Harry Potters liv efter striden [SV]

Äh, sånt går över Just nu sitter jag vid datorn hos mammas kompis och kan inte skriva, men gör det när jag kommer hem. ^^

Längtar!!!

NU då

Kapitel 13: Dubbelträff och svajande humör
(juni 2005)
Dagarna som gick var lyckliga, väldigt lyckliga. Ginny verkade lättad och definitivt gladare, men även Harry fann att han ibland gick och log åt ingenting. Annars flöt livet på. James hade börjat prata lite, men även om han uppfattade ord verkade han inte fästa någon uppmärksamhet vid nyheten att han skulle få ett syskon, när de berättade det för honom. Han gick och lekte med en boll istället. Ginny spelade ju inte i Holyhead Harpies längre, men hon hade börjat skriva om Quidditch för The Daily Prophet och Harry jobbade förstås som auror, medans James var hos Molly under dagarna. Det var definitivt bra att han var där, för Molly var mycket duktigare på att få honom att sluta busa, vilket han gjorde mest hela tiden. En torsdagskväll i mitten av juni fick de en uggla av Ron och Hermione som sa att de skulle berätta en sak för de, och föreslog en fika nästa dag.
”Det går väl bra antar jag”, sa Ginny fundersamt. ”Vi måste trots allt också berätta en sak för dem.” Hon och Harry började småskratta i exakt samma sekund.

När Harry kom hem från jobbet på fredag eftermiddag hade Ron och Hermione inte dykt upp än, men James hade satt sig på Ginnys rygg, med den följden att hon såg ut att ångra att hon över huvud taget lagt sig ner.
”Är du någon slags häst, eller vad har hänt?” Harry skrattade och lyfte upp James i sin famn istället.
”Ingen aning, faktiskt… James vilade på golvet, jag lade mig bredvid och sedan så klättrade han upp på mig. Det är ungefär hela historien.” Hon reste sig upp. ”Har du haft det okej?”
”Ja, absolut… Inte tråkigare än vanligt, i alla fall.” Harry hann precis sätta sig i soffan innan ett pang hördes och Ron och Hermione kom in i vardagsrummet. James gav upp ett litet glädjetjut, tog sig ur Harrys armar och kramade först Hermiones ben och sedan Rons ben.
”Hej, James”, skrattade Ron och lyfte upp honom. ”Finns det någon fika?” Han tittade ivrigt på Harry och Ginny och Ginny stönade.
”Kommer du någonsin lära dig bli artig?”
”Ja, sådant kan man verkligen fråga sig”, muttrade Harry.

Fem minuter senare satt de i alla fall vid köksbordet och åt på några kakor.
”Ni kom för att berätta någonting”, påpekade Ginny. ”Kan vi få höra?” Ron rodnade plötsligt lätt, men Hermione nickade ivrigt.
”Jo… Vi ska få en lite… speciell nyårspresent det här året.” Hermione tittade ut genom fönstret. ”Vi… Vi ska bli föräldrar.” Harry och Ginny mötte varandras förvånade blickar en sekund och började sedan gapskratta medans Ron och Hermione tittade förvånat på dem.
”I så fall lär det bli två nya Weasleys på två månader”, skrattade Ginny. ”Januari här.” Hermione och Ron tittande gapande på henne.
”Bloody Hell, syrran”, muttrade Ron. ”Du ligger ju före nu… Och jag är äldre än dig!” Harry skrattade till.
”Jag visste inte att det här var en tävling.”
”Det är det inte”, sa Hermione med ett leende. ”Bara en dubbelträff.”

När Ron och Hermione åkt vidare till Kråkboet och lovat att berätta för de om att de skulle få två barnbarn i december och januari var det som om en blixt slog ner i Ginny, det gick på en sekund. Hon började fräsa igen och när hon till slut börjat gråta istället orkade inte Harry mer. Han tog på sig skor och en tunn jacka, och styrde automatiskt stegen mot kyrkogården. Men innan han var framme där passerade han huset där han för länge sedan överlevt Avada Kedavra-förbannelsen. Nedervåningen såg trots allt ganska oskadad ut. Han funderade en stund, sedan lade han beslutsamt sin hand på grinden och skjöt, utan problem, upp den.

Väl inne i trädgården växte gräset honom över huvudet, men han lyckades ta sig fram till dörren. Nedanför den låg en skylt av trä, som verkade ganska oskadad. Han lyfte försiktigt upp den. ’Välkommen till familjen Potter’ stod det på den. Harry lät pekfingret följa träinskriptionerna. Det såg ut att vara hans mamma som gjort den, han kunde urskilja spår av sin egen handstil. Han lade ner den på cementtrappan igen och kände försiktigt på dörren för att se om den var låst. Det var den inte. Han drog försiktigt upp den, blundade, tog ett steg in, öppnade ögonen och stod plötsligt i ett hus där han senast varit för nästan 24 år sedan.

Trappan var sprängd, så han kom inte upp till övervåningen, men det behövdes egentligen inte. Han gick bara förvånat runt i de tre rum nedervåningen bestod av, och försökte att inte gråta när han såg att allt var kvar. En matstol för barn, all mat i skåpen, en korg med leksaker… I sin vagn hittade han ett guldgult mjukdjurslejon med röda detaljer och Gryffindors vapensköld på ryggen. Lejonet såg lite slitet ut, som om manen hade blivit tuggad på, vilket antagligen också var fallet. Ändå stack Harry näsan i manen och kände doften av sitt allra första hem.

Fortfarande med lejonet i handen, drog Harry med handen över böckerna i bokhyllan. Alla hade de ett tjockt lager av damm över sig, men han fastnade på en med silverinskriptioner. DAGBOK stod det på den. Harry sjönk försiktigt ner i den svarta soffan och slog upp första sidan av sin mammas dagbok.


______________________________________
Nu kanske det blir lite paus. Ni kommer nämligen få ett lååångt extrainlägg om några dagar, med Lilys dagbok.

Jättebra kapitel!

OMG OMG OMG OMG!!!!! BRAA!! 8D ♥
Längtar, kul att läsa Lilys dagbok!

braaa

Åhh! Vad du är bra!

Yes, jag hoppas ni kommer gilla den!


Taack

^ Såklart jag kommer, jag skulle bli förvånad om jag inte skulle gilla det!

MEn gud vad bra!