Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Edvard skrattade lågt och nickade. "Hur skulle jag kunna glömma?" Flinade han och reste sig även han upp, tog fram sin väska och la upp kläderna han behövde byta om till och packade sedan ned handduken.
"Jag vill inte heller rida hemåt Sienna. Men vi måste." Sa han och såg på henne innan han tog upp sin skjorta och började klä på sig den.
Vände om så han stod med ryggen emot henne och klädde på sig resten av sina kläder och packade ned badkläderna i väskan.

Sienna skrattade till, dock rätt glad över att han så tydligt hade sett till att komma ihåg den saken. Trots allt borde det ju vara ett ganska starkt tecken på att han var intresserad.
"Så bra", nöjde hon sig med att retsamt svara, för att sedan byta om efter att han vänt ryggen till, vilket hon gjorde själv direkt efteråt. Därpå packade hon ihop de saker de haft med sig för att åter spänna fast väskan vid sadeln, det började verkligen bli hög tid att ta sig hem - vilken tid hon kom hem gjorde egentligen inte alltför mycket, hennes föräldrar var ändå inte hemma för tillfället. Men däremot hade hon ingen lust att rida hem i mörkret.
Hur gärna hon än ville att turen hem skulle gå långsamt, så var de snart nästintill hemma - rättare sagt vid de ställe där de måste skiljas åt.

Edvard sa adjö vid deras punkt som de gick skilda vägar och red hem. Bytte om och åt upp middagen medan han undvek allas frågor om vart han hade befunnit sig hela dagen och ganska snart var han tillbaka i sin kammare, i sitt rum och satt vid skrivbordet och väntade.
De andra borde väldigt snart somna och med nattens mörker kunde han ta sig till henne. Han hade trots allt lovat det.

Minuterna blev till timmar och snart reste han sig upp och tog sig ut från huset genom ingången de som arbetade i huset använde och rörde sig med snabba steg mot hennes marker.
Det tog längre än han hade förväntat sig men snart stod han vid hennes hus, dold av skuggorna och försökte lista ut vilken ingång han skulle använda och hur han skulle nå fram till henne. De borde ha planerat att hon skulle möta honom någonstans. Han kunde inte vandra runt i blindo i hennes hus.

Sienna hade som hon misstänkt inte behövt förklara sig direkt, tjänarna var alltför väluppfostrade för att fråga mycket mer efter hennes undanflykter. Förhoppningsvis skulle hon inte behöva stå till svars för dem när hennes föräldrar kom tillbaks, men det återstod att se. Egentligen skulle nog dem inte alls se det som något negativt att hon umgicks med Edvard - snarare tvärtom. Men det var ändå bäst att inget säga, för det skulle inte vara särskilt bra för hans del ifall det kom ut - hon tvivlade väldigt starkt på att hans föräldrar skulle se lika bra på den saken. Trots allt var det väl dem som hade mest emot hennes familj och alltid hade haft.
Hon blev mer och mer rastlös och orolig vartefter tiden gick, tänk om han inte skulle dyka upp iallafall? Hon hade verkligen hoppats på det men han kanske fått förhinder. Kanske att hans föräldrar blivit misstänksamma efter hur länge han varit borta idag? Hon hoppades sannerligen inte på det. Det började bli allt mer sent varpå hon nästan började fundera på att faktiskt gå till sängs, även om hon hoppades på att han skulle dyka upp. Men hon ville på något vis inte göra det förräns hon visste ifall han dykt upp - trots allt hade hon inte förklarat vägen - plus att hon faktiskt ville ta en nypa luft. Vilket fick henne att till sist gå till utsidan, hann vara där lite innan hon faktiskt fick syn på honom i skuggorna och sken upp i ett leende.
"Du kom", sade hon.

Edvard såg när någon öppnade en dörr och ljus från huset flödade ut och han hoppade nästan högt av ren chock och rädsla. Han var påkommen. Hur i hela friden skulle han förklara detta? Han gick så tyst han kunde längre bak i skuggan innan han kunde se att det var Sienna och han log stort och varmt.
" Självklart. Jag kunde bara inte lista ut hur jag skulle ta mig till dig." Viskade han leendes innan han gick fram ur skuggorna efter att ha kollat noggrant omkring dem för att säkerställa att ingen såg dem.
Han gick fram till henne, la armarna om hennes midja och kysste henne mjukt.
" Hej."Log han mot henne och studerade henne lyckligt.

Sienna log stort emot honom, så glad över att han hade dykt upp. Även om hon egentligen inte hade räknat med något annat, så blev det ändå alltid en glädje att få se honom. Och det var väl inte så konstigt att man blev glad när man fick se en sådan skönhet? Med ett brett leende på läpparna lade hon armarna om hans nacke och och besvarade mjukt hans kyss. Hon fullkomligt älskade hans kyssar, i hans famn var det som om man verkligen kunde känna sig trygg.
"Hej", sade hon roat, lät händerna glida ner längs hans armar för att istället ta hans händer.
"Kom. Någon kan se oss här ute", sade hon, tjänarna hade ännu att göra och på hennes rum var desto mindre risk att bli upptäckta. Samtidigt som hon inte ville att han skulle gå så snart igen, och härute var det smått kyligt.

Edvard skrattade lågt och lät henne greppa hans hand och han greppade henne och nickade.
"Led vägen Miss." Viskade han leendes och såg sig omkring. Än så länge var det säkert men det kunde snabbt ändras.
Och han kände att det inte var riktigt tillräckligt att bara hålla hennes hand även om det gjorde honom nöjd. Han ville så mycket mer, så otroligt mycket mer.
Han kramade hennes hand och lyfte den mot sina läppar och kysste den sakta.

Sienna skrattade till, han var bara för härlig - både hans ord och pussar var ju gulliga. Enligt henne då, men hon var ju också partisk tack vare sina känslor för honom. Med ett brett leende på läpparna hade hon snart lyckats ledsaga honom fram till sitt rum, kommit in och stängt efter dem båda. Redan tidigare hade hon bett sin kammarjungfru om att få vara ifred under kvällen, så förhoppningsvis fick de vara ifred. Hon vände sig mot honom med ett brett leende, närmade sig för att försiktigt kyssa honom.

Edvard följde efter in, så tyst som han bara kunde och försökte ändå memorera vägen in till hennes rum. Väl där inne såg han sig om, leendes och såg sedan på henne och log bredare. Han fångade in henne i sina armar och kysste henne försiktigt, mjukt och smekte hennes rygg sakta.

Sienna log brett emot hans läppar, väldigt glad över att ha lyckats få med sig honom in och dessutom utan att någon verkade ha sett något. Visserligen var bara tjänarna kvar, men risken fanns alltid att dem spred rykten eller senare berättade för hennes föräldrar. Hon besvarade genast hans kyss och lade händerna om hans nacke, flätade in fingrarna i hans nackhår och lekte med det. Han var så perfekt.