Privat Rollspel [Lupple & Zora]

Akari hade vakant oh sett efter Theo tyst och modern suckar tyst och rörde dotterns kind innan lugnaden knacka på igen hos Akari och hon somnade igen. hon hade inte hört mycket men msstänkte theo var upprrödt

Theo stod irriterat utanför och rökte en cigg, rökte två cigaretter och tänkte tända en tredje när han verkligen tittade mot sjukhuset. Akari behövde honom. Han la ned paketet i fickan och gick än en gång in på sjukhuset och tog sig till hennes avdelning och sen hennes rum.
Han satte sig på en stol vid hennes säng och log svagt mot henne.

Akari hade vakant kort innan han hae komit och såg på theo snabbt tyst
-du e upprörd
sa hon tyst till honom och kände ju röklukten men ville ijnte bry sig mer. hon var glad över han ens var här

" Ja jag är upprörd." Muttrade han men tog hennes hand och svalde hårt.
"Men tänk inte på det. Du ska fokusera på att bli frisk." Sa han och log svagt mot henne.
" Allt kommer ordna sig med mig." Sa han lugnt och flinade lätt.

Akari såg på honom tyst nu när han sa han var upprröd.
-men jag vill inte du är upprörd. prata med mig
sa hon tyst till honom och flätar ihop deras fingrar. Han var varm och det var skönt

Theo suckade lågt och såg på henne.
"Din mamma verkar mer okej gentemot mig. Vilket är fantastiskt men din far. Han avskyr mig. Och jag frågade din mamma vad hon trodde var anledningen och hon sa att hon inte visste att det kunde vara allt mellan mitt utseende och att vi är så olika. " Sa han tyst.
"Och det stör mig- de känner inte mig. De vet ingenting om mig och så dömer de mig så hårt för något de inte ens vet och det gör mig upprörd. "Sa han allvarligt men smekte hennes handrygg med tummen.

Akari lyssnar på varje ord han sa. hon tyckte inte om att han dömdes speciellt nu i detta. hon suckar tyst och såg på honom
-förlåt för min pappa men mamma provar nog prata med heonom.
sa hon tyst och såg på hoom

" Det är inte ditt fel." Sa han ärligt och gav henne ett litet leende.
"Det är bara jag är uppväxt i en värld där man inte dömer någon. Du vet inte vad någon annan gått igenom och du har ingen rätt att döma. " Sa han och suckade tyst.
"Men han kanske ändar uppfattning." Sa han och försökte låta hoppfull.

Akari lyssnar på honom tst oc nickar tyst
-dem lugnar sig.. annars får dem väl säga hejdå för jag tänker inte låta dem få mig mista dig..
sa hon envist och såg på honom. hon hade blivit lite bättre och inte lika hög som innan det märktes på henne förhon var mer allvarlig men smärtlindrigen var påväg ut så hon fick nog snart en ny dos

Theo skakade på huvudet.
"Akari, säg inte så." Sa han allvarligt och smekte hennes kind sakta.
"Låt oss lösa detta på rätt sätt." Sa han och log svagt medan han studerade henne.
"Vill du veta en hemlighet? " Sa han och log lekfullt mot henne. Mest för att slippa tänka på allt det tråkiga med hennes föräldrar och denna nuvarande situation med Akari på sjukhus.