Fallen ängel (prs)

Cam såg på henne och sa.
- Bygeln hennes har släppt.
Sitt kvar.

Han tog tag i sin bygeln slet upp den av all sin kraft och fick upp den sedan så lutade han sig fram och fällde ut vingarna och flög upp från sätet och flög till människan som precis tappade greppet och tog henne till marken men hörde et brak och såg att hela tåget hade börjat spåra ur och han flämtade och flög upp igen han visste att fallna änglar hade stor styrka, men skulle den räcka.
Men han flög upp och precis då tåget for ur helt så flög han under och höll det uppe i luften och, och såg bakåt och uppåt oh såg att byglarna verkade sitta kvar på den andras platser, men kände hur tungt tåget har och han såg sig runt om en bra plats att ta ner tåget på.

- Ska försöka.
Hon höll i sig och hon greppade tag och såg efter honom och flämtade till, skrek och vågade inte titta.
- Daniel!
Hon visste att han inte skulle höra och hon kände en liten duns och öppnade ögonen.

Cam hade lyckats få ner hela tåget på en gräsplätt, en liten del av tåget låg på sidan men de mesta verkade helt oskadda.
men han själv var totalt utmattad av det tunga lyftet och han ljud från tåget men sedan blev allt svart.

Hon tog sig loss och sprang sedan till Cam och lade sin tjocktröja över Cams kropp och drog honom till sig.
- Tack Cam.

Cam svarade inte utan han var helt borta, det enda man hörde var hans andning.

Hon satt med honom och hoppades han skulle vakna. Hon såg sig om och drog ihop sig.

Efter några minuter så öppnade långsamt ögonen och flämtade till.
De gjorde ont i hela kroppen efter den där flygturen.

- Cam!
Hon såg oroligt på honom och kände efter hans puls.
- Hur är det?

Cam såg på enne och sa.
- Ont i hela kroppen...men är du okej och är de andra okej?

- Jag mår bra och de andra mår bra.
Hon såg på honom.
- Sabotage?