PRS Lupple & wolfy

Med slutna ögon lyssnade hon till hans hjärtslag och till hans röst. Det var något med den som gjorde henne alldeles knäsvag. Egentligen var det ju helt galet att hon kände på det här viset för någon som hon nyligen träffat igen efter flera år. Men på något obegripligt och oförklarligt sätt så kändes det som om de aldrig varit ifrån varandra.
"Jag vet," mumlade hon så han förklarade att han inte ville förstöra någonting för henne. Holly begrep fortfarande inte vad han menade med den saken men hon låtsades ändå som om hon gjorde det.
"Men har jag inte rätt att bestämma om saker som också gäller mig?"

Nikolaj höll henne tätt intill sig i ett varsamt grepp, det var väldigt svårt för honom att släppa.
Det kändes på något konstigt vänster som om de hörde ihop.
Han slöt ögonen, försökte tänka annorlunda.
Detta var Holly, Holly som vuxen.
Inte Holly som var hans barndomsvän.
Men samtidigt, det var Holly. Hans Holly.
Han pussade henne lätt på huvudet och tvingade sig sedan att släppa.
Slog sig ned i soffan igen och log svagt men med en suck,
"Såklart du har rätt till det. Jag bara. " Sa han och suckade igen.
" Det känns bara svårt detta." Sa han tyst, ärligt.

Då han släppte taget om henne sjönk modet en smula. Hon satte sig ner på huk framför honom och tog hans händer i sina.
"Om du vill att vi håller allting på en platonisk nivå så.. respekterar jag din vilja." Holly vände upp blicken till hans ansikte för att söka ögonkontakt med honom. Hon hoppades ändå innerligt på att han skulle vilja någonting mer, att han kände samma som hon gjorde.
"Men jag skulle gärna vilja se vart det här skulle ta oss," fortsatte hon och strök tummarna över hans knogar.

Nikolaj tittade mot henne, mötte hennes blick.
Försökte höra hennes ord, försökte verkligen tänka sig att hålla det platonisk och insåg att det skulle vara nästintill omöjligt.
Han vände bort blicken, kände hennes tummar och bara den lilla rörelsen sände rysningar över hans kropp, bra rysningar.
" Nej det är inte det jag vill." Sa han tyst.
"Jag tycker bara att båda alternativen känns svåra. " Sa han ärligt och lösgjorde ena handen från hennes grepp och smekte henne sakta över kinden.
" Jag är bara rädd att det kommer förstöra nått. "Viskade han och såg på henne.
Hon var så förtrollande, så vacker- så lockande.

Ett litet hopp tändes i hennes blick trots att hon visste bättre än att hoppa till förhastade slutsatser. Holly såg in i hans vackra ögon som fick henne att tappa fokus för ett kort ögonblick. Alla tankar försvann raka vägen ur hennes huvud och hon böjde sig närmare för att låta läpparna möta hans. Det var en försiktig och mjuk kyss, hon ville bara få känna hans mot sina en gång till åtminstone. Om de valde att utforska deras känslor för varandra så fanns risken där att det skulle sluta i tårar, vilket i sin tur kunde resultera i att deras vänskap fick sig en stöt. En stöt som den kanske inte skulle återhämta sig från. Men hon ville inte låta det skrämma henne: för chansen att någonting enastående vackert skulle komma ur det hela var minst lika stor.

Nik såg på henne, såg nästan i hennes ögon vad hon tänkte göra och för en kort sekund tänkte han dra sig undan.
Men dem där ögonen, de liksom höll honom fast. Höll honom fastnålad på plats och han kunde inget annat än att besvarade den mjuka kyssen hon gav honom.
Han snodde armen runt hennes midja och drog försiktigt upp henne i sitt knä.
Nikolaj visste att på något konstigt sätt var detta helt rätt.
Det kändes så annorlunda jämförelse men tidigare kyssar han haft med andra människor.
Han flyttade upp ena handen och smekte henne lätt över bakhuvudet, över hennes hår.
För att sedan sakta och vänligt avsluta kyssen, men behöll sin arm runt hennes midja och blicken fäst mot hennes ögon. De där makalöst vackra ögonen.
"Holly. " Viskade han och såg på henne.
"Vi måste göra detta på rätt sätt." Viskade han. Men han visste också att det var sant. Minsta felsteg och alla deras broar kunde brännas och det var inte värt det.
Han behövde henne i sitt liv, på ett eller annat sätt.

Att han besvarade kyssen fick henne att le mot hans läppar. Det var en magisk känsla och att få uppleva något sådant här med någon hade hon bara kunnat drömma om. Då han avslutade kyssen lutade hon sin panna mot hans med ögonen slutna.
"Rätt sätt?" upprepade hon frågande efter en stund. Det var först då hon öppnade ögonen för att se på honom. Holly ville att han skulle förklara sig. Skulle de utforska hur djupt deras känslor för varandra egentligen gick så behövde de göra det på bådas villkor.

Han lät sina fingrar färdas över hennes kind och pussade henne än en gång på läpparna, men en ganska snabb men ändå mjuk puss.
Han drog med fingrarna över hennes rygg med andra handen och tog några djupa andetag, lät blicken vila på henne och log.
Han visste inte riktigt hur han skulle förklara, han visste bara vad han kände.
Han lutade pannan lite mot hennes axel i hopp om att köpa sig lite tid. Om att finna de rätta orden.
Efter en stund så lyfte han upp sitt ansikte och riktade sin blick mot hennes.
" Rätt sätt. " Upprepade han med ett svagt leende på läpparna.
" Att inte gå för fort fram." Viskade han och bet sig lite i läppen.
" Att ha en bra dialog med varandra om allting." Fortsatte han och vände bort blicken.
"Att lära känna varandra på nytt." Sa han tyst och vände än en gång upp blicken mot henne.
"Förstår du?" Frågade han efter en stunds tystnad.

Visst förstod hon hur han menade och hon höll med honom. Trots att det kanske skulle kännas tufft att ta det långsamt så var det en god idé, de behövde lära känna varandra igen och på ett betydligt djupare plan än då de varit små. Så mycket var annorlunda nu. De hade växt upp ifrån varandra. Dock kände hon fortfarande precis samma värme inombords som hon alltid gjort i hans sällskap. Han kände henne på ett sätt som ingen annan gjorde.
"Det låter bra," nickade hon instämmande och log varmt mot honom. Att han ville ge dem en chans gjorde henne lycklig. Holly drog fingrarna över hans nacke innan hon gnuggade sin nästipp mot hans.

Han var glad att hon förstod, att hon respekterade hans vilja kring detta och att hon verkade hålla med honom.
Då kändes detta otroligt mycket tryggare, stabilare.
Han log tillbaka mot henne och la undan några hårslingor från hennes ansikte.
Kände hennes nästipp och skrattade lågt.
Det var otroligt gulligt.
Han smekte henne sakta över håret och såg på henne.
"Så ditt ex.. "Började han, kunde verkligen inte förstå hans problem med att komma ihåg killens namn.
" Hur känns det? Alltså jag fattar att ni är över- men du kanske behöver tid?" Frågade han lågt och såg på henne.