Rollspelare & Wolfy prs

Philip log nöjt och satte sig ner bredvid henne. Han fortsatte äta sina flingor och rynkade på pannan då han hörde killarnas plan.
"Nej, så gör ni inte. Gör som Jason sa att ni skulle." sade han innan han vände blicken till Leah. "Vad ska du göra idag då?" log han.

Leah höll blicken sänkt eftersom det var tydligt att alla, förutom Philip, var irriterade över hennes närvaro och hon ville inte göra dem mer buttra. Vad de planerade angick henne heller inte.
"Vad finns det att göra?" frågade hon. De befann sig i en skog och trots att hon inte följt med så noga hur Jason kört, så förstod hon ändå att det inte bara var att gå iväg och efter en kort stund komma fram till centrum.

"Jason ska stanna hemma, ni kan ju alltid åka in till stan annars om du ska träffa nån kompis kommer han lätt skjutsa dig. Du är ju ingen fånge eller så." log Philip och ryckte på axlarna. Han åt upp flingorna och lutade sig belåtet bakåt i stolen.

Leah nickade fundersamt. Springa omkring på stan ensam hade hon ingen lust med. Ringa upp Jessica var ett alternativ men samtidigt så ville hon inte lämna Jason helt ensam heller. Att han klarade sig på egen hand fanns det inget tvivel om men det var något som gjorde att hon inte bara ville låta honom klara sig själv för en stund. Han å andra sidan kanske bara skulle bli glad om hon försvann iväg för en stund.

"Vi måste gå nu men se till att göra något idag, sitt inte här hela tiden. Det är skittråkigt." log han innan han reste sig upp. Resten av killarna följde hans exempel och efter några minuters skramlande med att få in allt i diskmaskinen så lämnades Leah kvar i köket.

”Hejdå.” Hon vinkade åt Philip innan hon åt upp resten av sin frukost, som bestått av en liten tallrik med olika bär och frukter. Då hon var klar bestämde hon sig för att bekanta sig med huset lite innan hon skulle gå och leta upp Jason. Nu när ingen av de andra killarna var här och kunde ge henne kritiska blickar, så skulle det kännas trevligare att gå omkring och se sig om. Hon skulle ju ändå komma, så som det såg ut nu, att bo här för en tid framöver.

Jason gick ut från badrummet och tog på sig ett par boxers och shorts innan han gick ner. Han antog att Leah fortfarande sov då de varit uppe ganska sent under natten. Han gick ner för trappan och höll på med sin mobil.

Nyfiket kikade hon in i de rum vars dörrar var öppna. Då hon vände sig om ryckte hon överraskat till då Jason var på väg nerför trappan. Hon hade inte hört honom komma.
”God morgon,” önskade hon, var inte helt säker på hur det stod till mellan dem efter deras senaste konversation. Hon kunde inte annat än hoppas på att han inte tagit det hon sagt på fel sätt.

Jason tittade upp från sin mobil och rynkade förvånat på pannan.
"Go- Har du ens sovit?" frågade han och flinade smått. Han sträckte på sig och gick till hallen, han tog på sig en hoodie och gick mot henne igen. Han granskade henne lite snabbt och log stort. "Vart är Nalle Puh- pyjamasen? Jag gillar den." log han.

”Ser jag så hemsk ut?” Leah skulle inte bli förvånad ut om hon såg ut som en levande död. Hon kände sig mer eller mindre som en. ”Jag kan inte gärna springa omkring med den hela dagen,” påpekade hon sedan och snurrade en slinga av sitt hår runt pekfingret. Inget hindrade henne förstås att gå omkring med pyjamas från morgon till kväll men det hade ändå känts som ett bättre alternativ att byta om till något annat.