[PRS] miaslife och countess

Clara höjde ögonbrynet vid hans sista fråga och puttade mjukt till honom.
- min syster är väl egentligen inte särskilt kräsen med tanke på de pojkvänner hon haft tidigare. påbörjade Emma men blev avbruten av Clara som fnös lågt.
- Men om hon får välja dejt så tror jag hon skulle vilja göra något som inte är det vanliga, typ bio eller gå på restaurang. Utan istället typ en picknick på ett fint ställe. Jag menar min syster blir glad för det mesta bara hon känner att man gjort det just för henne och det inte är något man planerat in i sista minuten, det behöver inte vara dyrt, bara personligt. Sa hennes syster och Clara log svagt, det var faktiskt ett mer vettigt svar än hon räknat med att höra från sin syster.

Adam slängde en blick mot Clara när systern nämnde de tidigare pojkvännerna, och hennes reaktion avslöjade att det fanns mer där som hon inte berättat för honom. Och trots att det inte var hans ensak blev han ändå nyfiken på vilka typer av killar som Clara dejtat innan honom.
”Inga sista minuten-dejter. Uppfattat”, svarade han för att visa att han tagit in allt Emma berättat. Var påväg att säga någonting mer, men hann bara öppna munnen innan de blev avbrutna av livvakterna i framsätet.
”Mr. Walker. Vi är framme..”, sade mannen som satt bakom ratten medan han stängde av motorn. Männen knäppte loss säkerhetsbältena och klev ut för att kunna öppna dörrarna åt Adam och Clara. Då de hade kört in i ett garage som var anslutet till arenan kunde de i lugn och ro lämna bilen utan att behöva tänka på fans och paparazzis.

Clara såg på en av livvakterna när han började prata.
- Emma, jag får ringa upp dig, din drömpojkvän måste förbereda sig för en konsert. Sa hon och hennes lillasyster sa hejdå, fortfarande med en aning chock i rösten att hon faktiskt pratat med Adam Walker som hon haft som idol sen han blev känd. Clara la på luren och la mobilen i sin väska innan hon gick ut ur bilen efter Adam och stängde dörren efter sig.
- du vet att om du träffar henne så kommer du aldrig bli av med henne ellerhur? Hon har någon jobbig förmåga att analysera de personer jag går ut med och märker ganska snabbt om det är en bra person eller inte Sa hon till Adam med ett litet leende och ryckte på axlarna.

”Jag gillar din syster. Får bara hoppas att hon inte läser gammalt skvaller. Media älskar att sprida rykten om mig. Särskilt när det kommer till vilka jag träffar.. ”, svarade Adam med ett roat skratt och tog hennes hand i sin medan de gick längst de långa korridorerna. Snart möttes de upp av samma unga kvinna som hade tagit hand om Clara när hon var backstage för två månader sedan. Kvinnan snörpte lätt på munnen då hon såg deras sammanflätade fingrar, som om hon ville formulera en fråga, men istället klistrade hon på ett professionellt leende och mötte deras blickar.
”Vi är redan försenade. Adam, du behöver komma igång med ditt soundcheck direkt..”, sa hon och tittade ner i sin telefon där hon verkade förvara något slags schema för kvällen.
”... sen efter en snabb vända tilll logen ska du vidare till din Meet and Greet”, fortsatte hon och räckte samtidigt fram en ny backstagebricka till Clara.

Clara himlade med ögonen med ett litet leende.
- hon avgudar dig så jag tror inte hon kommer gå på sånt sa hon och smekte mjukt hans handrygg med sin tumme. Hon såg på den unga kvinnan som inte såg särskilt lycklig ut över att se Clara där och särskilt inte när hon såg att Clara och Adam höll varandra i handen. Clara släppte mjukt Adams hand och tog emot brickan av henne.
- Lycka till då, det kommer gå jättebra eftersom du är grym sa Clara med ett litet leende och kysste snabbt hans läppar.

Adam släppte motvilligt hennes hand och kände genast ett tomrum efter den.
”Jag har en del att ta hand om, men jag letar upp dig innan konserten..”, sa han och la en arm och Claras midja när hon lutade sig fram för att kyssa honom. Hennes ord – bara vetskapen om att hon skulle finnas backstage – hade återväckt gnistan som han hade saknat den senaste månaden. Medan Adam försvann iväg med vakterna stannade kvinnan kvar med Clara, och det blev då tydligt att det uppstått en spänning som inte hade funnits första gången de träffades, som om det fanns något outtalat mellan dem.
”Den här vägen, ms. Collins. Rowan vill gärna dela några ord med dig.”, sa kvinnan samtidigt som hon svängde av till höger i korridoren. De gick under tystnad och stannade först när de kom fram till en dörr där orden ’stör ej’ stod skrivna på en skylt på utsidan. Kvinnan knackade försiktigt och öppnade. Inne i rummet satt Rowan i en fåtölj med datorn och en kaffekopp stående på bordet framför sig. Han slängde en blick mot dörren och reste sig upp när han såg Clara ansikte.
”Ms. Collins. Så bra att du kom. Sätt dig är du snäll”, sa han och gestikulerade mot soffan bredvid.

Clara såg efter Adam med ett litet leende innan hon vände sig mot kvinnan och hennes leende försvann.
- självklart sa hon och följde efter kvinnan som senaste gången varit pratglad och trevlig men som nu inte sa ett ord mer än nödvändigt. Hon kom in i ett rum och såg sig runt innan hon fick syn på Rowan som satt i en fåtölj. Hon nickade sakta och satte sig ner i soffan innan hon rättade till sin klänning och la sin väska bredvid sig.
- du ville prata med mig? Sa hon och bet sig löst i läppen.

Rowan slog sig ner i fåtöljen igen och nickade åt kvinnan som försvann ut och stängde dörren efter sig. Gjorde sedan en gest mot Clara att hon kunde ta för sig av vad hon önskade av det som stod framdukat på bordet – kaffe, te, flaskor med mineralvatten och massor av frukt och vindruvor i en stor serveringsskål.
”Jag ska gå rakt på sak..”, sa Rowan innan han vände sin laptop i riktning mot Clara. På skärmen fanns två av bilderna på henne själv och Adam som cirkulerade omkring på nätet. Bilden på dem tillsammans i hotellrummet, och en bild av dem utanför restaurangen.
”… Jag vill veta vad dina avsikter är med Adam Walker..”. Rowans blick blev skarpare, som om han försökte läsa av hennes ansiktsuttryck.

Hon såg på bilderna och höjde lätt ögonbrynet mot Rowan.
- Avsikter? För det första vet jag inte riktigt vad du har med vårt förhållande att göra, min chef har aldrig begärt att få veta om mina föhållanden så därför kan jag tycka att det är Adams ensak. Men, jag tycker om Adam mycket, vi har inte känt varandra tillräckligt för att jag ska kunna kalla oss ett par, men vi är definitivt mer än vänner. Han har berättat för mig att du hellre skulle se honom med en person han dejtat innan, men i min värld handlar det om att han ska vara lycklig och inte vem som ger honom mest positiv berömmelse. Sa hon med blicken fäst på honom under hela svaret och la armarna lätt i kors.

Rowan satt tyst och rörde inte en min medan Clara pratade. Efteråt suckade han tyst och masserade punkten mellan ögonbrynen innan han fortsatte.
”Adam är fri att träffa vem han vill, men när det dyker upp sånt här i media blir det min ensak”. Han pekade på bilden av dem inne i hotellrummet och tittade sedan tillbaka mot Clara med en allvarlig, nästan anklagande, blick.
”Grabben som styrde drönaren han berättat att han fick reda på Adams rumsnummer genom ett anonymt tips. Jag vill tro att det du säger är sant, men med tanke på hur mycket människor som hann samla sig utanför restaurangen idag börjar jag istället tro att det är du som har tipsat journalisterna. Det skulle inte vara första gången som någon drog nytta av Adams kändisskap för att få lite uppmärksamhet..”.