Rollspel, från olika världar

Jezebel såg argt på honom "du behöver inte knuffa mig" sa han trött och han satte sig på en bänk
"Ja det var säkert vad han menade" sa Jezebel trött och suckade sedan "vad tror du han vill att vi ska prata om? hans uppgifter sa att vi var tvugna att förstå den andra personen" sa Jezebel tålmodigt. Robin verkade vara typen som hade med muskler än hjärna

"Okej, öhm..jag är Robin av Locksley och jag är ganska uppkäftig, självsäker, snygg, väldigt snabb och hjälper fattiga. Jag är den personen som kommer på planer för att komma in i slottet i Nottingham, om resten av gänget försöker utan mig så misslyckas de. Något mer du vill veta? Jo, jag hatar då Much lagar mat, de smakar inte bra."berättade Robin snabbt och lyckades hitta en springa i fönstret som han började pilla på med spetsen av sin kniv.

Jezebel såg på honom och himlade med ögonen
"Det var nog inte det han menade, det kan du ju läsa i varje bok. jag lovar att alla har skrivit det där om dig" sa han
"Det är ju precis som jag skulle säga: jag hete Jezebel Disareali, jag hatar mitt liv, min familj och männskligheten" sa Jezebel lätt och såg på Robin "de är ingen information alls, det är ju knappast så att man förstår sig på någon med den informaationen" sa han och stoppade undan kortet och tog fram ett annat på sina syskon, han saknade dem och hans far hade sagt
de är ju alltid med dig hade han skrattat och Jezebel hade mått illa av de orden

"Kul."svarade Robin, han hade inte alls hört på vad Jezebel hade berättat eftersom han hade hittat ett ställe som skulle få fönstret att gå sönder direkt.
"Har någon av er ens en liten aning om vem som skickat hit oss? Ändå är det väl den där virrgubben Dumbledore som gjorde det."sade Robin och lutade sig mot väggen vid fönstret. Han gillade inte det här stället, han ville inte framstå som en idiot för det var han inte. Han var smart på att tänka ut saker på sin tid här var allt svårare och annorlunda det gick inte på samma sätt som det gick i hans värld.

Jezebel såg surt på Robin "måste du alltid vara så uppblåst och bara bry dig om dig själv? kan du inte sätta dig ner och prata som en anständig människa? kan du inte bara acceptera att du inte är i ditt kära Nothingham" sa han surt och stirrade sen rakt fram och igronerade Robins fråga, tänkte han inte lyssna på honom tänkte inte Jezebel svara på hans frågor

"Visst, ursäkta mig då."fräste Robin och sprakade till en stol medan han gick mot dörren i stället. Vad han hatade det här stället! Stolen flög genom rummet och landade i väggen med en smäll så att den gick sönder.
"Typiskt."muttrade han och slog sig ner på en annan stol, aldrig att han skulle prata med Jezebel igen. Fast de skulle bli kvar på den här dumma platsen i alla evigheters evighet.

Jezebel bara såg på Robin och log elakt, det var nästan roligt att reta honom. men Jezebel började bli trött på honom, han hade faktiskt erbjudit dem en chans så att de kunde lyssna på varandra så de kunde komma hem, men Robin hade haft fullt upp med sitt dumma fönster. Jezebel sjunk ner i ett hörn och gömde ansiktet under håret och önskade att han kunde sjunka genom väggen
"Varför var Kain tvungen att komma ivägen?" sa han lågt till sig själv

Jack hade suttit tyst igen, men nu orkade han inte längre. Han var van vid sådana situationer.
"Ryck upp er nu för &%"&%!½ båda två! Vi ska slippa härifrån och om någon av er inte vill det så visst, men kanske jag vill härifrån och säkert ni andra två också! Så nu tar ni er själva i nacken och försöker att lita på den andre fast ni hatar varandra för jag vill för #%&/( härifrån!"skrek Jack ilsket så att han blev helt röd om öronen. Hur han hatade båda två, ingen av dem kunde ju någonting om lagarbete.
"Så, vi börjar från början och struntar i att vi hatar varandra. Vem skickade hit oss?" sade Jack en aning lugnare.

Jezebel lyfte inte ens på huvudet när Jack skrek på dem, han reagerade inte. han var van vid att folk skrek åt honom. han saknade nästan att Kain skrek på honom så fort han dödade någon han brydde sig om, han kanske skulle ge sig på Maria, hon hade vackra ögon. han skakad epå huvudet och återvände till nuet
"Hur ska jag veta det? jag har aldrig haft med magi och göra förut?" sa han trött, riktig magi fanns inte i hans värld

"Inte jag heller, men vi måste tänka logiskt. Om någon vill ha hit oss alla måste det finnas en logisk förklaring. Antingen så finns det någon här någonstans som hatar oss alla och vill se oss döda eller så är det tvärtom att någon tycker om oss alla och vill att vi ska bli vänner och leva lyckliga i alla våra dagar." i slutet av hans kommentar höll han på att kräkas, aldrig att det kunde stämma. "Men om någon hatar oss alla, så måste det finnas en förklaring, vad har vi alla gemensamt?"