Kriminell kärlek PRS rollspelargärna och Emma07

Rose reste sig upp och la barnet i soffan.
Hon gick ut i hallen och stirrade på honom.
- jaha så du har varit ute och druckit medan jag suttit hemma och varit orolig tillsammans med vårt nyfödda barn sa hon kyligt och la armarna i kors.

Jason såg på henne och rynkade pannan.
"Vad pratar du om, har inte druckit nåt", sluddrade han envist och såg på henne, dock klarade han inte av att koncentrera blicken på henne helt.

Hon såg på honom.
- Du kommer hem till vårt nyfödda barn och sluddrar, låtsas som att ingenting har hänt och inte ens kan koncentrera blicken ordentligt. Visst vi gör ett test, gå rakt mot mig sa hon kyligt och backade till andra sidan av rummet och såg på honom.

Jason såg på henne och lyssnade.
"Jag svär Rose har inte druckit nåt", sade han envist och ryckte på axlarna, det skulle väl inte vara nåt problem. Vad han visste hade han ju inte druckit eller nåt så. Han gick vingligt fram till Rose, rakt var det då verkligen inte utan han vinglade till rätt bra flera gånger.

Hon svalde hårt.
- du är bara löjlig Jason sa hon kyligt och gick ut till vardagsrummet till deras son och lyfte upp honom i famnen. Hur kunde han dricka när de hade ett nyfött barn i huset? Var han helt dum i huvudet?

Jason såg efter henne, kunde verkligen inte förstå varför hon var så kylig och allt. Han hade ju inte gjort nåt, han förstod inte riktigt men sen var det ju också att han påverkades så att han inte riktigt kunde tänka ordentligt. Han gick vingligt efter.
"Men Rose jag är seriös", sade han envist och försökte se på henne, men det var som om allt bara var suddigt och gled ihop. Man såg också hur han blev nästan som mer avskärmad.

Hon såg på honom.
- gå ut härifrån, jag vill inte att du ska vara i samma rum som vår son när du beter dig såhär fräste hon innan hon stelnade till.
- du har tagit droger ellerhur? Din pappa har fått dig att börja med sånt skit också sa hon hårt. Hon svalde hårt och tog av sig sin förlovningsring från fingret.
- jag kan inte fatta att du gör såhär sa hon och tog bebisen och började gå upp för trappan.

Jason lyssnade och det tog några sekunder innan han ens fattade vad hon sade, de här drogerna började påverka honom allt mer.
"Du känner mig, du vet jag aldrig skulle göra nåt sånt", sade han envist och förvirrat, visserligen kände han igen symptomen lite från sin pappa men det var ju omöjligt, han hade ju inte tagit några droger. Trodde han, han visste ju inte om att pappan lagt det i maten.
"Rose vänta", sade han envist och försökte gå efter henne uppför trappen. Dock började allt snurra allt mer i huvudet och allt när han försökte ta sig upp, han muttrade nåt ohörbart och gick tillbaks till vardagsrummet istället. Där var det som om världen bara försvann då allt snurrade för mycket, ögonen vändes in och han föll ihop. Pappan hade ju tagit en rätt rejäl överdos till honom, och det började också märkas då kroppen började ta stryk av det nu.


Pappan hade förvånansvärt nog ångrat sig senare när han väl insett vad han gjort, det kunde egentligen räknas som mordförsök på sin egen son ju då det var så pass stor dos.. Så han hade bestämt sig för att gå till huset i hopp om att kanske hinna i tid. Snart var han vid deras hus och knackade på dörren dit. Han var rätt så otålig och hoppades bara dem skulle öppna och att det inte skulle vara för sent.