Ondskans dotter

Kan vi snälla få mer potter_fan! Jag längtar såå mycket tills nästa kapitel

Jätte bra!!!!!!!!!!!!!!!

Asså hör ni! Jag gråter ju bokstavligt talat av lycka här... :'D Jag trodde aldrig att jag skulle få så här fina kommentarer.. Bara för att ni är så bäst tänker jag ge er nästa kapitel nu!

Kapitel 20
Skulle hon springa efter hjälp? Nej, hon skulle bara gå vilse och göra det värre för sig. Och vad skulle hon säga? Öh, ett rum någonstans brinner. Var det ligger? Vet inte. Det hela lät oerhört fånigt. Men hon behövde inte fundera så mycket över det. För just då kom de två personerna från förut gående genom korridoren. Med sig hade de en riktigt gammal dam. Hon såg ut att vara minst hundra år.
"Sa vi inte åt dig att vänta utanför?" sa den yngre mannen, som nu såg ännu yngre ut bredvid de två tanterna.
"Jo, men kontoret brinner", sa Vanessa.
"Vad sa du?!" spottade den ganska gamla kvinnan ut.
"Kontoret. Det brinner", upprepade Vanessa, som nu började bli smått irriterad. Vad var det som var så svårt att fatta?
"Det var den sämsta ursäkten jag någonsin hört", sa medelålderskvinnan, medan den äldsta damen öppnade dörren.
"Vid Merlins skägg!" utropade hon. "Pomona, jag tror att hon talar sanning." Äntligen. Tack så mycket. Kvinnan, Pomona hette hon visst, och den yngre mannen kikade in. Vanessa hörde hur en av dem gick in för att lugna ner den upprörda fågeln.

Mannen, den yngre alltså, vände sig om mot Vanessa och innan hon hann reagera hade hon ryckts upp på fötterna. Han började omilt skaka om henne samtidigt som han röt:
"Din dumma flicka! Vet du hur mycket oersättlig kunskap du precis eldat upp?! Vet du hur många år, decennier, det har tagit att få ihop den?!" Vanessa försökte att inte skrika när hennes huvud brutalt slängdes in i väggen gång på gång.
"Det var inte jag!" lyckades hon pipa fram. "Den där fågeln blev jagad och krockade."
"Gilorius, sluta! Du kommer ha ihjäl flickebarnet om du fortsätter!" utbrast hundraårstanten. Gilorius släppte taget och gick bort en bit, men han blängde fortfarande surt på henne.

Tanten vände sig om mot henne. "Blev den jagad sa du? Av vem?"
"En svart, läskig varelse med vingar." De tre vuxna såg tveksamt på varandra. Toppen, de trodde väl att hon hittade på igen..
"Inte mycket kan jaga iväg en Fenix, mumlade Pomona eftertänksamt. "Det enda jag kan tänka mig är..." Alla tres ögon blev stora. Pomona tittade åter på Vanessa.
"Det här kan låta som en märklig fråga, men har du någonsin sett någon dö?" Dö?! Vad trodde de?
"Va? Nej, såklart inte", sa hon. Vem har?" Ingen svarade på frågan, men alla såg ändå ganska lättade ut.
"Då är det något annat då", sa Pomona. Nu när allting lugnat ner sig verkade de ha glömt varför de var där.
"Jaha, vi kan inte göra så mycket så här sent, och jag tror att vi alla behöver lite sömn." Var det inte morgon nyss? "Tillsvidare får du sova i en av elevsovsalarna. De är ju tomma. Ta henne till Hufflepuff. Sängarna där är ändå inte bäddade."
###
Ifall ni blev förvirrade : Det var bara tre personer som kom till Vanessa. Den ganska gamla kvinnan=kvinnan=medelålderskvinnan=Pomona, den yngre mannen=mannen=Gilorius, en riktigt gammal dam=hundraårstanten=namnet får ni vet sen
För jag blev själv förvirrad av alla namnbyten

bra!

potter_fan du skriver underbart! Jag vill ha mer snälla du!

Jäääättebra!!!

okej, jag har trist så jag ger er ett till kapitel nu

Kapitel 21
Hufflepuff, som tydligen var ett elevhem på skolan, hade sitt uppehållsrum en bra bit från var de nu än hade varit innan. Pomona, som tydligen var föreståndarinnan för Hufflepuff, fick då många chanser att säga sin åsikt.
"Hon borde verkligen skärpa till sig den där McGonagall. Att bara utan vidare låta en främling sova inne på slottet. Har hon glömt vad som hände sist fel folk kom in?" Tack för den, ville Vanessa säga. Jag är också här, vet du, ville Vanessa säga. Men hon sa inget. Det var inte så att hon hade vant sig, hon ville bara inte börja bråka om sånt nu när hon äntligen var här. På Hogwarts.

De kom fram till ett förhänge. Det var gult och svart och pryddes med en bild av en bägare i guld. Om inte Pomona hade stannat där hade Vanessa förmodligen inte lagt märke till det.
"Andra som inte tillhör eller har tillhört Hufflepuff lägger aldrig märke till den. En liten finess som grundarna hittat på", sa Pomona. Hon slog lätt med trollstaven på förhänget och det öppnade sig.
"Är det allt? Inget lösenord? Inget 'sesam öppna dig'?" frågade Vanessa, som sett det i film och alltid tyckt att det verkat coolt. Pomona gav henne både en stolt och förundrad blick.
"Eftersom vi i Hufflepuff är lojala mot varandra avslöjar vi inte ingången för vem som helst och behöver då inget lösenord, som de andra husen. Vad är 'sesam öppna dig'?"
"Åh, ingenting", sa Vanessa snabbt. Hon kom på att de antagligen inte hade samma sagor som hon var van vid. Pomona skakade förbryllat på huvudet men sa inget mer om saken.

Hufflepuffs uppehållsrum kunde beskrivas med ett enda ord; stort. Det var i alla fall det första Vanessa tänkte när hon kom in. En stentrappa som vred sig en aning ledde ner till ett stort, rymligt rum med flera eldstäder, soffor och bord med stolar runt omkring. På väggarna slingrade sig långa klätterväxter som till och med sträckte sig till väggen mittemot på vissa ställen.
"Är det så här era uppehållsrum ser ut?" frågade hon.
"Vänta bara tills du får se sovsalen", sa Pomona nöjt, "och som svar på din fråga är det faktiskt bara Hufflepuff som har så här stort. De andra är stora, men vi har det största. Jag har för mig att Ravenclaws är minst..." Medan Pomona frånvarande fortsatte muttra lite av varje för sig själv hade Vanessa redan upptäckt en dörr precis till höger om en eldstad med "Tjejer år 1" skrivet i guld mitt på. Utan ett ord gick hon in där och fann ett antal sängar i rad. Antagligen förstod Pomona att hon hade gått dit för hon kom inte och letade efter henne efteråt.
###
Så där. Jag har faktiskt en del till färdig att läggas upp men jag väntar nog en vecka eller så bara för att hinna ikapp liksom. Hoppas att ni orkar vänta

Jättebra!

potter_fan jag orkar inte vänta XD Jag behöver mer! Jättebra skrivet!

Jättebra kapitel!!