[PRS] Step brothers

Edward grimaserar när han känner Dereks naglar mot sin axel, .en bestämmer sig för att klappa lite på handen innan han ställer sig lite på tå.
"Jag kan säga tack flera gånger om du vill," han lutar sig mot hans öra. "Tack, tack, tack, tack," får han fram och låter sig själv pussa den längre enkelt vid hans käkben. Vilket förhoppningsvis får den andra att glömma sin fråga. Tolv var inte ett lyckonummer, inte direkt.
"Ddt verkar som att båda era är sanna lyckonummer?" frågar mannen bakom bordet. Edward let brett när han ser båda numrena lysa och knytet glatt näven upp i luften.
"Boja!" säger han.

När Eddies läppar snuddar vid Dereks käkben är det som någon signal för blodet och det skjuter upp i hans kinder, som värsta kanonerna.
"Yesss!" De har vunnit, det har de faktiskt. Derek ler stort mot Edward och det är ett under att det faktiskt går, med tank på allt blod som finns i hans kinder.
Mannen bakom bordet ler vetande och det liksom glimtar till något i hans ögon.
Saknad, kanske?

Med ett leende pekar Edward mot en ut av de stora förpackningarna med flera daim chokladkakor inuti.
"Jag väljer daim," säger han med leendet fortfarande på sitt ansikte medan han klappar Derek på axeln. "Vi gör ett bra team verkar det som, vilken väljer du?" han tittar upp mot den längre, tanken om att han precis pussat honom enkelt på kinden får honom att rodna en aning själv, men försöker att ignorera det. Hans blick glider försiktigt över folkmassan i hopp att föräldrarna inte varit nära och fått syn på det.

Derek ler snett, kollar igenom de stora förpackningarna som innehåller jättemånga små) som hänger på ståndets vägg.
"Geisha", säger han sedan, utan att ens tänka igenom det.
Geisha är liksom det självklara valet.
Mannen bakom bordet ler stort, sedan plockar han ner den rosa förpackningen med brun text och räcker den till Derek. Mannen ler hemlighetsfullt i någon sekund och Derek ler förvirrat tillbaks, men han tar emot Geishan.
"Dåså", säger han, vänder sig mot Eddie.

Edward tittar tvekande emellan dem och nickar enkelt mot Derek som svar innan han börjar röra på benen igen, men daimen och sockervadden i sina händer.
"Flirtade du just med den där mannen?" viskar han med rynkade ögonbryn, även om han vet att det inte är fallet, så har han en liten lust att göra Derek generad. Och sen är det någon gnagande liten känsla i hans mage, vilket bara hur löjligt som helst. "Var det så vi fick all choklad? Du flirtade med honom och spelet blev kuggat?" självklart skämtar han, men Edward känner sig en aning road.

Derek gör ett ljud som liknar en skrattblandad hostning, ser på Edward med halvslutna ögonlock.
"Klart jag gjorde", säger han, flinar snett. "Eller jag hade gjort om jag tände på trettioåriga gubbar, duvet, men alltså... du var väl inte svartsjuk?"
Tanken att det skulle få Edward sotis är skrattretande, men den andre frågade faktiskt så det är ju inte omöjligt.

Med höjda ögonbryn släpper Edward ifrån sig ett skratt och skakar på huvudet.
"Varför i hellskåtta skulle jag bli avundsjuk," säger han och försöker få ett bättre grepp om chokladen. Och försöker att se fundersam ut med han drar tummen och pekfingret över hakan. "Jag har varken känslor för dig... Och jag tror inte att jag stött på den där mannen förut.." han vickar lite på ögonbrynen, men av någon anledning känns det första som en lögn.

Derek skakar på huvudet, andas ut ett ljud som liknar ett skratt, ler.
"Det vet väl inte jag", svarar han, flinar lite. Helt ärligt blir han på sätt och vis besviken när Edward säger att han inte har känslor för Derek - fast i och för sig så vet han själv inte vad han känner.
"Va inte så säker på det."

"Hmh?" får Edward ut sig och tittar upp på den längre. Men han bestämmer sig dock för att byta ämne, det skulle antagligen bli för stelt annars. "Vill du byta?" frågar han och låter sin blick falla från Derek, till nallen i hans händer. "Jag kan bära nallen om du får sockervadden.." hans mörka ögon tittar ner på sockervadden och håller fram den mot Derek.

Ögonbrynen flyger upp i pannan på Derek och han ler frågande mot Edward.
"Jag skulle mer än gärna säga ja, fast den där blicken säger mig något annat", analyserar han, fortsätter att studera Eddie. "Betyder det att jag måste bära båda chokladförpackningarna eller?"