[PRS] Step brothers

"Har du en dejt med dig nu igen, Edward?" undrar det bekanta ansiktet, Tim, bakom kassan. Igen passar inte in i situationen. De enda gångerna han befunnit sig på restaurangen var med sina vänner, och ensam med sin kusin en gång. Och det, precis som detta, var inte en dejt. Edward har faktiskt policy att inte bjuda de han.. tja.. träffar, på mat. Nej nej nej. Sjuttonåringen bestämmer sig för att ignorera den bekantas kommentar, och vänder blicken än en gång mot Derek. "Har du någon italiensk ursprung eller något?" undrar han. Det var bara en gissning, en chans i en miljon, men han kände ändå för att fråga.
"En pasta med pesto, och en pizza.." beställer han vid kassan och masserar sakta sina axlar. "Vad vill du ha för pizza? Jag kan betala för den."

Det killen bakom kassan frågar Eddie får Dereks nyfikenhet att skjuta i höjden. Edward har alltså varit här förut med någon och Derek kan inte låta bli att undra vem. Det sticker till av svartsjuka, men han skakar av sig det.
Det spelar ingen roll at Eddie har haft dejter här. Right?
"Mm", säger Derek som svar på Eddies fråga. "Mamma är halvt italiensk." Han pausar, studerar den kortare 17-åringen. "Du behöver inte betala.."

"Tänkte väl det," säger Edward med ett enkelt leende på läpparna. "Kan du någon italienska då?" han låter huvan på sin kappa åka ner från huvudet, då taket och värmen skyddar dem från det everlasting regnet utanför. "Men jag kanske vill betala?" sjuttonåringen kollar upp på Derek, vilket var ett dåligt move. Som första gången de hade en middag med varandra är deras näsor bara några få centimeter ifrån varandra. Edward låter sig själv kolla in i de isblåa ögonen i en kort tystnad och med höjda ögonbryn, innan Robin, som killen i kassan heter, harklar sig. Edward vänder sin uppmärksamhet till honom och släpper Derek med blicken. "Hur mycket blir det?"
"180, dricka inkluderat."

Derek nickar, ler mot Eddie.
"Mm, men du får inte höra"
Han vänder blicken mot Eddies hår - den lila kalufsen spretar åt alla håll. Med ett försiktigt leende sträcker Derek dit handen, drar hårslingorna med fingrarna, rättar till dem.
"Jag tror faktiskt jag betalar, huh", flinar han enkelt.

"Varför inte? Är den så dålig?" frågar Edward med ett retsamt leende på läpparna, syftandes på italienskan. "Vad är fel på mitt hår?" han låter sina fingrar åka upp mot de mörklila lockarna på huvudet. Eddie drar upp sitt kort medan han blänger mot Derek. Han vill betala, av någon oklar anledning. "Nej, jag betalar."

Den lite längre sjuttonåringen fnyser och blänger på Edward.
"Nej, den är bara för bra", försvarar sig Derek, halvt förnärmad. "Jag är rädd att dina öron skulle trilla av, [ı]mi amore[/i]."
Han flina mot Eddie, klappar denne lättsamt på axeln.
"Nah, not this time bror"
Derek viftar med sitt kreditkort framför Eddies ansikte.
"Okej?"

Med huvudet på sned höjer Eddie på ögonbrynen.
"Jag har hört ett antal bra saker i mitt liv, testa? Öron är överskattade i vilket fall som helst." skämtar han och flinar enkelt mot Derek, han känner sig aningen generad, och har ingen aning om varför. "Mi amore, vad betyder det?" han drar bort kreditkortet den längre viftar med framför hans ansikte, och stoppar ner den i Dereks jackficka. Innan Derek hinner göra någonting annat sätter han in sitt kort i betalautomaten. "180, eller hur?" frågar han Robin.

Derek lutar huvudet på sned och ler fascinerat mot Eddie.
"Vet du seriöst inte vad det betyder?" retas han. "Hör du inte det?" Han skakar på huvudet. "Edward, min gode herre, det borde du."
Sedan ser han på Eddies kort och ögonbrynen drar ihop sig.
"Jag sa ju att jag skulle betala!" klagar han.

Eddie blinkar dumt ett par gånger, och låter sin blick glida upp mot Derek från betalningsautomaten.
"Jag är inte från Italien som dig, vad betyder det?" frågar han igen och tittar undrande på Derek. Han känner sig alldeles löjlig och generad när Derek säger Edward istället för Eddie, som han brukar. Hur löjlig är han inte. "Min gode herre, kalla mig aldrig det igen är du snäll." Edward stoppar ner sitt kort tillbaka i plånboken och ruskar på huvudet.
"Men det fick du inte, own it. Jag betalar inte för alla direkt." påpekar han och rycker på axlarna.

Derek skrattar till och klappar Eddie på kinden.
"Det betyder 'min älskade'" retas han, flinar. "Dessutom kommer jag inte från Italien. Mormor gör det, morfar är från England." Han granskar Eddie, den generade rodnaden som krupit upp på sjuttonåringens kinder är illa dold.
"Vadå, är det nåt fel med att säga ditt namn, Edward?" Sedan rycker han på axlarna, ler lite. "Jag borde väl känna mig hedrad, då."