Rues perspektiv, de 74 Hungerspelen

Oki!!!
Men bli nt försenad!!!

Slå dig? never♥ ta den tid du behöver den som väntar på nåt jäkligt awzome väntar aldrig för långe♥ Ta den tid du behöver som sagt♥

Ni är så snälla och fina♥
Miss_A: Hoppas inte det

hoppas inte jag heller

So, here you got it, nästa kapitel

Kapitel 10, Andra dagen.

Jag vänder på mig. Det är både obekvämt och osäkert att försöka sig på att sova i ett träd, försök aldrig det därhemma. Chansen är stor att jag inte får någon sömn alls, vilket betyder att jag kommer vara ännu mer sårbar än vad jag redan är. Det ända jag kan försöka vara glad över är att det faktiskt är träd på arenan. Även om det inte är mycket att ha fördel av, eller, visst, blir jag jagad kanske jag kan klättra upp i ett träd.
Ansiktena på de döda har precis visats upp på himlen, det är 11 döda, vilket betyder att det är 13 kvar i spelet.
Ungefär 7,7 procents chans att jag kommer hem, alltså. Tja, den är åtminstone bättre än i morse. Fy, nu låter jag nästan glad över att människor har dött. Fast... Det kanske jag är. Vid närmare eftertanke så är det inte så konstigt, även om det är hemskt. Vad har spelen gjort med mig?

Jag vaknar av att solen skiner mig i ögonen. Det verkar vara tidigt på morgonen, det är dagg i gräset och luktar friskt. Jag gnuggar mig i ögonen. Hur länge har jag sovit, två, tre, kanske fyra timmar? Jag gäspar stort och tar ner min lilla vattenflaska från grenklykan där den har stått.
Plötsligt hörs ett kanonskott. Ännu en död. 12 kvar. Det får mig att vakna till och tänka att, det där kunde faktiskt ha varit jag. För det är sant, det finns absolut inget som garanterar dig överlevnad på arenan. Jag hoppar smidigt ner från trädet, och drar in lukten av skogen. Jag känner mig fri på ett konstigt sätt, fri, bara för att jag känner mig någolunda säker här. Vilket är väldigt dumt eftersom jag skulle kunna bli dödad på fläcken. Jag inser det efter en sekund och håller ögonen öppna medan jag går.
Det växer något som ser ut som hallon bredvid mig, men jag vågar inte äta av dem, fastän jag vet att jag är duktig på bär. Harsyra finns det mycket av, upptäcker jag. Efter en stund har jag halvfyllt en av jackfickorna med den syrliga växten, även om man inte kan säga att det är mycket till mat. Under färden hittar jag ännu mer harsyra, hjortron som jag proppar en ficka med, och nypon. Det är väl inget att bli mätt på, men bättre än inget alls.
Jag träffar inte på en enda människa under förmiddagen, vilket är bra. Jag vill verkligen inte hamna i kamp med någon. Dagen går vidare, utan att något händer, förutom att jag proppar mig full med goda bär, som jag faktiskt är säker på är hallon. Det är otroligt gott och energigivande, så jag går vidare i rask takt och tar en klunk av vattenflaskan. Det var ett stort misstag, eftersom jag inte förut insett hur törstig jag var. Jag tar ytterligare en klunk, och en till.. Törsten är nästan släckt, men mitt lilla vattenförråd har minskat. Nästa problem jag kommer stöta på blir självklart vatten, törst. Det är jag ganska säker på.

Super bra!!

superdupermegabra

SuperMegaBra!

OMG GUDVADBRA I♥IT!!!!!

Sjukt awesome!