prs wolfy & rollspelare

"Hade hoppats på att du skulle säga det." log han och drog henne intill sig i en hård kram. Han skrattade lågt och kysste hennes huvud några gånger.

Lyckligt la hon armarna om hans midja och pussade honom mjukt vid hakan, mungipan, på kinderna och näsan innan hon lutade sitt huvud mot hans bröstkorg. Det fanns ingenting bättre än att mysa med honom.

"Mm, nån har saknat mig?" skrattade han och smekte hennes lår. Han lutade sig närmre henne och granskade hennes ansikte noggrant, hon var verkligen otroligt vacker.

”Det ska du vara glad över,” fnissade hon och placerade sina händer mot hans kinder innan hon mjukt kysste hans läppar. Han hade bara varit borta några timmar men det hade varit tråkigt utan honom.

"Åh det är jag." log han och smekte hennes armar innan han besvarade kyssen med ett nöjt leende på läpparna. Han kunde förvisso inte känna henne men han visste att det betydde något för henne så på det sättet blev det viktigt för honom.

Av någon anledning blev hon påmind om att han inte kunde känna hennes beröringar vilket gjorde henne ledsen. Hon ville att han skulle få uppleva samma magiska känsla hon kände inom sig varje gång hon var honom nära.
”Tog du någon nefil i besittning under marchesvan?” frågade hon, det var ju något hon missat i och med sin kidnappning.

"Nej, jag lät min nefil leta efter dig istället. Hellre ögon på två ställen än två par ögon på samma ställe." sade han och ryckte på axlarna. Han smekte hennes midja och log svagt för sig själv.

"Så du gick miste om att få känna fysisk beröring för att leta efter mig?" Stella la armarna om hans nacke för att sedan mjukt pussa honom på kinden. Hon förstod ju att det var något han sett fram emot att få göra och det betydde mycket för henne att det var något han gett upp för hennes skull.

”Jag älskar dig, Stella. Jag hade gett upp allt för din säkerhet.” Sade han allvarligt och smekte hennes kind. Det hade inte ens varit ett val för honom, utan mer en självklarhet.

Storögt såg hon på honom en stund under tystnad, hans ord gjorde henne rörd. Hans känslor för henne var tydligen starkare än hon trott. Hon hade inte trott att han skulle falla för någon som henne.
"Tack," viskade hon tillslut.