Dumbeldores hemliga dotter

Ok, längtar!♥

jätte bra

jag med!

KAPITEL 13


De satt i ett vakt upplyst rum med hundratals hyllor som det stod hudratals olika burkar på. Några med grön kletig vetska, andar med ihoptorkade innälvor i och vissa med en slags vätska som svävade runt inuti sin burk som en klump. Det vände sig i magen på Hermione när hon såg ett stort rött öga flyta runt i en av burkaran på hyllan intill henne.
- Titta inte på den! befalde en sur röst.
Hermione gjorde som Snape sa. Hon vände blicken mot honom i stället.
- Vad gjorde du i koridoren? frågade han kort.
- Jag...
- Klockan är tio på natten, du borde ligga i din säng och sova!
- Ja, men...
- Vet du inte att det finns en bestämd tid för när eleverna inte får vara ute längre?!
- Jo, men jag....
- Jag tror att jag måste dra av poeng från Gryffindore, sa han med ett hånleende på lepparna. Jag kanske till och med behöver hämta hit Mcgonagal.
- Jag kan förklara mig
Severus Snape tog ingen notis om hennes yttrande.
- Eller kanske rektorn...
Hermione drog heftigt efter andan.
- Aha!
Snape stirrade på henne med sin svarta elaka ögon.
”Snälla hemta inte Dumbedore, hemta inte Dumbeldore!”tänkte hon tyst i sitt huvud.
Om Snape hemtade rektorn kanske han skulle lista ut att hon gömde Mira för honom.
- Du vill inte att jag ska hemta rektorn! konstaterade han med ett glatt grin i ansiktet.
- Snälla, sir! Dra av poeng i stället!
Hennes vädjan fungerade inte på Severus.
- Nej, jag tror att jag.... han funderade ett tag.
Hermione visste inte vad hon skulle göra. Hon ville inte att någon skulle få veta något om Mira. Så kom hon på det. Hon skulle göra något hon aldrig skulle ha gjort annars.
Hon tog försiktigt och långsamt upp sin trollstav ur fickan så att Snape inte skulle märka det. Sen riktade hon den långsamt mot honom.
Just som han märkte det ropade Hermione: OBLIVATE!

- Minerva, jag måste be dig om en tjänst innan du går.
Rektorns röst var sprucken som om han hade svårt att utala orden som han ville få fram.
- Ja, vad kan jag stå till tjänst med, Albus?
Han vände sig om mot henne.
- Kan du...Har du...
Han vände sig snabbat om för att inte Mcgonagal skulle se han ansikte.
- Har du sett min... Mira? sa han med hes röst.
Det tog ett tag innan hon svarade. Mden till slut sa hon: Nej, Albus det har jag inte...
Hon märkte inte att Albus drog efter andan.
- Okej, då kan du gå, svarade han kort.
- Albus, jag vet att du tog det hårt när hon...
- Du kan gå, upprepade han med gäll ton.
- Du måste gå vidare, Albus! Tills vi hittar henne vill jag att du inte gömmer dig på ditt rum hela dagarna! Eleverna har inte sett dig på hela dagen. De börjar undra!
- Okej då.

Hoppas det är bra!

Förlåt för att det inte kom igår, jag hade såå många läxor.

det blev det

Bra, men lite stavfel ibland bara.

T.ex: Poeng=Poäng

Hemtade=Hämtade

Vetska=Vätska

Vakt=Vagt (annars får ordet ett annat innebörd)

Befalde=Befallde

Och den sista: Koridoren=Korridoren.

Annars: skitbra skrivet, jag älskar verkligen denna fanfiction!♥

Tack!

Jag är kass på e och ä. Jag är nog en äkta Stockholmare som inte hör skillnad på e och ä.

Varsågod!

Oj, är du Stockholmare? Det trodde jag inte.
^ Eller egentligen spelar det ju ingen roll var man bor, men ändå!

Du kommer i alla fall säkert höra skillnad på e och ä snart, om du fortsätter att träna på skrivandet.♥

Varför trodde du inte att jag var Stockholmare? Bra nyfiken.

Jag vet faktiskt inte, det kändes bara inte som det.