PRS Medi & Vidomina

Ruby stod och lagade middag till de andra och såg ut genom fönstret och log när hon såg sin man och suckade.
Snart skulle de komma och äta. Den nya flickan skulle bo hos Mary och Jules men ikväll skulle alla äta hos dem. Hon skrattade när hon kände två händer om sin vrist.
"Alexander hej." Hon böjde sig ner och fångade upp bebisen.

Hon såg på Caspian och tog några djupa andetag innan hon tog sig upp på ostadiga ben och knep ihop ögonen.
"Kan vi inte vänta en stund?" Hon såg rädd ut och såg på Jules och skämdes nästan. Hon gick efter med nersänkt huvud.

Caspian var snabb att hjälpa Alice stå på benen. "Ingen stress.", sa han med en stadig röst. Jules och Mary stannade och såg på. "Alice. Här håll i mig.", sa Mary och höll fram en arm. "Jag heter Mary. Jules och jag ska se efter dig den här veckan.", sa hon lugnande och log varmt mot Alice. Mary var väldigt vacker, hade en varm blond ton i sitt fylliga halvlånga hår, verkade solbränd, trots att levt under vattenytan hela sitt liv. Hon var en aning längre än Alice och stod rak i en smal kropp. Hon verkade vältränad, för om en kollade, kunde en lägga märke till vilka armmuskler hon hade.
"Det är inte långt kvar. Vi ska förbi Caspian och Ruby ett litet tag. Där kan du vila. Och få mat.", sa Mary och tittade på Alice. Caspian kollade på Mary och nickade. Han kunde se huset och såg hur det lyste ur köksfönstret. Ruby var hemma.
"Inte långt nu.", sa Caspian och fortsatte sedan att gå.

Hon stödde sig mot Caspian och gick med små steg och såg sedan mot Mary. Tog hennes arm och såg upp på kvinnan. Hon var livrädd.
"Oh tack. Jag har mat med mig men jag kan sitta en stud och låta min kropp vänja mig." Hon log och såg mot huset de var på väg mot.

Mary stödde henne hela vägen till huset. De var bara några meter ifrån när de hade stannat upp. "Kom här.", sa Mary med lugn röst när de kommit till trappstegen som ledde de in till huset. Jules öppnade dörren utan att knacka på, vilket tydde att de hade en god relation med Caspians familj. Mary ledde Alice in i huset. "Hallå! Nu är vi här!", ropade Mary för att markera för Ruby att de kommit fram. Mary ledde Alice till en stol i hallen och lät henne sitta ner på den. "Sitt här lite. Vila. Ruby har precis lagat mat, så vi kan spara den mat du har fått med dig.", sa hon lugnt och strök Alice lugnande på hennes arm.
Jules satte ner Alices väska i hallen och sparkade sedan av sig sina skor. Han såg fram emot att få äta.
Caspian tog av sig skorna, kollade åt Alices håll och konstaterade att Mary hade tagit väl hand om Alice så att han gick in i köket för att möta Ruby och Alexander. "Hej, Ruby.", sa Caspian och sökte sig till henne.

Hon såg sig om och kramade Marys hand.
"Ni kan inte bara öppna sådär. " Hon svalde hårt men blev ledd in huset och sjönk trött ner och slöt ögonen. Nickade och såg på Jules och hostade till.
"Det låter som en bra ide. Jag är rätt hungrig av all den där tryckningen av luft."

Ruby vände sig om och log mot Capsian.
"Hej älskling." Hon kysste honom och lade huvudet.
"Hur har dagen varit såpass?" Hon räckte över Alexander.
"Vill du till pappa?" Hon log mot honom.
"Mary kan du hjälpa mig?"

Mary nickade förstående åt Alices håll och strök henne på armen och ställde sig sedan upp då Ruby hade kallat på henne från köket. "Kommer!", svarade hon henne och kastade en sista blick mot Alice för att se att hon var okej och såg sedan mot sin man, Jules för att han skulle se efter henne. Jules gjorde som hon sa och sökte sig fram till Alice.
"Alice, kom, vi går in i matsalen. Där kan du sitta skönare. Jag dukar åt dig.", sa han och erbjöd henne sin arm.

Caspian besvarade Rubys kyss och tog emot Alexander. Han höll honom nära sig i en arm och tittade mot sin fru. "Bra, tack. Sherman har varit lite jobbig, som vanligt, men det var skönt att få fara iväg en liten stund när jag hämtade Alice från ytan. Hur har din dag varit?"
Mary kom in i köket och sökte sig till Caspian och Ruby. När hon fick syn på lille Alexander log hon stort. "Hej sötnos!", sa hon med en tillgjord röst. Sedan sträckte hon på sig igen och såg mot Rubys håll. "Vad kan jag hjälpa till med?".

Hon tog emot Jules arm och tog sedan ett stadigare grepp om hans arm och slöt ögonen och tog små steg.
"Jag känner mig så löjlig." Hon såg upp på honom och skrattade.
"Så vet du vad Sherman ska göra?"

Hon log och lade huvudet på sned.
"Jag har sytt kläder för jag är stadens sömmerska. Jag har lagat mat, tvättat tagit hand om Lisa och Alexander." Hon log mjukt.
Hon såg på Mary när hon kom in.
"Kan du ta grytan? Jag har lite ont i handen." Hon log och nickade.
"Lisa ligger i spjälsängen i Alexanders rum. Hon var inga problem.

Jules ledde henne in i matsalen och satte henne ner vid bordet som verkade halvt dukat eftersom det låg servetter och tallrikar på det mörka träbordet. "Du behöver inte känna sig löjlig, Alice. Vi är här för att hjälpas dig.", sa han betryggande och såg till att hon satt bra. "Kan jag ge dig något redan nu? Vatten eller så? Jag tror att maten strax är färdig.", sa han sedan och såg åt det håll köket låg och sedan tillbaka mot Alice.

"Åh, tack, Ruby. Du är en stjärna!". Mary sträckte sig efter sleven i grytan och rörde om i den. "Lisa var lite gnällig i morse då vi hade slut på hennes vanliga frukost, men så skönt att höra att hon har skött sig.". Mary log mot Ruby och det var tydligt att de var goda vänner. "Jag vill gärna se till min dotter, är det okej att jag går några sekunder?", frågade hon Ruby.

Hon såg upp på honom och sjönk ner på stolen och nickade.
"Gärna vatten tack. Huvudet känns som det kommer att sprängas." Hon skrattade och lutade sig tillbaka och såg mot köket.
"Det är så stort." Hon såg sen på honom igen.

"Det är ingen fara jag klarar av henne." hon log och smekte Alexanders kind.
"Ja du kan se henne. Ställ bara fram grytan så är du mer än välkommen att se henne." Hon log.
"Hon är så rar så jag sydde henne en klänning ,ed-"med."

Jules nickade förstående. "Okej, tag hämtar vatten åt dig.", sa han och lämnade Alice kvar i rummet för att gå in i köket. Inne i rummet mötte han Ruby, Caspian och Mary. Han log mot alla och i tystnad gick han fram till kranen för att fylla på ett glas med vatten. Han fyllde det nästan intill kanten och gav sin fru en sista blick innan han lämnade rummet och gick tillbaka till Alices rum, i matsalen. "Här, Alice." Han log mot henne och satte sig ner på en stol bredvid henne vid bordet. "Känns det bättre?". Han såg mot henne. Verkade glad att se henne, trots att han aldrig sett henne förut. Plötsligt slogs han av en tanke att hon verkade påminna om Ruby, Caspians fru, men skakade bort tanken och såg på henne igen.

"Ruby...!", Mary greppade tag i Rubys. arm- "Du skulle inte behövt. Du är så fantastisk.". Mary verkade vara tacksam och log mot Ruby. Sedan greppade hon tag i grytan. "Jag ställer den på matbordet och så ser jag till att Jules hjälper till att duka bordet. Vi är ju så många...!". Hon skrattade kort och tog med sig grytan in i matsalen. När hon sett till Jules och Alice i matsalen ursäktade hon sig och sökte sig barnkammaren för att se efter sin dotter som hon fann i spjälsängen. Lisa, Elisabeth, verkade sova, men Mary rörde vid henne och visade att hon älskade henne och stannade kvar för att granska sitt barn. Hon var så fin, tänkte hon och lovar tyst för sig själv att hon skulle skydda sin dotter, vad som än hände.