prs wolfy & rollspelare

"Vad heter hon?" frågade James så oberört som han kunde. Han log oskyldigt mot henne och pillade lite med hennes vackra hår medan han planerade vad han skulle göra med tjejen.

"Cindy," svarade hon utan att tänka särskilt mycket mer på orsaken till varför James frågade. Hon borde ju begripa att det inte bara var för att han var nyfiken.

Han nickade lite och log smått. Cindy. Han tänkte lägga det namnet på minnet, han störde sig verkligen på att folk trodde att de kunde behandla Stella som de ville.

Då hon ätit klart lutade hon sig tillbaka och klappade sina mage med ett brett barnsligt leende på läpparna. Nu skulle hon kunna lägga sig ner på sängen och sova en stund till. Men hon skulle om en timme till skolan, rektorn skulle inte se genom fingrarna om hon kom för sent.

James kysste hennes panna och log smått, ville veta mer om Cindy men kunde inte direkt tvinga fram det. Han lutade sig bakåt och granskade henne en stund.
"Så, vad vill du göra fram tills du börjar?" frågade han nyfiket.

"Mysa." Hon steg upp bara för att istället sätta sig ner i hans famn, la armarna om hans nacke innan hon pussade honom på nästippen. Att gosa med honom var något utav det bästa hon visste så en bättre sysselsättning kunde hon inte komma på nu.

James skrattade förtjust till men nickade lite, kunde inte klaga direkt. Han höll om henne och vaggade henne i sin famn som om hon vore en bebis, vilket hon egentligen var.

Hans skratt fick henne att skina upp likt en sol. Det var ett härligt ljud som gjorde henne alldeles varm inombords, speciellt om hjärtat. Stella vilade sin kind mot hans axel och fingrade på hans tröja medan han vaggade henne fram och tillbaka i sin famn.

"Min lilla bebis." log han och kysste hennes hjässa. Han klappade henne lätt på rumpan med ett flin på läpparna, skulle alltid älska att hålla om henne.

Hon satt kvar i hans famn en lång stund och stornjöt i fulla drag, innan hon reste sig upp för att gå och klä på sig. Som sagt ville hon inte med avsikt bli försenad: det här var hennes chans att övertyga rektorn om att hon inte hade gjort någonting fel.