Vattenstaden Vidomina & Med

Hon tog av maten och började att äta. Det var godare än gröten och hon åt mera och såg sedan på Caspian.
"Om han är vampyr borde han dricka blod." Hon såg sedan på honom.
och när du säger sådär låter du inte som en människa." Hon lade huvudet på sned.
"Är ni robotar eller vadå?" Hon såg på dem med en oroande blick.

Caspian ryckte på axlarna samtidigt som han petade med gaffeln bland de gröna grönsakerna. "Jag kan ingenting av vampyrer. Jag känner bara till termen.", sa han och såg sedan upp mot henne. "Det var ett skämt. Alla här vet att Sherman är speciell. Han har alltid varit densamma." Caspian sträckte sig efter glaset.

Hon såg på honom och nickade sakta.
"Men det lät fortfarande konstigt." Hon åt vidare och tog sedan mer.
"Jag var så hungrig." Hon såg sedan upp på Mary och log stort.
"Det var godare än jag trott. Jag är inte van vid.... er mat så jag blev glatt överasskad bara."

Caspian ryckte på axlarna och åt den sista tuggan av maten för att luta besticken mot tallriken. Han lutade sig tillbaka i kökssoffan. "Det var supergott, tack Mary. Och Ruby." Han gav henne en kort blick och lät blicken sedan landa på Jules. "Sherman hälsar till dig, han skulle vilja att du kom in imorgon och hjälpte till. Han litar på dig."
Jules hostade och satte ner besticken. "Javisst, jag kommer." Han nickade åt Caspian och sköljde ner tuggan med vattnet.
Mary såg från Jules till Ruby. "Så bra att det smakade, ta hur mycket du vill. Du kanske vill vila sedan. Du verkar mycket piggare."

Hon åt upp allt och skakade på huvudet.
"Om jag är piggare så är jag inte alls trött." Hon såg på Mary med ett leende.
"Har ni något typ att göra? Typ Pussel?" hon kom på att de inte kanske visste vad pussel var.
"Pussel är ett typ av activitet. Man har en bild på något som är i bitar. man ska sätta ihop bitarna till den dåvarande bilden. " Hon såg på dem och hoppades hon förklarade bra.

Mary torkade sig om läpparna med sin servett och kollade sedan oförstående på Ruby. "Pussel..", funderade hon och vände sig till Jules som om han visste vad Ruby talade om. Då tog Caspian till orda. "Kanske inte ett exakt sådant pussel som du talar om, men jag har något liknande i min väska, vänta så ska jag hämta det." Caspian reste sig och försvann ut i hallen. Mary reste sig med och började att duka av från bordet.
Strax därpå kom Caspian tillbaka med något som liknande en kub. Den var gjord i någon slags metall med skinande stenar som fick den att se magisk ut. Han tog isär den och räckte över den till Ruby. "Det här var ett misslyckat projekt jag gjorde, så jag har inte användning av den längre. Ta den." Han log litet mot henne.

Hon såg på dem och såg sedan på Caspian och såg sedan upp på honom.
"Ska jag sätta ihop den igen?" Hon såg gladare ut och lade ner den på bordet.
"Kan du förklara typ hur jag ska göra? Hur din tanke var när du gjorde den." Hon log stort och vred på kuben.

Jules och Mary såg roat på varandra och sedan på Caspian och Ruby. Det var fint att se att de verkade komma överens. Jules reste sig upp han med och hjälpte Mary med att duka av och rengöra disken.
"Ja du kan sätta ihop den.", började han och såg på metallbitarna som rullade ut över bordsskivan. "Du vet stjärnhimlen? Den ni som ni ser när det är mörkt ute ovanför vattenytan? Tja, jag har faktiskt sett den och ville ta med mig en bit av himlen hit eftersom jag tyckte den var så vacker och vi inte har någon sådan himmel. Jag samlade stenar av olika material särskilda sådana som ger ifrån sig ett bra sken. Med rätt teknik tänkte jag skapa ett ljus som skulle kasta en liknande bild av stjärnbilden ovanför vattenytan. Men något material eller plan stämde inte överens i genomförandet. Projektet blev en flopp." Caspian suckade och satte sig ner på stolen bredvid Ruby. "Den är vacker, stjärnhimlen alltså. Men, pussel är ju också kul.". sa han då och gav ifrån sig ett skratt.

Hon nickade och började försöka sätta ihop den och snart räckte hon över den med ett leende.
"Jag klarade det." sa hon och skrattade.
"Jag kanske inte är så smrta som er men jag gillar att göra sådana här saker." Hon såg på Jules.
"Vill du ha hjälp med något?"

Caspian såg nöjt på. Det var uppfriskande att se henne le så. Och höra hennes skratt. "Jag tycker du är smart. Se, du klarade det där.", sa han och nickade åt kuben.
Jules torkade händerna på kökshandduken och vände sig till Ruby igen. "Hm?", han såg förvånad ut. "Ska vi gå ut en sväng? Orkar du det? Du kanske vill se dig omkring?"