Hogwarts 1978 (PRS)

"Well then we have a back-up," sa Aloy glatt, mer än villig att hjälpa Hilde att komma bort om hon ville. Aloy hade aldrig tänkt tanken på att bo i det persiska riket, men hon hade heller aldrig haft en familj som gjorde vad Hildes gjorde! Kanske hade hon velat fly då, förvisso inte till sin fars hemland, men någon annanstans. "Och bra att veta att de inte tänker invadera ett land!"
Aloy hade inte valt sida öppet, men det var snarare för att hon inte ville slåss, inte för att hon tvekade på vilken sida hon skulle stå på. Det fanns inget som lockade henne att gå över till den mörka sidan.
"But they live in Sweden, han har väl inte ens varit där? Finns ens den här konflikten där?" Aloy erkände att hon var långt ifrån påläst när det kom till det här, men vad hon kunde minnas så hade Voldemort inte några direkta kontakter utomlands, eller några stora anhängare heller.
"Du kan komma sent till alla lektioner och skriva läxorna på svenska och få bättre betyg än dem," flinade Aloy, vilket nästan var sant.
"Hörde du? Jag får testa hennes kvast!"
"Be om en autograf när du ändå håller på, man vet aldrig när Hilde blir känd," sa hon och Fred vände sig om mot Hilde med stora ögon innan han började rota efter en bit pergament och penna som han snart räckte fram till Hilde.
Severus mumlade något om irriterande ungdomar och Aloy försökte att inte skratta, delvis för att Fred vad väldigt mycket ibland, men också för att Sev lät som om han var åttiofem, inte sjutton.
"Han bad om min förra året," sa Aloy och Fred nickade.
"Jag har den hemma i mitt rum hos mamma," sa Fred stolt som om Aloy var kändast i världen, ja näst efter Hilde nu. Aloy bara fortsatte äta sin frukost medan hon log.

Hilde skakar på huvudet.
"Nej, han har inte varit där. Men hans anhängare har. De samlar allierade runt om i världen. Många renblodiga familjer stödjer honom. Anser att hans åsikter är de rätta." hon tystnade, bara skakade på huvudet ville inte tänka på det.
"De vill att jag ska finna någon här, ett gott parti. Så deras familj kommer ännu närmare honom." hon kastade en blick där Nott, Crabbe, Goyle och Malfoy satt.
"Typ som de där, de har de rätta familjerna och är nära Mörkrets herre." hon rykte på axlarna.
"Annars blir jag väl bortgift med någon där hemma."
Hon log snett åt Fred och tog emot pergamentet. Man visste ju aldrig, men hon betvivlade att hon skulle bli känd. Inte i Quidditch som hon ville i alla fall, det var inte att vara en god hustru. Men vem visste om hennes famlij skulle ändra sig.
"Åh, tack. Jag ska hänga den på väggen hemma hos mamma nästa vecka." log Fred. Ja, just ja det var höstlov och de flesta skulle väl åka hem över lovet till sina föräldrar. Det skulle väl bli lugnare i uppehållsrummen då. Hilde åkte aldrig hem annat än över sommarlovet, inte ens hemma i sin egen skola.
"Åker ni hem eller stannar här?" frågar hon de andra.

"Det är så främmande för mig, för i de länder mina släktingar bor så har han inte varit, hade det inte varit för att vi bodde här så hade de inte ens vetat om honom. Undrar verkligen hur han gör för att bestämma vilka länder han skall åka till," hon såg nästan lite fundersam ut. Kanske var det här något vettigt att tänka på, kanske bör hon undersöka vilka länder man kunde flytta till ifall det behövdes.
"Well if you go after Malfoy, I am pretty sure the Blacks will kill you. He's engaged to Narcissa, hon kan mycket väl döda dig också," flinade Aloy, väl medveten om hur Narcissa hade markerat sitt revir och skrytit om Lucius. "De andra tre, well you could do better, but maybe they are better than home. De är dock ganska korkade så du kanske kan gifta dig med någon av dem och manipulera dem så att du får göra som du vill!"
Aloy skulle aldrig kunna tänka sig att gifta sig med någon av dem, men det hade mer att göra med att hon inte fann dem attraktiva, och att de var korkade.
Aloy vände sig åter emot Hilde när hon frågade om höstlovet.
"I år så stannar jag, mamma och pappa skall åka och besöka William i Canada, och jag hade ingen lust att åka hem själv. Dessutom så stannar alltid Sev, om jag inte drar med honom hem till mig. Och Lily stannar nog också eftersom vi gör det. Jag antar att du också stannar?"

"Vi i Skandinavien har stora drakreservat, som han vill få kontroll över. Det finns även många varelser så som näcken, huldran, gloson, vittror, mylingar och mycket mer han vill få på sin sida. Dessutom har trollen enorma guldlager, och guld kan få folk att följa honom." sa hon fundersamt, men många andra länder hade ju diverse olika varelser med.
"Sen så har du ju Durmstrang med. Hade det inte varit för att min släkting är rektor på Bifrost hade jag nog gått där. Den skolan tar enbart in renblodiga." Bifrost tog in alla och tillskillnad från Hogwarts lärde de även ut svartkonst.
Hilde log lättat då hon hörde om de andras planer.
"Skönt att höra, då blir jag inte ensam. Det brukar vara så tråkigt över loven när alla åker till sina famlijer."

"Ja för drakar är ju såååå lätta att kontrollera," muttrade Aloy och hoppades nästan att drakarna åt upp de dödsätare som försökte få dem att joina Voldemort. "Och jag förstår att dessa varelser kan vara lockande, men vad har han egentligen att erbjuda dem. Om jag var en varelse som levde i flera hundra år skulle jag aldrig följa någon som honom. Jag skulle inte följa någon vanlig dödlig alls! Det finns inget de kan erbjuda mig! Dessutom så skulle människorna dö för fort. Jag vet ju ifrån mina ghoul studies att många av varelserna är nästintill omöjliga att övertala så varför ens försöka. Feels smarter to put all your effort into the humans, because we are stupid and easily convinced!"
Aloy suckade nästan, var det inte allt för sant. Människor var så enkla att övertala! Man kunde skrämma, hota, muta, lova guld och gröna skogar, ja vad som helst, hitta bara människans svaga punkt och de gav vika, varelser var svåra.
"I have had family going to Durmstrang, och well några var nöjda, andra inte. Vet inte vad jag tycker om att de lär ut svartkonst, jag kan se fördelarna med det, men jag hade nog hellre kombinerat det med försvar mot svartkonst, det är ju mycket bättre att kunna båda!" Aloy tyckte verkligen det var vettigare att lära sig båda, att bara kunna försvara sig gjorde ju att man kunde hamna i situationer man inte klarade av, men om man inte visste hur man försvarade sig, så kunde det vara lika farligt.
"Nah, here it's okay. De flesta stannar över höstlovet, men åker hem över jul," sa Aloy enkelt.

"Någon borde definitivt skriva en bok "How you train your dragon" så att det går lite enklare" skrattar Hilde och nickar.
"Ja, men alla varelser har svaga punkter. Guld, själar, människokött och liv är saker som de lever på. Tänka att då få mycket av det. Men jag tror att de efter det enkelt dödar honom."
"Men människor, tja de är mycket enklare." sa hon och drack upp den sista juicen och kastade en blick på Nott, kanske hon skulle slå klorna om honom. Han verkade vara den minst jobbiga och hon måste gifta sig med någon.
"Jag har lärt mig svartkonst hemma och på Bifrost, här lär jag mig försvar mot svartkonst så det bästa av båda världar i guess." log hon och ställde sig upp då hon såg att de båda andra var klar.
"Ska vi gå till biblioteket för att plugga eller vad känner ni?" frågar hon.

"Absolutely not! Vi skall inte göra det enklare för honom! Och om någon skriver den boken så hoppas jag de skriver allt fel!" Aloy funderade en kort sekund på om det var något hon skulle ge sig in på, men kom snart fram till att det tog för mycket tid.
"Ja absolut, men det är inget som de har några svårigheter med att skaffa själva. De lever ju knappast på endast Voldemort kött!" Sa Aloy och flinade lite. "Ja det är för att människor är idioter."
"Vad har ni fått lära er inom svartkonst?" Frågade Sev, det första han sagt på en lång stund och Aloy vände sig mot honom, men hennes vän hade inte tittat upp ifrån boken, men hon visste att han hela tiden lyssnade på dem.
"Ja biblioteket låter super bra," sa Aloy och reste sig upp och började gå upp för trapporna och när de kom fram så slog de sig ner i ett hörn, och hon tog genast fram sin musikläxa.

Hilde såg på Sev, förvånad att han faktiskt hängt med på alla samtal.
"Åh, det mesta, jag har ju även studerat det hemma." sa hon, fundersamt.
"Mycket handlar om att tortera, döda eller få folk dit man vill." fortsatte hon medans de gick mot biblioteket.
"Jag har böcker om det om du är intresserad, rent teoretiskt." Hilde log mot honom. För visst var det enbart teoretiskt? Hon själv kunde allt det, och hade användt sig av det. Men ville helst inte, men ibland kunde man ha användning av det.

"Fascinerande," sa Sev utan att titta upp ifrån sin bok och Aloy la huvudet lätt på sne, och för en gångs skull så kunde hon inte tyda ifall han var uppriktig eller inte. Men hon frågade inte, utan visste att om han ville dela med sig så gjorde han det. "Det är intressant att se hur de olika skolorna hanterar ämnet. Och mycket av svartkonster handlar just om att döda."
"Ja det är ju något människan alltid varit bra på, så varför inte uppfinna fler sätt," muttrade hon och Severus såg på henne bakom boken.
"Många kanske tänker att det är deras sätt att bli kända, eller att det är så man skapar en bättre värld."
"Visst jag förstår att vissa förtjänar att dö, utan tvekan, men om man nu skall göra det så är ju avada kedavra åtminstone humant, det går fort, ingen smärta, ingenting. Då är det ju värre att vilja utsätta någon för en dementorskyss, eller andra förbannelser. Och om man vill bli så jävla känd att man uppfinner en ny förbannelse, använd den på än själv då!" Sa hon bestämt. God sometimes humanity made her more than angry.
"Jag lånar gärna boken, vore intressant att se skillnaderna mellan våran undervisning och eran," sa Sev enkelt och återgick till sin bok som om han aldrig sagt ett ord. Aloy koncentrerade sig på sin text istället, medan hon började nynna lågt och frånvarande på en möjlig melodi.

"Jag kan skicka efter dem med uggla, far blir nog glad att jag vill studera dem åter." ler Hilde snett. Hon hade inte tagit med sig dem, de hade inte fått plats och hon kunde dem redan samt att de inte intresserade henne.
Hon hoppades att det inte var fel att ge dem till honom, folk kunde få ideer som inte var bra. Men hon fick lita på att Sev valde rätt väg. Ibland var det rätta inte det lätta. Hon hade haft det så mycket enklare om hon bara hade följt med i sin familjs värderingar.
Hon drog fram ett pergament och boken om forntida runor och försjönk i sitt arbete med att översätta en gammal formel från en sten. Dessa runor liknande inte de runor hon var van vid hemma även om vissa likheter fanns, vilket var intressant.