Skogsriket, privat rollspel mellan Godrica Gryffindor och rosea

"Jag lovar, på hövdingens huvud och drakens eld"

Aino ler brett. Hennes blick riktas mot Elva som sitter ned och tittar på dom.
"Elva får väll följa med?" frågar hon.

"Såklart, om jag får ta med Tol. Det kan bli svårt att jaga annars, plus att jag inte kan leva utan Tol, och dig"

Aino rodnar och ler fortfarande.
"Då säger vi det." säger hon.

"Ja, det gör vi" Ejd ler. Han ser in i Ainos ögon. Det känns underbart. "Då ses vi" Han kysser Aino länge, innan han ger sig iväg till hans och prinsessans bostad

Aino står kvar ett tag.
Sedan vänder hon sig och beger sig hemmåt.
Hon längtar.

"Hej sötis!" Säger Liona när Ejd kommer hem. Hon ligger och läser i sängen. "Hej" Mumlar Ejd knappt hörbart. "Du, Liona, jag måste iväg snart, jag kommer vara borta i..." Ejd tvekar "Länge. Jag kommer inte vara här när barnet föds. Jag åker vid midnatt" Han tänkte att han kunde ta en av vagnarna som dras av dylingar (En slags hästliknande varelser). Han tar fram en stor väska av skinn och packar ner sina grejer, plus lite köksgrejor och ved. Han längtade.

Aino kommer in och får syn på sin mor som håller i en svart klänning.
"Du måste ha på dig den!" säger Harriet.
"VI SKA FÅ GÄSTER" hon ler.
Aino suckar och tar på sig klänningen.
"Den passar perfekt!" skrattar Harriet och kysser Aino på kinden.
Hon springer in på sitt rum och packar.

Ejd ler när han går och lägger sig den kvällen. Han skulle få vara med Aino. Alltid. Han kände en varm känsla komma krypande. Han tänkte på barnet, som skulle växa upp utan far. Den varma känslan försvann och ersattes av en kall skuldkänsla, men försvann när han tänkte på Aino igen. Så somnade han i en varm och kärleksfull sömn.

"Skulle det komma gäster?" frågar Aino Harriet.
"Nej ojj.. Imorgon" säger hon och rodnar.
"Förlåt men 'gästen' är inte hemma idag. Imorgon kommer dom hem.. Så jag har bjudit hit dom" säger Harriet.
"Gå och lägg dig." säger hon och skrattar.
Aino nickar osäkert och går in på sitt rum. Hon tar av sig den svarta klänningen och kryper ned under täcket. Hon tänkte på Ejd.