Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

"Det gick sönder." mumlade Alex förbittrat och slängde en blick på Suzie som hade dragit sig tillbaka för tillfället. Hon grimaserade en aning då han drog ut de största skivorna. "Bäst att gå till flygeln." säger hon och ställer sig upp men vacklar till, det snurrar i huvudet och det är svårt att stå stadigt. Skönt att flygeln bara ligger en våning ner i alla fall. Hon ser på Damon och sen på Suzie och så på Damon igen. "Följer du med?" säger hon med ett leende på läpparna till honom.

Damon nickade och reste sig något ostadigt. Han följde efter Alex genom rummet utan en blick på Suzie.
Utanför i de tomma korridorerna lade Damon armen om Alex midja för at stöda henne och stöda sig själv, för säkerhets skull.
"Du är starkare än jag trodde", sade han med skämtsamd imponering.

"Antar att ilskan gör en stark, sen är jag ju inte slagman för intet." flinar hon och inser att misstaget att krossa glaset ändå var lyckat. Här var hon nu ensam med Damon i en korridor. Dock kände hon att hon var tvungen att gå till flygeln först handes smärtade och blödde ymnigt. Hon kände sig härligt luddig i skallen och Damons arm runt hennes midja hjälpte en hel del, förmodligen honom med, han var inte nykter han heller.

Damon skrattade och knackade sedan på dörren till sjukhusflygeln. Sjuksköterskan öppnade inom några minuter dörren och såg förvånat och förebrående på dem.
"Miss, om ni kan hjälpa", sade Damon artigt och försökte se nykter ut. Sjuksköterskan grabbade tag i Alex hand och granskade den snabbt, innan hon bad dem in.
Damon släppte taget om Alex och satte sig på en av sängarna för att vänta medan såret slöts och tvättades.

Sjuksköterskan svor några ramsor över Alex hand och över det allt annat än nycktra tillstånd de befann sig i. När hon rengjort såret och slutit det med en formel syntes endast svaga konturer av det som hade hänt. "De bör försvinna helt tills imorgon, men ta det lungt." sa hon bryskt och knuffade ut dem ur flygeln. "Jaha, det gick ju bra." sa Alex en aningen roat och såg på Damon. "Vad ska vi göra nu då?"

Damon flinade brett åt sjuksköterskan och skrattade då de släpptes ut. Han vinglade till och stödde sig mot väggen.
"Jag tror vi ska försöka hitta tillbaka innan vi blir fast." Damon var ganska säker på att vaktmästaren inte skulle låta dem gå om de sprang ihop.

"Bra val." flinade Alex och tog tag i honom. "Hur mycket har du druckit?" frågade hon roat och drog honom till sig så hon kunde stödja honom. Trotts allt var hon stadigare än honom, även om hon inte alls var nykter.

"För mycket", svarade Damon och flinade. Han lade armen över Alex axlar och de började sammanlåsta gå genom den öde korridoren. Var gång hans fötter trasslade till sig och Damon snubblade skrattade han och lutade sig slutligen mot en vägg för att hämta andan.

"Det här går inte särskilt bra." flinade Alex och såg upp längst väggarna och log när hon insåg var de befann sig. Hon la handen mot Odens ena öga. Han stod som staty här och hon snurrade ögat ett kvarts varv. Plötsligt började väggen framför dem vibrera och en dörr uppenbara sig. "Tänkte att du kanske behöver vila." sa Alex och öppnade dörren.

Damon såg förvånat på rummet som uppenbarat sig då Alex petat på statyn. Det var som att stiga in i ett stort sovrum. Största delen av golvet upptogs av en stor säng, men där fanns också en bokhylla och ett litet bord och en dörr som ledde vidare, antagligen till ett badrum.
Damon undrade om det här var som Vid-behov-rummet och vinglade fram till sängen.