[PRS] Step brothers

Edward tittar oskyldigt på Derek och skakar enkelt på sitt huvud.
"Va nej? Varför tror du inte att jag kan vara snäll för?" frågar han och drar lite i nallebjörnens arm. "Jag vill bara hålla i björnen, det är allt jag vill. Jag kan forfarande hålla i daimen, jag vill ju inte att du ska äta upp den."

"Mhm? Om du säger det så?" Derek höjer på ögonbrynen, förvirrat, men han trycker den gigantiska nallen i Edwards famn och rycker åt sig den rosa sockervadden.
"Dåså", säger han. "Vad ska vi göra nu då, herr packåsna?"

Edward stannar till och ändrar lite så att han kan bära både nallen och daimen, då han inte är lika lång som Derek så har han också mindre armar.
"Herr packåsna.." upprepar han irriterat innan han börjar gå igen. "Vi kan inte åka karuseller nu.." tänker han och tittar upp på sin styvbror. "Jag är hungrig." berättar Edward och puttar upp nallen lite till för att inte tappa den.

Derek höjer på ögonbrynen mot Edward och stoppar en bit av sockervadden i munnen.
"Klart vi kan, det är ju bara att sätta allt vid sidan av karusellen vetu", svarar han.
"Men jag är i och för sig också hungrig, vad vill du ha?"

Sori for the wait!!♥

"Och ta risken att allt blir snodd?" Edward tittar överdrivet häpet på den längre och skakar besviket på huvudet. Han behöver verkligen få i sig någonting. "Förlåt, men vad för människa tror du att jag är? Aldrig att jag tänker lämna denna teddy björn utan ett par vaktande ögon." sjuttonåringen pekar lite mot sockervadden, och sedan tillbaka mot sin mun, som att teckna att Derek ska ge honom lite också. "Har ingen aning.. någon varm mat.. restauranger finns det ju gott om."

i will never forgive u mate
note the sarcasm

Derek suckar och klappar den något kortare på huvudet.
"Alltså typ ingen annan utom vi kommer in dit", säger han menande, men byter samtalsämne. Sjuttonåringen är 99.9% säker på att ifall de skulle börja argumentera, då skulle Eddie vinna.
"Visst, vi går väl och äter nånstans."

Edward flinar enkelt och börjar styra benen mot en ut av restaurangerna på andra sidan gatan.
"Varför skulle ingen utom vi komma in dig?" undrar han och försöker att få upp dörren till restaurangen så gott han kan. Han låter sig själv andas ut, han har alltid älskat den restaurangen. "Förlåt, vi kan åkan karuseller sen om du vill det, jag är bara så sjukt, sjukt hungrig." berättar Edward och ler mot Derek. "Vad vill du ha för något? Jag tänker ta pasta med pesto..."

"De har ju staket och sånt", suckar Derek, men han ler lite när de styr stegen mot restaurangen på andra sidan. Edward får upp dörren såpass att båda kan trycka in sig dit.
"Om du tar pasta vill jag ha pizza", säger den något längre och undviker att fästa blicken på Eddies ansikte. Det leendet kommer vara hans död någon gång, det vet han.

"Staket och sånt," upprepar Edward med ett retsamt flin på läpparna. Sjutton är ingen har varit en stamkund i restaurangen, så för honom är det inget nytt när killen bakom kassan uttalar smeknamnet Eddie med sin alltid lika glada och pigga röst. Edward låter sin blick granska Dereks ansiktsuttryck och nickar. "Varför vill du ha pizza för att jag tar pasta, vad är din logik där?" undrar Edward och sliter blicken från Derek, för att gå fram mot den bekanta killen bakom kassan.

Derek rycker på axlarna och drar på munnen.
"Ingen logik egentligen - bara det att pizza och pasta är italienskt men ändå inte samma maträtt", förklarar sjuttonåringen med en nicking, som om han bekräftar det han själv säger.