Rollspelare & Wolfy prs

"Åh, vad vill du bli?" log han och granskade henne igen, den här gången kollade han inte på henne som Damons förstörda flickvän, vilket gjorde att han såg henne på ett annat sätt. Han bet sig löst på läppen och skakade på huvudet, han tänkte inte förföra henne för att sedan döda henne. Absolut inte. Han suckade lågt och satte sig på köksbordet istället.

"Jag vet faktiskt inte," erkände hon. Det fanns visserligen en hel del yrken hon skulle kunna tänka sig att jobba med, men det här året tänkte hon faktiskt ta tid åt sig att fundera ut vad hon ville med sitt liv. Leah fyllde glaset med vatten igen eftersom hon tänkte ta med sig det upp till gästrummet.
"Du, förlåt för tidigare. Det var fel av mig att anta något som bara är påhittat." Leah log prövande mot honom. "Godnatt." Hon vände sig sedan om för att gå mot trapporna och upp till rummet.

Jason nickade lite och log smått. Han hoppades verkligen att hennes liv skulle gå bra. Han rynkade sedan lite på pannan när hon bad om ursäkt.
"Leah?" sade han och reste sig upp. Han gick fram till henne och bet sig på läppen. "Förlåt att jag ändrade mig helt ute på klippan. Jag vill bara inte... Jag är inte den killen som sjunger i bilen och allt, nu när du är här så vill jag inte att du tror bättre om mig för att du tror jag är värsta gullet egentligen. Jag vill bara inte ge dig förhoppningar om att jag är bättre än vad jag är. Allt är inte heller påhittat, allt grundar sig alltid på sanning." sade han sedan, erkände i stort sett. Han ville verkligen inte att hon skulle tro bättre om honom.

Halvvägs stannade hon upp och vände sig om mot Jason.
"Jag vet inte vad du gått igenom och föreställa mig något kan jag inte heller. Men även om du inte alltid håller upp din tuffa fasad så gör det dig inte till en svag person." Hon kliade sig lätt på näsan. Hon var inte helt säker på vart han ville komma med det han sa, men hon förstod att det låg någonting bakom det hela.
"Du behöver inte be om ursäkt heller, jag vet inte ens vad jag förväntade mig." Leah skrattade till trots att hon egentligen inte fann situationen ett dugg komisk. Hon ville väl bara dölja sina egentliga känslor. "Sov gott," önskade hon honom sedan innan hon igen vände sig om för att fortsätta uppför trapporna och in på rummet.

Jason suckade lågt och drog handen över ansiktet, han visste verkligen inte vad han trodde att han skulle åstadkomma genom att be om ursäkt.
"Detsamma, Leah." mumlade han bara och väntade i ett par minuter innan han gick efter för att gå in till sitt rum. Han suckade lågt och la sig ner i sin säng igen. Han slöt ögonen och somnade efter ett tag.

Mycket sömn blev det inte för hennes del. Största delen av morgonnatten låg hon vaken och det var först närmare morgonen hon somnade. Hennes sömn var ganska orolig och inte djupt vilket resulterade i att hon bara någon timme senare vaknade upp igen. Trött gnuggade hon sig i ögonen: hade inga som helst planer på att resa sig upp än.

Jason satt i köket och åt med killarna ganska tidigt samtidigt som dom diskuterade vad som skulle göras under dagen. I vanliga fall så var Jason väldigt engagerad och brydde sig och ville göra saker men han höll sig ganska mycket i bakgrunden. Han var inte riktigt på humör för någon av dom, han tänkte fortfarande på det Leah sagt under natten. Att han inte var svag, tuff fasad eller inte. Han svalde äggröran och reste sig upp. Han gick till sitt rum bara och la sig i sin säng, han orkade inte riktigt göra något.

Hela dagen skulle hon inte kunna ligga i sängen - även om hon inte haft någonting emot det - så hon reste sig mödosamt upp för att sjunka ner på huk vid sin resväska. Hon tog med sig rena kläder till badrummet, klädde på sig efter en snabb dusch. Efter att ha tvekat en lång stund vågade hon sig på att gå ner till köket. Alla killar var samlade förutom Jason. De blev tysta då de la märke till hennes närvaro, att de såg på henne fick henne att känna sig både obekväm och i vägen för dem.

Philip tittade upp från sin mobil när killarna blev tysta och log mot Leah. Han hatade hur stela dom kunde vara.
"Godmorgon, sovit gott?" log han och reste sig upp. Han gick till kylskåpet och tog ut lite saker innan han tog ut annat från skafferiet. "Jason är i sitt rum om du letar efter honom, annars så kom och ät frukost." log han stort mot henne. Killarna återgick långsamt till det dom gjorde men inte lika högljutt som innan då dom inte riktigt litade på Leah.

Philip var den ända som hälsade på henne vilket hon var glad över. De andra såg inte glada ut över att han bjudit henne få sällskap av dem. Leah log tacksamt mot Philip då han dukat fram allt möjligt från både skafferi och kylskåp.
"Tack." Hon tog för sig lite, det skulle nog räcka att hålla henne mätt, innan hon satte sig ner på en ledig stol.