Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

F5

[PRS] Rollspelargärna och Countess

Forum > Quidditchplanen > Rollspel > [PRS] Rollspelargärna och Countess

1 2 3 ... 16 17 18 ... 22 23 24
Bevaka tråden
Användare Inlägg
countess
Elev

Avatar


En tystnad spred sig i rummet. Hade det fungerat? Killian hade varit med när andra dödsätare kallade på Voldemort, men hade aldrig gjort det själv tidigare. Kanske hade han uttalat någonting fel? Eller så ville inte Mörkrets herre ödsla sin tid på någon som han? Men just när Killian skulle dra en suck spred sig en välbekant känsla genom honom. Någonting som sa att Han var nära..

I ett av rummets mörkaste hörn stod plötsligt en mörk skepnad. En skugga med röda ögon och kattliknande pupiller. Och desto närmare skepnader kom desto mer kunde man urskilja den bleka huden, det skelettliknande ansiktet och de ormformade slitsarna till näsborrar. De tunna händerna vars onaturligt långa fingrar höll ett elegant grepp om en trollstav.
Killian, som vanligtvis utstrålade ett starkt självförtroende, stelnade till. Mannen hade en närvaro som övergick allt förstånd. En ond kraft som fick varje dödsätare att framstå som ofarlig.

Voldemort lät blicken föras från sin anhängare till flickan som stod bakom honom och något som påminde om ett leende dök upp i hans ansikte.
– Jag har hoppats på att få träffa dig, Leah Brown..

13 jun, 2019 23:13

rollspelargärna
Elev

Avatar


Leah såg sig runt i rummet, direkt efter att han kallat på Voldemort så stod hon bara och väntade och försökte fundera på vad hon egentligen höll på med. Var det för sent att bara blåsa av allt och säga att man ångrat sig? Hon såg sig runt och hon hörde plötsligt ett litet swishande ljud. När hon vände blicken dit såg hon bara en mörk skepnad i en form som såg ut som en vuxen mans. Leah stod lätt bakom Killian, hon började få en dålig känsla i magen och det började även komma ett illamående inom henne.

Ännu värre blev det när hon skymtade hans ansikte. Då fick hon hålla ett hårt tag om Killians arm för att inte svimma. Den vita huden och näsborrarna som liknade en orms gav henne kalla kårar men inget slog när hon såg hans ögon, de röda kattliknande ögonen där ondskan lös igenom. Så det var alltså denna människan, om man nu kunde kalla det människa, som hade dödat, plågat och splittrat så många familjer för makt? När hon hörde hans röst stelnade hon till. Hur skulle hon bete sig? Skulle hon låtsas vara själsäker? Underlägsen? Blyg?
Hur skulle man tilltala honom? Skulle man säga ni eller du? Hon beslöt sig för att ta det säkra kortet.
- har ni hoppats på att få träffa mig? sa hon rätt förvånat och bet sig hårt i läppen. Varenda rörelse kändes som att han när som helst kunde ta upp staven och döda henne.

15 jun, 2019 21:21

countess
Elev

Avatar


Killian kände hur hon tog ett grepp om hans arm. En del av honom ville inget hellre än att använda spöktransferens och försvinna därifrån, men han visste att dem båda var dödsdömda om han gjorde det. Det var för sent. Leah skulle behöva möta Voldemort.

Mörkrets Herre stannade först när han stod några få meter framför dem. Vid hans bara fötter ringlade en jättelik orm som iakttog Killian och Leah som om den väntade på att få sätta sina vassa tänder i någon av dem.
”Dina bröder har berättat hur du lyckades ta dig in i deras hem här om dagen. Ingen säger sig veta hur du tog dit förbi alla dödsätare.. Men jag tror att jag förstå nu”, sade Voldemort och de glödande röda ögonen flyttade sig till Leahs grepp om Killians arm.
”Jag måste medge att jag känner mig besviken, Avery. Din faster har alltid visat sådan lojalitet. Jag har haft höga förväntningar från dig..”.
Killian mötte för första gången sin mästares blick.
”Herre..”, sade han förvånansvärt lugnt. ”Ni är den enda jag är lojal mot”.
Ett grin spred sig över Voldemorts läpplösa mun.
”Så då har du ingenting emot att jag dödar henne här och nu?”, sade han och Killian fick kämpa för att hålla huvudet kallt.
”Nej, herre. Men jag avråder Er att göra det. Miss Brown önskar att tjäna Er”. Han avskydde att säga det, men någonting sa honom att det var deras enda chans att komma därifrån levande.

Ett grymt uttryck av tillfredsställelse spred sig över Voldemort ansikte.
”Nåväl. Du får hon bevisa det”. Han tog några långsamma steg åt sidan och ormen följde lydigt efter. ”Eftersom du förde mig till henne låter jag dig leva. Men jag kan inte låta dig gå ostraffad”. Han såg åter mot Leah.
”Miss Wood, Dina bröder berättade även att Avery använde cruciatusförbannelsen mot dig. Nu får du chansen att ge tillbaka. Visa mig vad du är kapabel till”.

24 jun, 2019 22:58

rollspelargärna
Elev

Avatar


Leah svalde hårt och flyttade sina fötter lätt när hon såg ormen, hon hatade verkligen ormar men hade en bestämd känsla av att hon skulle råka illa ut om hon sa något om det. Men känslan när ormen nuddade hennes ben fick henne att ta ett djupt andetag.
- talar ni med mina bröder? Jag har alltid trott att de var för lågt ner i rang för att få tala med mörkrets herre? Sa hon uppriktigt förvånad, hon hade aldrig kunnat tro att de faktiskt var så högt upp.

Men när han sedan nämnde att hon skulle tvingas utföra cruciatusförbannelsen mot Killian så vitnade hennes ansikte, hur skulle hon lyckas göra det, hon hade aldrig ens utfört den förbannelsen och dessutom älskar hon Killian. Hon nickade sakta och backade några steg, noga att inte trampa på ormen och gav Killian en plågad blick som verkligen sa "förlåt mig, men jag måste". Innan hon tog upp sin trollstav och riktade den mot honom innan hon lätt slöt ögonen och med lätt darrande hand sa
- crucio

25 jun, 2019 15:00

countess
Elev

Avatar


Killian mötte Leahs plågade blick och gav henne en diskret nickning för att visa att det hon var påväg att göra var okej. Han kände Leah tillräckligt bra för att veta att hon inte var en ond människa – så förbannelsen skulle inte fungera. För att lyckas räckte det trots allt inte med att uttrycka orden. Trollkarlen eller häxan behövde ha en djup önskan av att orsaka smärta, njuta av det.. Men efter hon lyft sin stav mot honom och och uttalat de förbjudna orden kände Killian plötsligt en smärta som var så intensiv att han inte längre visste var han befann sig. Han vred sig i plågor. Försökte resa sig men föll tillbaka. Det kändes som att knivar skar i varje del av hans hud. Som att varenda ben i hans kropp var i brand. Det var den värsta smärta Killian någonsin upplevt. Han ville bara att det skulle sluta.. han ville dö.

Voldemort skrattade. Höjde till slut en hand som tillät Leah att sänka staven igen. Han tittade belåtet mot Killian som nu stod på knä framför dem och försökte ta sig samman. En stund till och han skulle ha förlorat medvetandet.
"Bra..", sa Voldemort nöjt, såg upp mot Leah igen och räckte fram sin fria hand mot henne. ”Nu, ge mig staven..”

26 jun, 2019 20:53

rollspelargärna
Elev

Avatar


Hon svalde hårt och slöt ögone. När hon såg vad hon gjorde med honom. När Voldemort höjde handen så slutade hon genast och var nära på att springa fram till Killian och be om ursäkt och kyssa honom. Hon såg istället på Voldemort när han bad om hennes stav vilket gjorde att hon tog ett fastare tag om den, vad skulle hon göra? Hon gav Killian en blick, som om hon ville fråga vad han tyckte. Hon visste att hon egentligen inte hade något val men det skulle verkligen ta emot.
- jag är ledsen men jag har verkligen lärt mig att aldrig ge bort min stav till någon, inte ens till den jag tycker mest om sa hon ganska lågt. Hon visste att risken fanns att han skulle ta hennes stav eller skada henne då hon sa emot men Leah ville verkligen inte ge bort sin stav och försökte köpa lite extra tid.

27 jun, 2019 20:50

countess
Elev

Avatar


Kilian kunde se hur Voldemort förargat tog ett fastare grepp om sin trollstav. Irriterad över att Leah sagt emot honom och ödslade hans tid. Han behövde göra någonting, och det var snabbt.
”Herre”, sade Killian med kraften han hade kvar. Leahs ord hade plötsligt gett honom en idé. ”Jag har studerat mörka föremål i många år och jag har sett hur vissa kan döda både trollkarlar och mugglare av en enda beröring. Tänk om trollstaven är en av dem? Tänk om den endast svarar till Leah. Ge mig tid att studera staven innan Ni övertar den. Låt mig ta reda på om det vilar någon förbannelse över den”.

Voldemort såg ännu argare ut. Han var så nära staven nu, men ändå verkade den glida längre och länge ifrån honom.
”Nåväl, jag ska ge dig tid..”, sade han efter en stunds tystnad och drog handen intill kroppen igen. Killian sänkte sitt huvud för att dölja sin lättnad. Plötsligt glad över att hans faster hade uppmanat honom till att studera svartkonster.
”Ta med dig Miss Wood tillbaka till Hogwarts. Hon blir ditt ansvar nu." Voldemort drog sig tillbaka mot skuggorna och den jättelika ormen var strax bakom honom. "Och hitta fler potentiella dödsätare när du ändå är där. Jag har förstått att du är populär bland eleverna så det borde inte vara svårt att övertala dem..”.
I nästa stund var han borta.

30 jun, 2019 20:52

rollspelargärna
Elev

Avatar


Leah svalde hårt och kollade tunt när han plötsligt försvann. Hon kunde inte hålla sig längre utan tårar rann nerför hennes kinder medan hon vände sig bort från Killian, ville inte att han skulle se henne gråta. Hon försökte envist torka bort tårarna som fortsatte rinna.
- förlåt för att jag plågade dig, förlåt för att jag kom hit. Förlåt för att jag ens började umgås med dig från första början. Herregud, jag ska va en ravenclaw som fattar intelligenta beslut. Nu står jag här i en dödsätares hus och skapar problem för mig själv och dig. Sa hon, allt väldigt hastigt. Leah som alltid var den som klarade sig själv, som nästan alltid grät utan alltid var en självständig ung tjej såg plötsligt ut som ett sårat barn där hon stod ihopkrupen och tyst grät. Hon svalde hårt och fortsatte stirra ner i marken.

3 jul, 2019 10:17

countess
Elev

Avatar


Killian reste sig sakta raklång igen. Hans kropp värkte fortfarande efter Cruciatusförbannelsen, men det var ingenting jämfört med vad han kände på insidan när han såg Leah så förkrossad. Långsamt gick han fram till henne, ställde sig framför och torkade bort tårarna med en varsamt hand. Försökte få henne att se på honom igen.
”Jag kan få allt att försvinna, Leah”, sa han och gav Leah en menande blick.
”Allt som behövs är en enkel formel och du kommer att gå tillbaka ditt gamla jag igen”. Han trängde fram ett litet leende på läpparna, eller i alla fall försökte. Det skulle vara smärtsamt att se henne i Hogwarts korridorer – kanske med en annan kille – utan att hon visste vem han en gång varit för henne. Men om det var vad som krävdes för att hålla henne i säkerhet så var det värt det.

3 jul, 2019 19:33

rollspelargärna
Elev

Avatar


Hon såg upp på honom och skakade på huvudet.
- jag vet att du kan få det att försvinna men samtidigt känns det som att allt detta har fått mig att bli starkare. Dessutom vill jag inte glömma dig Killian, jag älskar dig okej? Det är så dumt eftersom du är äldre och kan få vem du vill och jag fattar också att du inte kan se en framtid med mig men jag vill inte glömma dig sa hon tyst och höll försiktigt hans händer. Hon lutade huvudet mot hans bröstkorg och bara lyssnade på hans hjärtslag.
- jag menar jag är student, du är en man i åldern att redo att gifta sig och skaffa barn och allt sa hon tyst.

3 jul, 2019 20:39

1 2 3 ... 16 17 18 ... 22 23 24

Bevaka tråden

Forum > Quidditchplanen > Rollspel > [PRS] Rollspelargärna och Countess

Du får inte svara på den här tråden.