Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon kom upp på benen och slog sig ner vid Kapten John och började äta när hon fått maten och såg ner och nästan spottade ut maten. Hennes högra fot var blå och svullen.
"Oj spriten gjorde sitt värk att inte jag skulle känna det."

Kapten John höjde på ögonbrynen. "Ajdå, det ser illa ut. Du får linda foten, det går över med tiden, tror jag.". Han skrockade lite. "Vi är visst inte så olika du och jag.", sa han sedan och sneglade på sitt eget ben som var skadat. "Nu haltar vi oss båda fram.". Han skrattade högt igen och slog på sina knän. "Vi ger oss av snart, eh? Det blir kul med lite miljöbyte".

Hon nickade och tog ett sycke tyg och lindade foten och reste sig upp.
"Jag ber om ursäkt för det där med båten. Jag kunde inte hålla magen istyr." Hon log mjukt.

"Äh, glöm det. Hon har varit med om värre.": Han ställde sig upp med besvärande stön. "Tro mig.". Han lade en hand om sin rygg och kände hu stel han var i kroppen av att suttit ner ett tag. "Sam är överbeskyddande då det kommer till skeppet.". Han började gå mot kanten av skeppet. "Kom då, jag skulle behöva sa mig omkring. Jag har vänner här som jag gärna skulle vilja träffa igen.", mumlade han och gick av skeppet för att gå på piren in mot staden.

Hon log och hon började vagga vid hans sida oc nickade.
"Så förutom kortspel och drickande. Vad brukar ni göra på skeppet vpå kvällarna?" Hon såg på honom med ett svagt leende.Hon såg husen och kände blickarna på sig.
"Kapten jag har en fråga. Du skulle aldrig lämna över mig till mitt hemland eller hur?"

John sökte med blicken medan han tog stegen mellan husen som ledde de efter en gata. Det var inte så mycket folk ute i denna värme, tänkte han och upptäckte någon som vilade sig i solen med en solfjäder som sällskap och någon annan som sålde något från ett stånd. "Skeppet..Ja, vi brukar..", han kom av sig då han fått syn på någon som han först trodde sig känna igen. Han kom på orden igen. ".. Njuta. Vi gör inte så mycket. Vara på havet, känna friheten, det är det bästa som finns.", skrattade han. han kikade på Kiliah och såg förundrad ut då han hört hennes fråga. "Du menar till Vårt hemland?". Han drog rejält på dialekten. "Du är en av oss, milady, du hör inte hemma på land längre. Längtar du hem?"

Hon kunde in te låta bli att le och såg på honom och drog en hand genom håret och såg mot ett hus.
"Men det var väl inte er tanke att jag skulle bli en pirat? " Hon ryckte på axlarna och suckade.
"Hur kan man sakna något man inte set på år och dar? Jag känner ingen större lust att ta kronan tillbaka. Jag kan mer än vad du tror."

"Men det kanske var din tanke att bli pirat?". Han sa orden med glimten i ögat. De hade närmat sig en krog. "Ah, perfekt. Dags att fylla på förrådet. Rom, Kiliah?". Han gick före henne in i byggnaden för att se sig om. Han upptäckte några av besättningen där inne och nickade åt deras håll för att visa att han hade sett de. "Är du inte lite nyfiken hur det egentligen står till där? Jag är.". Han pratade med sin irländska dialekt.

"eb man vet aldrig hur en kvinna tänker." Hon gick efter och stönade.
#"Åh nej kapten jag blir olidlig som full. Du såg mig ju igår." Hon log och klev in och suckade.
"Har ni inget bättre för er?" Hon såg på kaptenen och ryckte på axlarna.
"Jag tror att det ligger i spillror faktiskt. Men vi kan åka dit. Ölen där är så god."

Han slog sig ner vid baren och beställde två rom. "Lika bra att du vänjer dig. Det blir en hel del..!". Han skrattade högljutt och drog åt sig glaset som serverades framför honom för att smaka av romen. "Bättre för er?", ekade han. "Det här är det bästa.". Han svepte resten. "Efter du druckit upp ska vi kolla efter varor, vi har en lång resa framför oss.". Han log mystiskt och sneglade på henne. "Whiskyn är väldigt god där.".