PRS Lupple & wolfy

Filmen i sig var väl helt okej. Hon missade poängen med det roliga flera gånger bara för att hennes tankar vandrat iväg åt fel håll, så hon hade inte mycket att skratta åt. Det var nästan löjligt hur patetisk hon var. Nik var hennes bästa vän. Hon skulle inte se eller tänka på honom som något mer än så: trots att han inte sagt det rakt ut hade hon tolkat det som om det var vad han önskade. Och vem var hon till att gå emot hans önskemål? Då sluttexterna rullade sträckte hon på sig med en liten gäspning, tillät sig äntligen att vända blicken till Nik. Hon önskade att han åtminstone valt att sätta sig bredvid henne på soffan, istället för den där fåtöljen. Men han ville ha sitt egna space och det respekterade hon.

Han såg på eftertexterna, kunde nästan känna hennes blick bränna honom och han vände blicken mot henne.
" Den var bra. " Sa han utan någon speciell övertygelse.
"Så sova? Jag sover här i soffan. " Sa han och slog lätt på armstödet till soffan och log.
Det var väldigt tidigt, det var inte riktigt dags att sova än men han kunde inte tänka sig att sitta här i denna extrema spänning, flera timmar till.

Varför Nik redan nu ville börja sova förstod sig Holly inte på. Hon blev mer övertygad om att han egentligen inte ville vara där, vilket fick henne fundersam över varför han kommit över.
"Du behöver inte stanna. I mina ögon ser det inte ut som att du vill det heller." Hon reste sig upp för att plocka undan, gick ut till köket med det hon tidigare tagit med sig till vardagsrummet. Låta honom sova på soffan var inte ett alternativ utan hon skulle ha bäddat i ett av gästrummen. Men eftersom han inte ens ville vara där så var det kanske onödigt.

Nikolaj såg på henne och suckade, varför blev hon sur nu då?
"Jag förstår inte vad du vill ha av mig Holly." Sa han trött efter henne.
"Igår var katastrof, idag verkar inte speciellt bättre. Varför bad du mig att komma hit?" Frågade han efter henne.
Satt kvar i fåtöljen men tänkte inte lämna huset fören de båda hade rensat luften.
Oavsett vad så skulle han inte kunna sova nu oavsett vart han var, han var för uppskruvad.

"Jag kan lämna gårdagen bakom mig, kan du? Du har knappt sett på mig sedan du kom. Också tidigare hade du bråttom iväg. Jag har inte känslan av att du vill vara här." Holly återvände till vardagsrummet men stannade upp några meter ifrån honom.
"Du vill inte vara med mig," avslutade hon tyst och vände blicken till golvet. Kanske hon överreagerade, kanske hon bara var onödigt dramatisk. Men hon kunde inte styra över sina känslor.

Nik himlade lite med ögonen.
"Nu överdriver du." Sa han trött och la handen över pannan.
"Jag drog förut för att fixa en julklapp till dig." Sa han tyst och suckade.
"Jag tror vi har väldigt olika syn på vad man vill och inte." Fortsatte han och vände blicken mot henne.
" Du är så känslig. Jag kan inte göra någonting utan att du liksom flippar av någon anledning." Mumlade han trött.

Hans ord träffade hårdare än vad de kanske borde. Vilket möjligtvis berodde på att hans åsikt hade mer vikt för henne än andras. Skamset slog hon ner blicken i golvet och putade barnsligt med underläppen.
"Förlåt." Holly drog med fingrarna över sin handled, vågade sig inte på att göra annat än snegla mot honom.

Han suckade lite, såg på henne. Såg hennes skam och slöt ögonen.
Det var inte så han hade menat, han hade inte velat att detta skulle hända.
Han höll ut armarna mot henne.
"Kom Holly, låt mig berätta en hemlighet." Viskade han leendes, lekfullt och såg på henne.
Ville inte krama henne utan att veta att det var okej för henne, valde därför att låta henne avgöra saken.

Då han höll ut armarna mot henne lyfte hon äntligen blicken. Hon kände sig nästan som ett litet barn som trotsat sin förälder en gång för mycket, hade fått en utskällning och nu skulle bli tröstad. Hon slöt avståndet mellan dem och slingrade armarna kring hans midja I en kram. Den här gången hade det slutat väl men lika stor tur skulle hon kanske inte ha följande gång. Det fick inte bli en andra gång. Hon behövde lära sig att hålla sina känslor i ett kort koppel för att undvika missförstånd.

Han kramade om henne och lutade huvudet mot hennes huvud.
" Holly. Du måste förstå. Detta är väldigt jobbigt för mig. Du är liksom en fantastisk kvinna." Viskade han och smekte henne tröstande över ryggen.
"Vi är inte barn längre." Försökte han förklara.
Han hade så mycket känslor för henne som han inte riktigt förstod och som han heller inte kunde förklara.
"Jag vill bara inte förstöra nått för dig." Viskade han och försökte möta hennes blick.