngden han lyfte med. Hon var löjligt svag. Hon klarade inte ens av den lättaste varianten av armhävningar eftersom hon inte hade mycket kraft och muskler alls i armarna. Kommit igång med att träna hade hon aldrig egentligen gjort heller.
”Nej men låt inte mig störa.” Han behövde inte avbryta bara för att hon hittat ner hit.

”Ska du inte ens prova?” Log han stort och tog de lättaste vikterna. Han gick fram till henne och räckte över ena vikten. ”Känn efter lite.” Sade han och kollade försiktigt på henne. Han visste inte riktigt på vilket sätt hon såg honom på längre eller hur han skulle bete sig runt henne.

Hon tog emot vikten han räckte henne. Eftersom den bara vägde ett kilogram så var det inga större problem, men allrför länge skulle hon inte orka hålla på att lyfta.
”Jag är alldeles för svag,” muttrade hon, mest för sig själv innan hon skrattade. Det var ju ganska roligt egentligen.