Lupple och Ginerva2003

”Okej gör du det” sa hon.
Hon visste att hon inte behövde tänka på detta sätt men hon skulle aldrig försöka vissa sig svag för honom för då var det som om han van.

Han såg på henne och himlade med ögonen. "Varför vill du inte sova?" Frågade han trött.

”Jag är bara inte trött” sa hon.

Han flinade lite och nickade. "Som du vill." Suckade han trött och reste sig upp och gick iväg och satte sig en bit ifrån henne och tog med sig väskan. När han väl satt på säkert avstånd från henne- för henne så plockade han upp sin termos och öppnade den och tog några klunkar.

Hon satt där länge och började frysa lite så hon drog sin kofta lite tätare.
Hon tänkte inte gå till tältet det skulle vara som att ge upp.

Han iakttog henne en stund men fokuserade sedan på sin törst och sina försök att släcka den. Steg för steg, klunk för klunk så blev det enklare och törsten dog bort.

Hon tänkte på hur denna dag hade varit allt var bara så konstigt.

När termosen var slut så la han ned den i sin väska och reste sig upp. "Nåväl, vakta lägret." Sa han och vinkade åt henne och gick sedan in i tältet och kröp ned i sin sovsäck.

"Ja det ska jag göra" sa hon och satt där resten av natten

Morgonen kom och han bytte om i tältet, tog några klunkar från en termos och satt stilla en stund efter innan han tog sig ut från tältet och hörde alla andra vakna till.