Vamäxen Nessie

Ny läsare och det är jättebra ♥

DÖR om du inte skriver mer D:

Jag har nästan klart ett kapitel bara jag får ett bra slut på det!

okiii. längtar!

Nu kommer kapitlet som ni fått vänta på såå länge! Och tack igen för alla fina och underbara kommentarer!♥

Kapitel. 18 I Sjukhusflygeln

Efter att ha jagat med Demi började vi gå upp mot slottet igen. Vi var båda på mycket bättre humör nu. Men just som vi stod vid dörren till slottet, hörde vi ett högt skratt. Jag vände mig om och kollade mig runt. Ingenting. Sedan hörde vi det igen ett högt skratt. Jag kollade på Demi och hon mötte min blick med lika förvånade ögon. Vem var ute den här tiden? Jag menar det var ju lite före midnatt!
Vi började sakta gå mot skratten och när vi rundade hörnet på slottet så såg vi Seth Malfoy, Andreas Crabbe, Marcus Goyle och några andra killar som jag inte visste namnen på.
Vi smög oss fram bakom en buske och spionerade på dom. Dom gjorde inget intressantare än att skämt och skratta. Så efter 10 minuter gick vi in och lade oss. Demi sov ju inte så hon satt uppe och spelade trollkarlskort med sig själv. Jag somnade direkt som jag blundade och när jag öppnade ögonen nästa gång var det kl.2.34 och så vaknade jag kl.5.13, jag vet inte varför men det var svårt att somna.
Men sedan kom jag på McGonagalls möte på måndag. Hade hon vetat att det här skulle hända?

Jag vaknade med ett ryck. Jag kände det blöta, kalla vattnet rinna ner för min rygg när jag satte mig upp igen. Jag tittade förvånat på Demi som fortfarande höll trollstaven höjd efter att ha sprutat vatten på mig. När hon såg mitt förargade ansiktsutryck s kunde hon inte hålla tillbaka skrattet längre utan föll ner på sin egen säng för att kunna skratta ur sig allt. Jag var inte på bra humör efter det och började kast kubbar på henne. Vilket fick henne att skratta ännu mer. Nu vaknade Lily också. Och Roxy kom in i rummet. Jag slutade med att kasta kuddar på Demi och hon slutade skratta.
”Demi, kommer du?” frågade Roxy och ignorerade mig totalt. Och jag märkte det direkt som svartsjuka. Hon trodde tydligen jag hade tagit över hennes plats som bästis till Demi. Demi verkade också fatta det och började genast gå mot dörren till Roxy. Hon vände sig om och gav mig ett stelt leende innan hon gick ut.
”Oj då! Roxy har visst lite problem med Vamäxor!” skrattade Lily och började sedan klä på sig sin Gryffindoreklädnad. Jag satt bara på sängen och väntade. Jag hade redan bytt om i vampyrfart. Lily hade accepterat mig som Vamäxa, och jag visste inte vad jag skulle tänka om Mad. Hon hade nog inte kommit över det än. Tror jag.
Lily och jag gick sakta ner till stora salen och satte oss breddvid Roxy och Demi. Dom satt och pratade om vår nästa lektion som var Förvandlingskonst. Jag hade knappt övat alls, bara lite. Jag började ta åt mig av ett rostbröd och en Quarfrö, Quar var en magisk frukt som var lika stor som en pump och doms frön var underbara att äta. Nessies mamma brukade odla Quar hemma, och Nessie älskade lika mycket som hennes mamma. Hon njöt så mycket att Lily tittade på henne med stora ögon.
”Vad är det? det ser ut som du just sett Jesus” sa hon och verkade söka med blicken efter Seth.
”Va? Jag bara åt mitt Quarfrö!” sa jag och sökte med blicken jag med efter Seth. Jag vet inte varför men det verkade som om vi inte hade setts på en lång tid. Jag hittade honom vid Slytherinbordet där han satt med Andreas Crabbe och Marcus Goyle. Precis som doms släktingar hade Crabe, Goyle och Malfoy alltid varit vänner eller bästisar. I det här fallet bästisar. Dom satt och pratade med några andra killar. Som om Seth kände min blick när jag tittade på honom så vände han sig om och mötte min blick med lugna ögon.
Vid andra sidan Slytherinbordet satt Amy och åt sin gröt. När hon såg att vi kollade på varann stäg hon upp och gick ut ur Stora Salen. Det gjorde att Seth genast tittade bort och såg skylidig ut.
”Hallå?! Lyssnar du ens?” frågade Lily efter att hon hade berättat om hur mycket hon hade övat på Förvandligskonstläxan och tittade besviket på mig. Hon hade rätt med att jag bara lyssnade med ett halvt öra eftersom jag fortfarande grubblade över det som just hade hänt.
Varför hade Seth sett så ledsen ut när Amy gick? Var han fortfarande kär i henne?
”Förlåt vad sa du?” frågade jag Lily och försökte hänga med medan hon fortsatte där hon hade slutat. Sen kom jag att tänka på Mad och jag tänkte fråga Lily direkt efter att hon hade slutat. Men hon höll på så länge att jag onte orkade vänta.
”Ska vi inte hälsa på Mad efter lunchen?” avbröt jag Lily och hon såg besviken ut över att bli avbruten. Men hon höll med mig och efter lunchen gick vi till sjukhusflygeln och hälsade på Mad.
Vi knackade på dörren och hörde madam Pomfrey säga: ”Ni kan komma in” och vi steg in.
”Jaha, det är Miss Amber. Och kan det vara Miss Lovegood?” undrade Pomfrey och granskade henne noga.
”Ja, jag är Lily Lovegood. Vi kom för att...” Lily hann inte avsluta meningen innan madam Pomfrey avbröt henne.
”Hälsa på Miss Spinnet” avslutade madam Pomfrey åt henne. Lily såg inte särskilt glad ut då, hon gillade inte att bli avbruten. Jag kom på att jag inte hade vetat vad Mandy hette i efternamn, men hon hette alltså Clearwater. Det var fint, Mandy Clearwater. ”Hon är här. Ni kan vara här i 15 minuter. Sen måste jag be er gå.” sa madam Pomfrey strängt och gav oss en bestämd blick innan hon gick in i en dörr på andra sidan rummet.
Lily och jag gick sakta bort till sängen som madam Pomfrey hade pekat på. Mycket riktigt låg Mandy på sängen och hon log redan när innan hon såg oss. Hon hade tydligen hört oss. Men sedan såg hon på mig och hennes leende stelnade lite.
”Jag är så ledsen, Mad. Jag borde ha tänkt mig för och...” längre hann jag inte för Mad hade börjat skratta och jag förstod ingenting.
”Du kunde inta ha gjort nått. Det var bara bra att du berättade sanningen.” sa hon när hon hade slutat skratta och sedan blev hon allvarlig. ”Så... Det är sant? Att du är e-en...”
”Joo, men du ska inte bli rädd! Jag bits inte!” försökte jag skämta men det funkade inte. Hon verkade inte vara så säker på det hon. ”Snälla Mad, förlåt mig. Jag skulle...” försökte jag igen men hon bara skakade på huvudet.
”Nej! Det är inte ditt fel att du är en v-va-amp-pyr!” stammade hon fram men verkade ändå fast besluten att förlåta mig. ”Eller Vämxa”
”Vamäxa” rättade jag henne. Men jag var inte så säker på att hon hörde mig eftersom jag nästan viskade det. Nu var det hennes tur att granska mig.
”Madam Pomfrey sa att jag kunde fara här i från och äta middag i stora salen och så” sa hon och verkade villa byta ämne. Jag ville inte orsaka henne mer smärta så jag hängde på.
”Vad bra! Måste du sova här ändå?” frågade jag tveksamt och försökte le. Men det gick inte så bra och det liknade mer en grimas.
”Nej, jag kan fara här i från efter middagen” sa hon muntert och log. Lily log till baka men mitt leende blev ju bara en grimas.
”Nu måste ni lämna Miss Clearwater. Hon måste vila” befallde madam Pomfrey som just kom in i rummet. Jag började bli riktigt arg på Pomfrey, och gav henne en väldigt arg blick. Hontittade bestämt bort och log lite konstigt.
”Jaha” sa Mad lite lättat och jag undrade ifall det var meningen att vi skulle höra lättnaden i hennes röst eller inte. Men sedan tittade hon skrämt på mig, nej. Alla tittade skrämt på mig. Sedan förstod jag att jag hade börjat morra, utan mening såklart. Jag tror det hade varit för att jag hade tappat humöret. Först på Pomfrey och sedan på, nej, jag kunde inte ha blivit arg på MAD? Oj, nu tittade alla på mig igen och vad skulle jag göra? Och varför var jag arg på dem?
”Förlåt, jag...” men jag hittade inte orden. Vad skulle jag säga, jag menar jag kunde inte säga ”Pomfrey, jag är en Vamäxa” då skulle ju hon också svimma.
”Nej. Va inte ledsen för det du är!” sa madam Pomfrey och såg medlidande på mig. Hon visste alltså. Hon visste att jag hade skrämt slag på Mad. Hade hon berättat?
Lily såg inte lika skrämd ut som resten av dom och gav mig en ilsken blick, tydligen för att jag kunde riskera att få Mad att svimma igen. Hon drog bara med mig mot dörren utan ett ljud.

jag har läst alla kapitel nu, dem är jättebra! *bevakar*

^^ AA, eller hur? Visst e de! De är jättebra!

Har du mer färdiga kapitel?

Nej, det har jag inte kommer mer senare!

meeeeeeeeeeeeeeeeer