[PRS] Theida & yehet

"Jag skulle fan bära en tioåring vart som helst om de bad mig, dig däremot skulle jag lämna på vägen," säger Anthony och biter till i Rays arm med sina vita tänder. Det var ett rätt ärligt svar, utan det faktum att han skulle bära Ray vart som helst också. Hans bror och mamma säger alltid att han är för snäll. "Du ska vara glad att jag bär dig över huvud taget, jag höjer farten när jag vill,"

"Meh, taskigt ju. Jag visste det, du älskar mig egentligen inte" säger han med en skämtsam ledsen ton.
Anthony biter till Ray i armen och han är inte alls beredd på det. "Aj, vafan gör du" säger han och försöker slå till Anthony i ansiktet som hämnd, men eftersom han inte kan se vad han gör viftar han mest runt utan att träffa.
"Men om du inte skyndar dig lite kommer vi ju aldrig komma fram" retas han.

"Jag har aldrig sagt att jag älskar dig heller, så vet inte vart du fått det ifrån," retas sjuttonåringen med ett leende på läpparna och lipar mot den äldre. Anthony stannar till med Ray på sin rygg, och vänder lite på huvudet för att möta hans blick. "Jag har stor lust att bara lämna dig här, har du lust att gå själv? Du kan få bära mig och springa om du vill, så får vi se vem som gör bäst jobb."

"Oh shit, vi har varit vänner sen vi var små och nu får jag reda på att du inte älskar mig?! Näe asså nu ska jag gå och gråta" skämtar han.
Ray kollar ett tag på Anthony innan han tillslut hoppar av hans rygg. "Visst, hoppa upp på min rygg då, så ska jag visa att jag gör mycket bättre jobb än dig" Säger han med ett retsamt leende.

Anthony blinkar ett antal gånger med huvudet på sned.
"Verkligen?" frågar han och tittar skeptiskt på sin vän. "Ska du bära mig? Jag är ju för tung." säger han och drar en hand genom de bruna lockarna innan han hoppar på Rays rygg. "Men jag ska inte klaga... och du vet att jag bara skämta med dig right? Självklart älskar jag dig," han nyper enkelt till Rays kind.

Ray är inte beredd på att Anthony ska hoppa upp på hans rygg och tar några stapplande steg bakåt och är nära på att trilla. "Jo, du är fan astung. Men jag måste ju bevisa att jag gör ett bättre jobb än dig" säger han retsamt. Ray krokar armarna runt Anthonys ben och tar några långsamma, vingliga steg framåt.
"Jag vet, jag menar vem skulle inte älska mig" skämtar han leende.

"Det är du som är så jävla svag," skjuter Anthony tillbaka och börjar skaka med flit och lägger händerna för Rays ögon. "Se, du är inte duktig på det här alls, hyckleri," han krokar ihop sina ben runt Rays midja för att försöka hålla honom ofukuserad. "Det är inte attraktivt att vara så självkär som du är," berättar han.

"Hah, jag vet. Jag är skitsvag. Sorry".
Ray stannar till för att försöka hålla balansen bättre. "Alltså, bara så du vet så är det ditt fel om jag trillar nu och dör nu." Säger Ray och ställer sig med benen lite mer isär för att bli stabilare.
"Jag vet, men ingen gillar mig ändå så orkar inte bry mig" säger han med ett litet leende.

"Det var du som sa att jag är astung," säger Anthony och kollar på Ray med en ledsen min, som sedan blir till en mer seriöst ett när den äldre säger att ingen gillar honom. "Jag tycker om dig, väldigt, väldigt mycket," berättar han och tittar på Rays ansiktsprofil. Hans armar runt Rays nacke släpps lite, så att det blir mer som en liten kram med honom på sin väns rygg.

"Jamen du är ju astung!" Säger han och börjar sakta gå framåt igen.
"Wow, du sa precis att det var oattraktivt och nu säger du att du gillar mig. Låga standards eller?" Skämtar han. "Och du vet mycket väl att jag menade gilla som i mer än bara vän".