HBTQ+ Klubben

_{Skrivet av Newt's Niffler:}
För ett par dagar sedan skrev jag i någon tråd där jag bad om hjälp för hur man kommer ut till sina föräldrar på bästa sätt. Fick svaret att jag kunde skriva en lapp (tack Pixelow ❤️)
Skrev 3 och en halv A4 sida den natten, om exakt hur jag kände, och även förklarade vad Aro/Ace var.

I går kväll skulle jag på scoutläger, så jag lämnade lappen precis innan jag stack iväg, så att de kunde läsa den ifred, och så att de kunde ta in det och jag skulle slippa att förklara så mycket mer.

De 2 första timmarna av lägret gick jag runt och har nervös, "tänk om de inte accepterar mig", "tänk om de kommer ringa". Jag var nästan helt säker på att mamma och pappa skulle ta det bra, men det kunde jag inte tänka då.

Idag kom jag hem, pappa sa ingenting om det på vägen i bilen, ingen av de sa något direkt när jag kom hem. Men jag såg att lappen inte låg kvar där jag hade lagt den kvällen innan.
Jag låtsades inte om det och försökte att inte tänka på det, jag gick istället upp på mitt rum och packade upp allt jag hade haft med mig. Efter ett tag ropade de att det var fika. Så jag kom ner till köket, och mamma och pappa satt vid bordet. Jag sätter mig också ner.

"Du, vi läste ditt brev" säger mamma efter en minut av tystnad. Jag blir lite nervös för vad hon ska säga. Men sedan börjar de prata om hur stolta de är, att de alltid stöttar mig i mina beslut och så vidare. Hade egentligen inte trott något annat, men blev så jäkla glad och lättad när jag fick höra att de accepterade mig, att de var så stöttande och förstående.

Så jävla skönt att berätta för dem ❤️

_{Skrivet av Newt's Niffler:}
För ett par dagar sedan skrev jag i någon tråd där jag bad om hjälp för hur man kommer ut till sina föräldrar på bästa sätt. Fick svaret att jag kunde skriva en lapp (tack Pixelow ❤️)
Skrev 3 och en halv A4 sida den natten, om exakt hur jag kände, och även förklarade vad Aro/Ace var.

I går kväll skulle jag på scoutläger, så jag lämnade lappen precis innan jag stack iväg, så att de kunde läsa den ifred, och så att de kunde ta in det och jag skulle slippa att förklara så mycket mer.

De 2 första timmarna av lägret gick jag runt och har nervös, "tänk om de inte accepterar mig", "tänk om de kommer ringa". Jag var nästan helt säker på att mamma och pappa skulle ta det bra, men det kunde jag inte tänka då.

Idag kom jag hem, pappa sa ingenting om det på vägen i bilen, ingen av de sa något direkt när jag kom hem. Men jag såg att lappen inte låg kvar där jag hade lagt den kvällen innan.
Jag låtsades inte om det och försökte att inte tänka på det, jag gick istället upp på mitt rum och packade upp allt jag hade haft med mig. Efter ett tag ropade de att det var fika. Så jag kom ner till köket, och mamma och pappa satt vid bordet. Jag sätter mig också ner.

"Du, vi läste ditt brev" säger mamma efter en minut av tystnad. Jag blir lite nervös för vad hon ska säga. Men sedan börjar de prata om hur stolta de är, att de alltid stöttar mig i mina beslut och så vidare. Hade egentligen inte trott något annat, men blev så jäkla glad och lättad när jag fick höra att de accepterade mig, att de var så stöttande och förstående.

Så jävla skönt att berätta för dem ❤️

_{Skrivet av Newt's Niffler:}
För ett par dagar sedan skrev jag i någon tråd där jag bad om hjälp för hur man kommer ut till sina föräldrar på bästa sätt. Fick svaret att jag kunde skriva en lapp (tack Pixelow ❤️)
Skrev 3 och en halv A4 sida den natten, om exakt hur jag kände, och även förklarade vad Aro/Ace var.

I går kväll skulle jag på scoutläger, så jag lämnade lappen precis innan jag stack iväg, så att de kunde läsa den ifred, och så att de kunde ta in det och jag skulle slippa att förklara så mycket mer.

De 2 första timmarna av lägret gick jag runt och har nervös, "tänk om de inte accepterar mig", "tänk om de kommer ringa". Jag var nästan helt säker på att mamma och pappa skulle ta det bra, men det kunde jag inte tänka då.

Idag kom jag hem, pappa sa ingenting om det på vägen i bilen, ingen av de sa något direkt när jag kom hem. Men jag såg att lappen inte låg kvar där jag hade lagt den kvällen innan.
Jag låtsades inte om det och försökte att inte tänka på det, jag gick istället upp på mitt rum och packade upp allt jag hade haft med mig. Efter ett tag ropade de att det var fika. Så jag kom ner till köket, och mamma och pappa satt vid bordet. Jag sätter mig också ner.

"Du, vi läste ditt brev" säger mamma efter en minut av tystnad. Jag blir lite nervös för vad hon ska säga. Men sedan börjar de prata om hur stolta de är, att de alltid stöttar mig i mina beslut och så vidare. Hade egentligen inte trott något annat, men blev så jäkla glad och lättad när jag fick höra att de accepterade mig, att de var så stöttande och förstående.

Så jävla skönt att berätta för dem ❤️

_{Skrivet av Leoney:}
VI GJORDE EN TRIVSELENKÄT OCH DETTA FANNS SOM ALTERNATIV:

Jag är född som:
*Pojke
*Flicka

Jag identifierar mig som:
*Pojke
*Flicka
*Annat

jag började nästan gråta jag blev så jävla glad ♥

_{Skrivet av Pixelow:}
Saknar fortfarande frågan efter flervalsfrågan med pronomen dock... men ett steg i rät rikning är ett steg i rätt riktning så det är ju fantastiskt!