Cirkus PRS Medi och Emma07

Philip log lite mot henne.
"Tråkmåns? Jag kör ju inte direkt iväg dig, du får allt också plats här men du får knö med mig", sade han, lade sig ner under täcket. Av någon anledning verkade han nästan ha börjat gilla henne, för att hon skulle sova hos honom var välkommet. Men det var kanske inte så konstigt, för hon var vacker och söt, och riktigt snäll och trevlig verkade det som.

"Ja för du inte kunde lämna din säng för en kväll." Hon såg på honom och sträckte på sig.
"Din pappa gav dig mig som en potentiell flickvän antar jag." Hon drog av sig byxorna och kröp ner igen.

Philip log snett.
"Du kanske hade en poäng förut med att jag retas med dig då", sade han roat, ryckte på axlarna och drog av sig tröjan.
"Jag vet inte vad han hade för planer", sade han ärligt, blev sällan klok på vad hans pappa hade för tankar och allt.

Flore iakog honom innan hon föll tillsömns. Började snart prata i sömnen. Vred på sig innan hon sparkade an sig filten av sig.

Philip tog lite längre tid på sig och hade nästan somnat när hon började prata och sparka av sig filten. Tyst klev han upp ur sängen för att gå fram och lägga på henne den igen. Hon var otroligt söt där hon låg, och han undrade för sig själv hur i hela friden hon hade lyckats smälta hans hjärta så på bara två dagar. För det var som om han där och då föll helt för henne, men han visste att det antagligen bara var att försöka glömma - hon hade ju verkat ha noll intresse för honom. Försiktigt för att inte väcka henne lade han över henne filten igen, gick sedan tillbaks till sin säng. Somnade gjorde han rätt snabbt denna gången, och nästa morgon kom snabbt. De var något sena, de andra hade redan börjat köra iväg och lämnat mat vid deras vagn.

Flore sov lugnt och vaknade på morgon. Gäspade och satte sig upp.
"Philip?" Hon reste sig och såg ut.
"Philip de har åkt!"

Philip var lite sömnig, vaknade mer då hon pratade och gäspade lätt. Han satte sig upp och sträckte på sig.
"Dem har bara åkt i förväg, vi hinner ikapp dem", sade han.

HOn såg oroad ut.
"Är du säker?" Hon böjde sig fram och såg på honom.

Philip log snällt mot henne och nickade.
"Jadå. Det brukar alltid bli någon som sover länge och hamnar lite efter", sade han snällt. Han hade sannerligen smält helt för henne kvällen innan, för det var som om något ändrats med hur han såg på henne.

Hon öppnade dörren och såg maten, tog dem och räckte över ena..
"Hur många gånger har det hänt egentligen?"