wolfy & rollspelare prs

"Vad finns det att berätta?" funderade Jonathan högt. Än en gång fanns det inte mycket han kunde berätta eftersom det var saker som Cleo inte hade en aning om. Och förstå skulle hon nog inte heller göra. "Mina föräldrar är båda starkt involverade i politik och har stort inflytande på många saker." Det var ju en självklarhet med tanke på familjens, och hela Ivashkov släktens, position i moroisamhället. "Berätta om din familj."

Cleo sneglade mot honom och nickade lite, hon var inte alls insatt i politik så hon hade inte alls något att kommentera där.
"Ehm... Pappa är död, min bror är typ försvunnen. Jag och min mamma är själva." log Cleo och ryckte på axlarna. "Hon är företagare, ofta iväg på resor." lade hon till och log nöjt då hon såg stranden en bit fram. Hon började glatt att gå dit, trodde inte alls att hon skulle kunna vägen.

"Åh, jag beklagar sorgen" fick han ur sig med en låg suck och gav henne en medlidsam blick. Han önskade att han kunde säga något tröstande men han hittade aldrig de rätta orden. Dessutom visste han inte hur hon skulle reagera heller. Det var därför en lättnad då han fick syn på sjön längre fram: det skulle ge dem annat att fundera på. "Jag borde inte ha tvivlat på att du skulle hitta." Tvivlat på henne hade han ju aldrig gjort, det hade bara varit sagt på skämt.

"Äsch." svarade hon bara på det första han sagt. Hon hade väldigt enkelt att stänga av sina känslor på det sättet, kunde ta distans från händelser och låtsas som att hon inte alls blev påverkad. Hon skrattade sedan och skakade på huvudet. "Att du ens tvivla, jag är typ bäst på att hitta saker." log hon och tog av sina skor när dom nådde fram till den lilla stranden.

Fundersamt la han huvudet på sned och iakttog henne med stora ögon. Hon var minsann en fascinerande person, han hoppades på att han en vacker dag skulle ha lyckats vinna hennes förtroende så hon kände sig säker med att öppna sig upp för honom. Han anade en viss sorg hos henne och en del av honom ville inget annat än trösta henne. Jonathan skakade lätt på sig - han skulle inte ha för stora förhoppningar. Istället böjde han sig ner och plockade upp en sten. Den var vit och formad som ett ägg. "Prove it." Han kastade iväg stenen så långt han kunde och gav henne en utmanande blick.

Cleo la ifrån sig sina skor och tog av väskan. Hon vände sig förvirrat mot Jonathan och rynkade på pannan.
"Bevisa vad?" log hon och började klä av sig, tänkte hoppa i vattnet. Det var nog ganska kallt men ändå, hon hade inte gått bara för att titta på vattnet.

Han öppnade munnen för att förklara vad han menat men kom av sig då hon började klä av sig, kunde inte låta bli att granska hennes kropp. Han tvingade sedan bort blicken för att följa hennes exempel och dra av sig tröjan, skulle hon hoppa i vattnet så skulle han inte göra sämre ifrån sig.

Cleo behöll sina underkläder på innan hon sprang till vattnet. Hon pep till då det var riktigt kallt men fortsatte ändå. Hon huttrade till och vände sig mot Jonathan. Hon granskade hans kropp och rodnade svagt då hon kom på sig själv med att stirra.

”Fryser du?” frågade han med ett skratt. Lika skrattretande var situationen inte längre då han själv började gå allt djupare ner i vattnet. Varmt och skönt var det inte. Han sträckte ut armarna mot henne i en inbjudande gest. ”Kom här så får du en kram, jag lovar att den kommer hålla dig varm,” erbjöd han sig.

Cleo nickade lite och granskade honom när han gick längre ut. Hon rodnade sedan svagt åt hans förslag men simmade fram till honom. Hon la försiktigt armarna om hans midja och lutade kinden mot hans bröstkorg.