Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Lorenzo ökade snabbt på stegen också han, hade ju förstått att han var upptäckt så han hade inte mer tid på sig nu. Det var bara att handla med en gång istället då. Med några snabba steg var han ikapp henne, dröjde inte heller länge förräns han tog ett hårt grepp om båda hennes armar.
"Försök inte ens. Det är bäst du följer med mig gumman." sade han, börjsde samtidigt dra med sig henne emot ett hus längre bort.

Hon tyckte till när hon kände två händer runt sina armar och hon försökte direkt slita sig loss men förstod nästan direkt att det knappt var lönt. Mannen som höll i henne var mycket starkare och skulle inte släppa. Hon kom in i huset och såg sig runt.
- vem är du och vad vill du mig? Sa hon med ganska svag röst.

Lorenzo verkade nästan vara road utav den här situationen, men det var väl sådan konstig han var - någon anledning måste ju finnas till allt han gjort. Väl där inne flinade han, höjde lätt på ögonbrynen åt henne.
"Nämen, känner du inte igen din egen svärfar?" ifrågasatte han roat, drog med sig henne in i ett rum och drog igen dörren innan han drog ihop hennes handleder bakom henne för att binda ihop dem med ett rep - visserligen borde hon inte vara nåt stort bekymmer, men för enkelhetens skull. Han hade varit rätt hårdhänt av sig, men här tog han istället för sig mer och lät nästan händerna smeka över hennes kropp.
"Vad jag vill däremot är en annan sak, sötnos" fortsatte han med ett flin, visserligen var hon mest ett lockbete men när hon väl var här kunde han gott roa sig lite.

Hela hennes kropp stelnade till, det var Aarons pappa, egentligen borde hon förstått det tidigare eftersom de var lika men det var inget hon ens reflekterat över.. Men innan hon han göra någon rörelse så hade han tagit tag om hennes händer och bundit dem och hon kände sig äcklad av att han tog på henne.
- kalla mig inte sötnos eller gumman sa hon kyligt och försökte få loss händerna från repet, allt hon ville var att skada honom, skada varenda centimeter av hans kropp.

Lorenzo skrattade till lätt, uppenbarligen hade hon en del humör verkade det som. Han snurrade runt henne så att han istället stod ansikte mot ansikte emot henne.
"Jag kallar dig det jag vill", sade han, gav henne inte den minsta förvarning innan slaget kom emot hennes käke.
"Och försök inte mopsa upp dig igen" sade han skarpt, nu utan en glimt av ett leende. Han satte fingrarna under hennes haka och granskade henne.
"Du har lyckats fånga min son, och det är också vad du ska hjälpa mig att göra. Du är ett lockbete, och försök inte något mer litet uppror. Och än mindre få för dig att ropa eller något - om du inte uppför dig, är det Aarons liv du försätter i fara." sade han kort, han var ute efter sin son.

Aaron hade börjat lägga märke till hur länge Sophie varit borta, han hade legat och läst men klev nu istället upp för att se ifall hon kanske var någon annanstans i huset utan att han märkt det. Men icke, vilket började gå honom lite orolig så han provade istället att ringa henne.

Hon gnydde till när han slog henne över käken innan hon nickade sakta.
- gör vad du vill med mig, bara skada inte Aaron mumlade hon och såg överallt förutom på honom. Hans blick äcklade henne.
- jag fryser, kan du ge mig en filt eller något? sa hon kyligt.
- Vad du än gör mot mig så kommer jag se till att dölja det från Aaron. Jag har ett starkare psyke än du kan tro. la hon till och såg kyligt på honom.

Lorenzo flinade lätt igen, hon verkade sannerligen ha fastnat för hans son.
"Man ska inte lova saker man inte kan lova, inte sant?" frågade han med ett flin, han var än inte säker på vad han skulle göra med sonen.
"Det här är inget hotell." svarade han kort, hon var då inte här för att få det bekvämt. Han flinade då han hörde hennes mobil ringa - det kunde väl vara så att Aaron börjat undra. Han lät än en gång händerna gå över hennes kropp, för att leta upp hennes mobil och helt fräckt dra upp den och kolla. Flinandes svarade han då han såg vems nummer det var.

Aaron andades ut då samtalet började, antog att hon då var okej.
"Hej, vart är du?" frågade han direkt.
"Du vet vart du kan hitta henne." hans fars korta röst fick honom genast att stelna till. Vad var det här? Eller ja - han räknade snart ut att han på nåt sätt måste ha hittat Sophia, men ville inte tro på det.
"Vad har du gjort med Sophie?" frågade han efter en kort stunds tystnad.
"Du ska ångra vad du sagt till poliserna, ta tillbaka det ifall du vill att hon ska leva." svarade han kort och bröt samtalet innan aaron hann svara. Han var genast skräckslagen, han visste vad fadern var kapabel till. Han hade sina aningar om vart han kunde hitta honom, och gick genast mot hallen för att ge sig ditåt. Men han insåg också att det var dumt att gå helt själv - så än en gång tog han upp mobilen, men denna gång för att ringa Sophies pappa istället.

Sophie backade ett steg när hon kände hur han rörde henne och svalde hårt när han tog hennes mobil. Hon satte sig ner på golvet igen och kröp ihop med de ihopsnörade händerna runt de ihppdragna knäna. På hennes kind började det bli ett rött märke efter att han slagit henne. Hon fick en impuls och innan hon stoppat sig själv så sparkade hon hårt till honom på smalbenet.

Sophies pappa tog upp Mobilen, var iväg på gymmet nu när det var senare och de flesta gått därifrån.
- ja hallå, det är inte så bra läge nu sa han med vänlig röst.

Lorenzo ropade genast till då han blev sparkad, vände snabbt runt till henne och var snabbt framme med ännu ett slag, hårdare denna gången.
"Jag trodde att du ville behålla pojkvännen i livet." morrade han fram, han var inte särskilt bra på att hålla sig lugn i normala fall och hon hade verkligen en tendens att få honom förbannad om hon tänkte hålla på sådär.

Aaren blev väldigt lättad över att han svarade så pass snabbt, och även att det faktiskt var han efter senaste telefonsamtalet.
"Jag tror farsan fått tag i Sophie", sade han genast, oron för henne hördes lång väg på rösten - det kändes tio gånger värre än om han hade tagit Aaren istället, och han var livrädd för att hon skulle ha blivit skadad.

Sophie såg mot honom och skrek till av hans slag och nickade.
- det vill jag. Jag kan ge dig vad som helst bara du inte skadar honom. Vad du än vill. Pengar,sex? Sa hon bedjande och desperat. Såklart var dessa saker inget hon ville göra. Men bara hon kunde hålla Aaron oskadd skulle det vara bra.

Hennes pappa stelnade till och gick av maskinen.
- om du skämtar om det här Aaron så är det fan inte kul sa han. Hoppades egentligen att det var ett skämt eftersom det skulle vara fruktansvärt om Sophie var i klorna hos hans pappa.