PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew log mot henne.
"Klart du kan", sade han snällt, log mjukt då hon hade somnat. Försiktigt, och tyst för att inte väcka henne, gick han fram och lade henne försiktigt ner på sängen istället och lade på henne täcket innan han gick tillbaks till soffan för att sova.

Under hela natten sov Alice tungt och utan att vrida och vända sig. PÅ morgonen ringde hennes mobil och hon kände efter den och stängde av larmet. Sakta öppnade hon ögonen och skrek till men sedan kom hon ihåg var hon var någonstans.
"Matt?"

Matthew hade sovit lugnt, och vaknat ett tag före Alice - de behövde inte sova riktigt lika länge som människor, så han hade gått upp och börjat fixa i köket. Han ryckte till och skyndade till sovrummet då han hörde skriket.
"Vaeför skriker du?", frågade han förskräckt.

"Jag hade glömt vart jag hade somnat." Hon såg skamset ner och drog täcket till hakan och såg upp på honom.
"Jag ber om ursäkt att jag skrämde dig." Hon sträckte på sig och klev ur sängen.
"Sov du bra?"

Matthew log lite mot henne.
"Aha, lätt hänt", sade han, lutade sig mot dörrkarmen och nickade lite.
"Jadå. Och du?, frågade han.
" Och frukosten är nästan klar"

"Jag sov underbart." Hon log och drog på sig strumporna. Reste sig upp och sedan gick fram till honom.
"Finns det något jag får göra i din lägenhet imorgon? Laga mat tills du kommer hem?" Hon stannade upp.
"Hur ofta dricker du...." Hon visste inte hon skulle fortsätta och lade armarna om sig.

Matthew log mjukt mot henne.
"Så bra", sade han snällt, tänkte efter lite.
"Laga mat hade du ju kunnat göra om du verkligen vill, men du behöver det absolut inte", sade han envist, fattade direkt vad hon menade sen.
"Nån gång i månaden räcker", sade han, åtminstone ifrån människor. Däremellan kunde man hålla sig flytande av djur.

"Ja jag vill. Som tack att du skyddar mig." Hon nickade och gick mot köket. Doften var ljuvlig och hon slog sig ner.
"Inte mer? Jag trodde ni behövde mer." Hon såg mot honom med ett oroat uttryck.
"Klarar du verkligen dig på det?"

Matthew log lite mot henne.
"Det gör jag så gärna så", sade han snällt, plockade fram det sista till frukosten innan han också satte sig ner. Han ryckte lätt på axlarna.
"Egentligen behöver vi mer, man klarar sig inte bara på det. Utan man behöver egentligen mycket oftare. Men man kan åtminstone klara sig tack vare djurblod däremellan", förklarande han.

Hon tog en macka och bredde på smör och hällde upp kaffe.
"Så har ni ingen blodbank för vampyrer?" Hon tog en tugga medans hon såg på honom. Gud vad vacker han var och hennes blick var fäst vid hans ansikte.