Halloween

Han ville så gärna försöka prata igen för han visste att han egentligen kunde.
Att han hade kunnat en gång i tiden, men att han inte använt rösten på flera år.
Att skriva....ja han fick inte till bokstäverna ordentligt och visste inte därför hur länge de skulle ta att skriva till henne....vad han ville säga....

Han såg på henne....han kunde inte ge sig ut fören kvällen och han la huvudet på sned innan han andades tungt igen och gick mot badrummet och låste dörren och fyllde upp ett varmt bad och tog av sig overollen och kläderna han hade under och även masken innan han sjönk ner i det varma vattnet.
Han hade aldrig fått ett varmt bad på mentalsjukhuset, bara en dusch fullt med beväpnade män runt sig.

Michael blev klar efter ca 1 timme och fastnade framför spegeln.....han såg sig själv i spegeln...men det gjorde ju alla.
men han gillade inte att se sig själv i spegeln så han vände sig bort och tog på sig kläderna och overollen igen och även masken innan han gick u till det rum där han slängt pennan och papperet i.
Han ville göra ett nytt försö att skriva något till henne.

Michael såg på henne men hittade till slut papperet och pennan och tog upp det och gick och satte sig i soffan och började försöka skriva något.
Han var nära på att slänga pennan igen när det först inte lyckades men bestämde sig öfr att försöka igen och försökte skriva långsammare denna gång.
Efter några bostäver så tittade han ner och såg att det stod ett ord...ja bara ett enkelt hej....men det var väl en början....

Han bara puttade undan lappen försiktigt innan han bara släppte pennan.

Han såg på henne och la huvudet på sned.
hade hon förstått att han skrev hej åt henne.....trots skrivstilen som han själv knappt kunde läsa.
Fast hon kanske hade förmågan att kunna läsa svårhanterliga skrivstilar förtås.

Michael såg på henne och på lappen och tkg Lennart och försökte skriva något längre...det tog tid eftersom han inte var van att skriva men han skrev försiktigt.

jag tror...kan prata...har bara...inte gjort det...sedan...


Han ville inte fortsätta längre än så...

Han hörde henne och försökte återigen skriva och det tog återigen ett tag innan han fick ut det


Jag vet...Jag tror mina stämband...är svaga efter ingen användning...det kanske kommer


Han släppte återigen pennan och andades tungt

Han såg på lappen och ville gå ut...Men det var inte tillräckligt mörkt ännu.
Han suckade och såg på handen med bara 3 fingrar... Han fick keva med det.

Han såg på henne och det tog ett tag men till slut så lyckades han f fram lite slarvigt.

Jag.....har inte ätit....något sedan....igår....då bussen lämnade sjukhuset....


Han kände att han faktiskt var hungrig.....

Mikael hörde henne lämna huset och hoppades att hon skulle komma tillbaka.
Men undrade inte hennes familj var hon var någonstans eller var de lika illa som deras föräldrar hade varit?