Love or not - PRS botilia1 och Emma07

Läkaren skakade lite lätt på huvudet.
"Inte särskilt mycket, tyvärr. Värme kan hjälpa, men i annat fall är det bara vila som gäller. Han kan gå upp för att gå på toa och liknande, men helst med kryckor och försök belasta ryggen minsta möjliga. Ju mer vila desto snabbare lär det läka", förklarade han och Matthew nickade tyst, han gillade inte att vara still men var bar tvungen att gilla läget.

- självklart, det fixar jag sa hon med ett litet leende och smekte hans hand mjukt innan hon tog läkarens hand och följde honom till dörren där hon tackade honom innan hon gick tillbaka till sovrummet.
- finns det något du behöver? Dricka, eller är du hungrig? frågade hon och såg på Matthew.

Matthew följde de båda med blicken, han hatade att vara sängbunden men hade inget val. Han fick väl bara försöka göra det bästa av situationen - trots allt var inte tanken på att gå upp och gå något särskilt lockande när han hade så pass ont som han hade heller.
"Gärna ett glas vatten, men vi kan be någon tjänare komma med det", sade han och lyckades få fram ett litet leende trots smärtan.

Hon nickade sakta och kallade till sig en tjänare och bad henne hämta ett glas vatten medan Catherine satte sig ner bredvid honom och lutade huvudet mot hans bröst och lyssnade på hans hjärtslag.
- du måste verkligen vara mer försiktig älskling, vi vill inte att du skadar dig mer. Från och med nu använder du käppen och kallar på mig när du behöver hjälp, okej? sa hon enkelt men ändå strängt.

Matthew lade armen omkring henne, suckade lite åt hennes ord.
"Jag tror inte du behöver oroa dig särskilt mycket för det, just nu har jag tillräckligt ont för att bara sätta sig upp ska låta som en bedrövlig idé", sade han ärligt, smärtan var enorm och betydligt värre än tidigare så ifall det fortsatte på det viset skulle det inte bli någon svår utmaning att ta det lugnt.

(om du vill kan vi spola tills när hon är höggravid?)

låter bra
--
Catherine suckade lågt. Hennes mage var numera stor vilket gjorde att hon knappt kunde sova på nätterna. Så under dagarna var hon ofta väldigt trött och fick ibland sova under dagen. Men tanken på att deras barn kanske skulle komma snart höll henne uppe. Att dessutom känna barnet sparka i magen var en otrolig känsla. Nu satt hon i sängen och läste en bok medan hon smekte sin mage, hade haft en väldigt usel natt.

Matthew hade bättrat på sig väldigt bra under de senaste månaderna, visserligen hade han dagar då han kunde vara stel och ha ont men han var verkligen betydligt bättre än han varit från början. Numera var han uppe och gick och höll på utan problem, kanske viss begränsad de dagar han hade ont då. Men i övrigt var han bättre. Och det faktum att barnet dessutom kunde komma när som helst kändes underligt, att de äntligen efter all väntan snart skulle få träffa den lille krabaten. Men samtidigt var det med stor nervositet för hans del - visserligen hade allt gått bra hittills, men själva förlossningen var det mest kritiska. Han hade varit iväg på deras marker för ett möte med en av de arrendatorer som höll kor på dem, men var nyss hemkommen och påväg tillbaks till sovrummet efter att ha lämnat lite papper på kontoret.

Catherine kved lågt till, hon hade börjat få ont i magen, något som läkaren beskrivit som värkar vilket innebar att förlossningen kunde dra igång igen. Att Matthew dessutom varit borta kändes inte alls bra, hon ville att han skulle se barnet samma dag det föddes. Egentligen var Catherine inte särskilt orolig för förlossningen, hon hade ju inte så mycket annat val än att få ut barnet och sen var det väl guds vilja med hur det gick, det var ingenting hon kunde bestämma över.

Matthew gäspade lätt och fortsatte upp mot sovrummet, klockan började dessutom bli framåt kvällen så han tänkte ägna resten av den med att läsa eller något. Han klev strax in och log mjukt mot Catherine.
"Hej du", hälsade han.

Hon log svagt och kysste snabbt matthews kind mjukt.
- Hej älskling sa hon och la ifrån sig boken och reste sig upp, behövde verkligen resa på sig och gå lite då smärtan i magen blivit värre och dessutom behövde hon gå på toaletten.
- jag kommer snart sa hon och log svagt och gick ut från rummet. Det dröjde en liten stund innan man hörde en tjänares stressade röst.
- herrn, snälla kom hit. Vi måste ta frun till sjukhuset.
Catherine satt lutad mot väggen med smärta i magen. Hennes vatten hade också gått men hon orkade inte resa sig och ta bort det.