PRS Medi & Vidomina

Hon log tacksamt och tog glaset och drack det och rynkade på näsan.
"Det smakar konstigt." Hon vände sig mot honom och ryckte på axlarna.
"Jag tror jag mår bra. Jag är ju här för Sherman ska se till mig." Hon såg sedan ner och kände hjärtat slå.

"Aj." Ruby skrattade när Mary tog henne i armen och gav Jules en kyss på kinden.
"Hej Jules." Hon lade huvudet på sned.
"Har du tid att kolla min hand? Den gör rätt ont." Hon såg på sin man och log.
"Du kan ta hand om Alexander ett tag."

"Det kan bero på att det är annat vatten än vad du är van att dricka.", svarade Jules på Alices konstaterande och skrattade kort. "Hur var det att bo med Rion?", frågade han henne sedan i ett försök att få henne på andra tankar. Jules rättad till sig för att sitta så bra som möjligt innan han svarade på henne fråga. "Sherman träffar sig det första han för imorgon. Hoppas du är trött. Ni börjar nämligen tidigt.". Han skrattade kort och såg mot henne håll.

Caspian kollade åt Jules håll när han kommit in i rummet. Sedan såghan år Ruby igen. Hon och lille Alexander var det viktigaste i hans liv just nu, så han prioriterade alltid dem. "Få se.", sa han och lade ner Alexander på kökssoffan i en liten sängbädd som fanns i köket. Han tog Rubys hand och masserade den. "Vad har du gjort?", frågade han och mötte Rubys blick. "Jag ser efter Alexder", svarade han henne och fortsatte att massera sin frus hand.

Hon skrattade och drack av vattnet.
"Det smakar inte så vidare gott." Hon ryckte på axlarna och såg på honom.
"Rion ja...." Hon såg på honom och rodnade.
"Han bet mig men jag förlät honom, Han är rätt snygg och han är trevlig." Hon svalde.
"Jag är inte så trött. Det är väl inte så sent?" hon lade huvudet på sned.

Ruby skrattade mjukt medan hon log mot sin man.
"Jag vet inte riktigt. Den ömmar bara." Hon ryckte på axlarna.
"Det är så skömt att vara den personen som ar ett hemma jobb. Att sova med ett barn i famnen och sen börja att städa." Hon log mjukt.

Jules skrattade. Han såg sin fru gena genom matsalen när hon gick in till köket igen. Han ropade henne till sig och Mary berättade för sin man, Jules att hon hade redan träffat Alice och presenterat sig. "Jag hoppas att det känns okej.", sa hon till Alice och klappade hennes axel. Hon tog Jules i hans händer och såg på honom. "Jag ska duka nu, du kan väl hålla Alice sällskap?". Hon sig honom i ögonen och Jules nickade åt henne. Mary lämnade sedan rummet och kom in igen till rummet där Caspian och Ruby befann sig. "Vilket porslin vill du att jag använder, Ruby?", sa hon när hon kom in och sökte sig till ett av porslinsskåpen. Hon slängde en blick åt Caspian och Rubys håll.

Caspian skrattade kort åt Ruby. "Så glad att du trivs.", sa han och lade en betryggande hand på hennes arm. "Jag tänker på dig varje dag jag är på jobbet.", sa han och strök hennes arm. Han tystnade för en sekund.
"Hur går det med maten? Ska jag göra något? Eller ska jag se till Alexander?", frågade Caspian sin fru.

Alice såg på dem och slöt ögonen och lutade sig tillbaka och suckade. Hon kände sig ganska trött och hon hörde barn joller och öppnade ögonen.
"Barn?" Hon såg efter Jules och svalde.
"Kommer du vara med Sherman imorgon?"

"Eh ta det blåa." Hon såg på henne och skakade på huvudet.
"Och jag tänker på dig." Hon fnittrade.
"Minns du när jag hade precis kommit och jag gick efter dig? Du var så sur på mig. Du gillade mig inte alls." Hon smekte Alexanders kind.
"Se till honom. Lägg honom med Lisa eller i lekhagen vid matbordet."

Jules skrattade då han insåg att hon hade hört barnen. "Ja, alltså.."., han tvekade kort, "jag och Mary har ett barn, Lisa, Elisabeth, och Caspian och Ruby har ett barn, Alexander..de är de du hör."Han såg upp och undrade ifall Mary eller Ruby skulle titta till barnen. Jules ville stanna kvar med Alice för att se att hon var okej.
"Ja, jag och Caspian kommer att vara med. Sherman och Caspian jobbar ihop och jag och jag och Mary finns på en annan avdelning- inte långt ifrån.", sa han.

Caspian gjorde som sin fru hade sagt och plockade upp Alexander igen, tills hans invändning eftersom han gav ifrån sig ett ljud. Sedan bar han med honom in till matsalen där Jules och Alice befann sig. "Hej, här kommer ett barn.", sa han lite i försök att vara skämtsam och lade Alexander ner i något som liknande en säng inte så långt ifrån matsaltsbordet.
Mary nickade till Ruby och öppnade ett skåp för att ta fram det blåa porslinet. Hon greppade tag i tallrikarna och bar de in mot matsalen. "Hoååas ni är hungriga, Ruby har gjort mat för en hel armé!". Mary skrattade it och lade tallrik på platser där stolar var placerade för att markera var en kunde sätta sig.

"Ska han komma och äta?" Hon såg på Jules och log mot talet om barn.
"Bar är så söta." Hon log mjukt och nickade.
"Så vad jobbar ni med?" Hon lade huvudet på sned och såg på Ruby som kom ut och stelnade till.

Hon mötte Alice blick och vände bort blicken.
"Sherman." Hon ville skrika. Flickan var så lik henne att han hade ett och annat att tala om. Men hon vände sig om och gick mot henne.
"Alice jag heter Ruby. Kul att få se dig." Hon slog sig ner och började sleva upp mat.
"Lovar dig det ser inte så gott ut men det är gott. Tro mig jag var drån ytan." Hon skrattade och hörde Alexander skratta till.

Jules nickade, "Ja, Alex ligger där, där Caspian har satt honom.". Caspian tittade upp och såg mot Jules och Alices håll. Sedan ropade han att det var matdags, ifall det var någon som hade missat detta.
Jules såg mot Alice igen. "Jag jobbar på samma ställe som Sherman, men en annan avdelning, vi experimenterar, experimenterar för att göra vår stad till ett bättre ställe.", sa han och blev osäker hur mycket han egentligen kunde berätta för Alice. "Vad jobbar du med?", sa Jules i försök att byte ämne.

Caspian såg på då Jules, Mary., Ruby och Alice satt sig ner vid bordet. Alexander låg i spjälsängen och verkade ha somnat eftersom han inte gav ifrån sig något ljud. "Åh, jag är så hungrig,", ca Caspian och tog över sleven efter att Ruby hade serverat Alice.

"Oh okej." Hon började att äta och log.
"Det är gott Ruby." Hon började att äta och såg på Alexander.
"Han är så söt. Kan man få hålla honom?" Hon log och tog några klunkar vatten. "Jag är författare. Kag skriver böcker." Hon såg på Jules och log.

"Ja det skulle du kunna få. Men ät först. Du ser ut att behöva det." Hon såg på Mary.
"Du kan lämna Lisa här i morgon med. Jag tar gärna hand om henne om du ska jobba."

Jules såg glad ut då han hörde att Alice verkade gilla maten som serverades. Han bytte en blick med sin fru, Mary, som satt sig mitt emot sin man. Hon nickade och tog av maten som serverades.
"Ja, självklart kan du få hålla honom.", sa Caspian och gick till den lilla sängen för att plocka upp sin son. Han höll honom i sitt grepp och höll honom nära sin egen grepp innan han räckte över honom till Alice. "Här, ta det försiktigt, så att du inte väcker honom.", sa Caspian och sträckte sig mot Alice så att hon kunde ta emot honom.

Mary lade händer mot varandra och mötte Rubys blick. "Tack, Ruby! Vi har så mycket på gång på jobbet, du anar inte hur mycket till en hjälp du är. Låt mig och Jules bjuda er på middag nästa helg!", sa hon och nickade åt Ruby, tacksam för att hon erbjudit sig.