PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

My hoppade in bredvid Lana i bilen och fick Fanny till höger om sig.
"Vart finns det en bensinmack då?" frågade hon. "Längs vägen?", fortsatte hon.
My gillade redan bilen, den kändes på något sätt som den där bilen i scooby doo.

När det kom till bensinmacker var Ana helt borttappad.
"Eh, jag vet inte. Jag har ju ingen bil.." mumlade hon. Lana verkade obekymrad.
"Äsch, det finns ju bensinmackar överallt. Hur svårt kan det vara att hitta en?" sade hon och tryckte på gasen. Bilen började rulla mot hålet dem hade gjort i staketet.
Snart var de ute på vägen. Lana var en helt okej förare, men det var nog tur att hon hade tre personer runt omkring henne som kunde hålla koll på vägen, tänkte Ana.

Knappt 5 km senare skymtade My en bensinmack på höger sida av vägen.
"Kolla där är en bensinmack!", utbrast hon och pekade. Lana svängde av och strax var de framme vid macken. Det var en lite äldre mack, och det verkade på sätt och viss som om de rest tillbaka till 60-talets USA.
My tog tag i att slänga allt skärp som låg där fram och snart var det förvånansvärt rent.

Lana tittade förundrat på bilen.
"Den är ju perfekt," sade hon med ett skratt. Hon kastade en blick på My. Hon skulle gärna få några ögonblick ensam med My så att de kunde diskutera om Nadja.

"Vilken tur vi hade ändå, för en gångs skull," sa My med ett skratt. Snart var bilen tankade och de var dags att dra mot Idaho. Enligt Mys beräkningar och vad Fanny kollat upp på biblioteket så skulle de ta närmare 40 timmar till Idaho, så ju snabbare de åkte desto bättre. My var lite kluven angående att ta med sig Nadja till Idaho. Att hon ens ville följa med var lite märkligt, vad fick hon ut av de ens?

Lana tittade upp.
"My, vi borde kontakta Kieron som vi lovade," sade hon. Hon tittade upp mot Fanny och Nadja. "Ni kan väl passa bilen så länge?"
Nadja såg förvånad ut men nickade.
Lana log mot My och de två gick in i macken.
"Jag tänkte att vi kunde använda handfatet i badrummet för att skicka ett iris-meddelande," sade Lana

”Smart där!,” sa My. Att hon inte tänkt på det, såklart de kunde använda handfatet. De fick in på totaliteten, som såg ut som om den inte städats sen typ 60-talet och låste dörren om sig,
”Behöver vi inte ett sånt där mynt då?,” frågade My. Om hon skulle vara ärlig så hade hon skickat iris-meddelande max 2 gånger förut.

Lana drog fram ett mynt ur fickan.
"Helt ärligt så skickar jag sällan iris-meddelanden," sade hon "Men jag tror inte det är så svårt..." Lana satte på kranen så att en liten pöl skapades i botten av handfatet. Sedan slängde hon ner myntet och sa "Kieron, Halvblodslägret!" I några sekunder hände ingenting, men till sist uppstod en regnbåge och en disig bild av halvblodslägret trädde fram.

"Det funkar!," utbrast My med ett leende. Hon hade faktiskt inte trott att det skulle funka.
En bild av Keiron som satt vid ett bord dök upp.
"Keiron? Hallå!," sa My som försökte fånga hans uppmärksamhet.
Han vände på huvudet och kollade rakt mot dem.
"Hej, det var länge sen," sa My.

Kieron såg på dem. "jag läste er lapp," sade han bekymrat "Var är ni nu? Vad fick ni för profetia?"