>Rivalry< //[PRS]

”Det är väl klart att det är något jag oroar mig för? Nästa gång kanske det är dig jag attackerar..eller Zihao eller Isaac eller Oliver”, viskade Yaosu och betraktade Hayley med de stora, glansiga ögonen. En av de darrande händerna gled upp mot den jämnåriga flickans ögonbryn, eller ja, där hennes ögonbryn nyss befunnit sig. Även om han skrämt upp sig själv ganska rejält med sina handlingar, ångrade han inte inte helt och hållet. De hade rakat av ögonbrynen på gryffindoraren, skrattat åt henne när hon inte ens kunde försvara sig själv. Sedan hade de klippt av de långa flätorna också, vilket var minst lika illa. Det var helt enkelt mobbing i dess värsta form, både psykologiskt och fysiskt. Tänk att Hayley var tvungen att dela sovsal med människor som dem, att hon hela tiden behövde gå och oroa sig för vad de kunde tänkas göra mot henne.
”Hade du?” Undrade sjuttonåringen tyst och slöt ögonlocken när Hayley lämnade den där lilla kyssen över pannan på honom. Med tänderna gnagandes i underläppen, vände han återigen de glansiga ögonen mot henne, efter att de suttit intill varandra i några sekunder. Att hon fortfarande vågade vara nära honom på det där sättet tydde väl ändå på att han inte råkat skrämma bort henne? Jo, jo det gjorde det. Och för den sakens skull verkade det inte som om gryffindoraren var vidare lättskrämd av sig.
”Men du har rätt, jag borde nog prata med madam Pomfrey..och McGonagall, är dock ganska säker på att de kommer hinna till mig innan jag hinner till dem..stor, svart lurvig sak, det är inte särskilt svårt för dem att dra slutsatsen att det antingen var jag eller Zihao som gjorde det”, muttrade den äldre och gjorde en grimas. Kanske Jess och de andra inte skulle berätta vad det var som egentligen hänt, däremot tvivlade han starkt på det. Madam Pomfrey var en av de klokaste häxorna Yaosu någonsin stött på, så hon skulle genast inse att det inte kan ha varit varken en person eller en liten varelse som ställt till med sådana skador. En sådan skada, han hade faktiskt slutat innan det gått helt överstyr.
Nåja, att sitta och oroa sig över något han inte kunde vara säker på gjorde ingenting gott. Det var bättre att ta tag i det direkt och få det överstökat, och så kanske skolsystern kunde hjälpa Hayley med både håret och ögonbrynen? Han hade egentligen också kunnat göra det, däremot hade han inte kunnat lova att det skulle bli vidare bra.

Merlin, uppenbarligen var det här betydligt värre än Zihao föreställt sig. Såklart var det pinsamt, ingen kunde påstå något annat, däremot var det inte värre än så för sjuttonåringens del. Joshua dock, han verkade ta det hela väldigt hårt, med tanke på hur fylld med panik rösten var. Kanske han kände prefekterna som bevittnat deras lilla..tja, vad man nu skulle kalla det för. Eller, det var väl klart att han kände dem? Åtminstone till viss del, då han själv var försteprefekt.
Samtidigt som alla dessa rationella tankar snurrade bakom pannbenet på slytherinaren, började hjärndemonerna spöka. För tänk om det inte var därför sextonåringen blivit så förtvivlad? Tänk om han bara inte ville bli sedd med skolans absolut mest krokade, problematiska elev? Försiktigt lirkade han sig ännu en gång loss och betraktade sedan Joshua under tystnad.
”Är det så hemskt att bli sedd med mig eller är du så förtvivlad av någon annan anledning?” Undrade han och kupade händerna runt den yngres puffiga kinder. ”Oavsett vad det nu beror på, lovar jag att jag kan få dem att hålla käften, om du lovar att inte rapportera mig”, fortsatte han i ett försök att muntra upp gryffindoraren. Och vad skulle då det där betyda? Att han tänkte ha ihjäl de som sett dem? Nejdå, självfallet inte. Däremot skulle han inte ha några problem att hota dem, även fast han tvekade på att det var något Joshua ens skulle vilja.

Nej, det var rätt korkat av Hayley att formulera sig sådär. Åh, det hade verkligen inte gjort något bättre, snarare gjort saker värre. Hon gnager sig hårt i underläppen medan hon tveksamt stryker tummen över den andres kind.
”Förlåt.. Det är klart att du oroar dig över det. Men skillnaden mellan de personerna du radade upp nu och Jess är att vi aldrig skulle göra det hon gjorde. Jag är rätt säker på att vi aldrig skulle göra något som skulle få dig att bli lika arg. Nu är det som hände såklart inte bra, men jag tycker verkligen inte att du ska klanka ner på dig själv för mycket..” Försöker hon osäkert förklara. Det är ju sant, ingen av de personerna som den jämnårige umgås med skulle göra något liknande. Zihao kanske skulle kunna hitta på något i den stilen, åtminstone förr i tiden, han har ju blivit bättre nu. Hur som helst så är hon relativt säker på att Yaosu inte kommer bli såpass triggad att han hoppar på någon av dem på det sättet. Nu ska han såklart inte hoppa på någon och bita dem i armen alls, men att han skulle bita dem har hon svårt att tro. När han sedan undrar om hon skulle ha agerat liknande så nickar hon.
”Ja, det hade jag. Cassandra hade haft flera bitmärken om jag vetat att hon kysst dig utan att du ville. Jag menar bara att jag förstår varför du reagerade på det sättet.. och jag tror att både madam Pomfrey och professor McGonagall kommer att ha förståelse för det, om du väljer att berätta för dem.” Nu kommer de såklart bli arga, och troligen ge honom någon bestraffning, kvarsittning eller något, men de kommer nog inte stänga av honom, inte med tanke på vad flickorna gjort. Hayley flyttar sig lite närmre efter hon dragit till sig några våtservetter som står på hennes nattduksbord. Kanske inte det bästa alternativet för att torka bort blodet runt hans mun, men det får duga för närvarande. Sjuttonåringen börjar försiktigt att torka bort det med ett magert leende på läpparna. ”Vill du att vi ska gå nu eller lite senare?”

Fan vad generad Joshua känner sig. Han vill sjunka genom marken och glömma bort det som precis hänt. Sextonåringen kniper ihop ögonen ett tag medan hans ansikte fortfarande är begravd vid den äldres nacke. Jösses, han känner sig så dum nu. Tänk att han glömt att låsa ingången. Han själv brukar ju behöva påminna de andra prefekterna att inte släppa in några andra till prefekternas badrum. Nu har han bjudit in både Hayley och Aeron för att ta ett dopp, men då var han inte sedd naken. Varken av vännerna eller någon annan. Däremot höjer han på huvudet när Zihao ställer den där frågan. Nej, han vill verkligen inte att den ett år äldre ska tro att han inte vill bli sedd med honom.
”Gud nej Zihao! Det var liksom tillräckligt jobbigt för mig att visa mig naken framför dig första gången och tja.. jag vill inte att de ska se mig på det sättet. Sen har de ingen aning om att jag är gay, känns som att jag kommer förlora en hel del respekt från dem två.. och om professor mcGonagall får reda på det ligger jag dåligt till…” Mumlar han med ett osäkert leende innan han lutar pannan mot Zihaos respektive. De två som kommit in och sett dem tillsammans är två personer som inte direkt tycker om Joshua så mycket, så tänk vad de kan få för sig att säga.. Gryffindoreleven låter ena handen glida upp mot den andres kind. Han kan inte undgå att skratta till när den andre påpekar att han kan få de två att hålla käften. Hm jo, det skulle vara roligt. Men det skulle nog bara göra saker värre och värre i slutändan.
”Men du är helt klart värt det, det här är helt klart värt det.” Försäkrar den yngre och lämnar en kyss på hans läppar.

Nu vad Hayley om ursäkt igen för något hon egentligen inte behövde be om ursäkt för, vilket i sin tur drev den andre eleven smått till vansinne. Inte just där och då kanske, men det hade potential att göra det. För vad hade hon att be om ursäkt för? Det hade varit en ärlig fråga och han hade gett henne ett ärligt svar. Om han varit som sin tvillingbror hade det som nyss hänt förmodligen inte ens gett honom så pass mycket ångest som för stunden kröp över honom. Som sagt, inte bara ren ångest, dock fanns den definitivt där.
”Äsch, varför ber du om ursäkt för?” Började Yaosu dystert och putade med underläppen, innan han tveksamt höjde de mörka ögonen mot den jämnåriga flickan. ”Och jag hoppas att du har rätt..jag tror att du har rätt”, fortsatte han därefter och nickade lätt. ”Jag är ju ganska vettig i vanliga fall, eller hur? Det bara kokade över en smula för mig, och det var ju faktiskt deras fel att de fick för sig att ge sig på dig.” Som tur var dög det resonemanget för stunden, även om han säkert skulle börja övertänka allt som hänt senare under dagen. Åh, han önskade verkligen att det fanns en av-knapp för hans överarbetade stackars hjärna. Tänk vad skönt att bara kunna klicka på en liten knapp och sedan slippa all vånda det egna sinnet kunde uppbringa.
”Jag tycker om dig ännu mer av den anledningen..om Allard gör något liknande igen ska jag se till att ha sig i närheten så du kan rädda mig”, svarade slytherinaren med et blygt leende på läpparna och granskade mer noggrant sjuttonåringens vackra ansikte. Det var fortfarande vackert, precis som han konstaterar innan. Nu såg precis alla lite udda ut utan ögonbryn, men på det stora hela såg han faktiskt ingen skillnad. Och så var hon väldigt söt i kort hår, det såg liksom extra fluffigt och mjukt ut. Hon var helt enkelt precis lika fin som hon varit innan de somnade, bara lite annorlunda på vissa fronter.
”Tror nog att jag måste berätta för dem..det är bättre om de får höra det från mig först, så hade i alla fall jag tänkt om jag var dem”, konstaterade Yaosu med en suck och ryggade tillbaka en smula när Hayley började torka bort blodet från ansiktet på honom. Inte för att han inte ville att hon skulle göra det, utan mest för att han blivit överraskad. Tänk att hon ens fann sig i den situationen - sittandes i sängen med sin nerblodade pojkvän, ögpnbrynslös och utan de långa lockarna. Hela situationen var sjuk..hm, vänta lite nu..hade han precis kallat sig för Hayleys pojkvän? Japp, det hade han.
”Att du ens är villig att sitta och tvätta mitt äckliga ansikte är helt ofattbart i mina ögon, förstår inte ens varför du är kvar här, om jag ska vara helt ärlig. Och det är inte för att min självsyn är värdelös, utan mer för att det motstrider allt vanligt vett”, mumlade sjuttonåringen och drog lätt på munnen, som sakta men säkert började bli ren från allt blod. ”Jag går när du vill, däremot skulle jag behöva lite kläder.” Han hade inga planer alls på att strutta omkring naken i korridorerna. Aldrig i livet, hemska tanke .

”Om det gör saken lite bättre tvivlar jag på att de såg särskilt mycket”, försökte Zihao resonera medan fingrarna strök genom den yngres mjuka, våta lockar. ”Men även om de gjorde det så har de ingenting att klaga på, att se dig naken är en välsignelse i högsta grad”, fortsatte han allvarligt och lämnade en hastig kyss över Joshuas lilla näsa. Kanske hans ord inte gjorde någonting bättre, men vad annars kunde han göra? De andra två hade sett dem och vid den tidpunkten fanns det ingenting de kunde göra åt det. Jo, de kunde förbereda sig inför alla rykten som med största sannolikhet skulle dyka upp och samtidigt be att McGongall inte fick reda på det hela.
”Och vem fan bryr sig om du är gay? Tror nog att det är en ännu större nyhet att jag är det, och jag har inga problem att ta skit..så länge du slipper det mesta av det bryr jag mig verkligen inte.” Slytherinarens huvud föll lätt på sned och han log smått mot den yngre. Just nu kändes det kanske som världens undergång, men på ett eller annat sätt skulle de ta sig igenom allt som komma skulle. Det var han hundra procent säker på. Sedan var det en helt annan grej om det skulle bli ett blodbad eller ej, dock var det ingenting han kunde styra över. Slagsmål var han en sann expert på, så det kvittade egentligen också när allt kom omkring.
”Hm, jag håller med, det är helt klart värt det”, svarade Zihao och besvarade kyssen med samma leende spelandes över läpparna. ”Och helt ärligt var bara det där ligget i sig värt det, så det så”, fortsatte han och började försiktigt styrka över ett av såren, det som satt vid sidan av halsen, strax under örat, på sextonåringen. ”Förlåt igen förresten, för att jag vet dig alltså..vi borde nog låta Yaosu ta en titt på såren bara för att vara på den säkra sidan, han är ganska bra på läkekonst och sånt.”

Hayley är rätt säker på att hon har rätt angående det där, vilket är rätt ovanligt. Jo, madam Pomfrey och professor McGonagall är rätt förstående när det kommer till kritan, särskilt när det kommer till mobbning. Sen så måste de väl vara rätt förstående när det kommer till tvillingbrödernas pälsproblem också? Hon hoppas iallafall det, annars kommer hon bli förbannad på dem.
”Ja, du är vettig och Jess får faktiskt skylla sig själv..” Försäkrar hon och stryker bor några hårstrån som nuddar den jämnårige i ögonen. Hon tycker faktiskt inte synd om sovsalskamraten, nu är det aldrig bra att bita någon, och hon brukar vara emot våld, men tja.. hon förstår iallafall hur den andre agerat, och hon skulle som sagt ha gjort precis samma sak. När Yaosu sedan påpekar att han tycker om henne mer av den anledningen kan Hayley inte undgå att skratta till. Helt ärligt så vill hon nästan gå och leta upp Allard och klå skiten ur henne, pacifist? Verkar inte riktigt som att hon är det längre. Nu har hon faktiskt velat klå upp folk innan, som Zihao till exempel, men lyckligtvis har hon kunnat hålla det under kontroll, än så länge.
”Det gör jag gärna,” Med ett bubblande leende på läpparna fortsätter hon att stryka bort blodet. Det tar några servetter för att få bort allting, men tillslut är allting borta och den andre har inte längre en massa blod över ansiktet. Därefter slingrar hon än en gång armarna om slytherineleven och drar honom intill sig. Medan hon gnager sig hårt i underläppen börjar fingrarna massera hans hårbotten, det är en vana hon har, men hon har nog faktiskt inte gjort det på den andre.
”Nästintill allt jag gör motstrider allt vanligt vett, du kommer behöva vänja dig vid det,” skämtar sjuttonåringen med ett litet skratt och lutar sin panna mot Yaosus respektive. Hm jo, hon kan hitta på många konstiga saker. Däremot tycker hon inte att det här är så konstigt, det är väl klart att hon tänker hjälpa den andre, när han hjälpt henne så mycket? Det här är liksom det minsta hon kan göra för närvarande. ”Jag vet inte vart vi ska få tag på kläder till dig.. vill du låna mina?” Gud vilken rolig syn det skulle vara.

Okej, den äldres komplimang får kinderna att hetta till rejält. De blir alldeles röda, och faktumet att de blir det gör Joshua ännu mer generad, vilket bara leder till ännu mer färg. Nej fy fan, han hatar hur mycket han kan rodna ibland, särskilt av komplimanger.
”Tycker du? Jag tycker att se dig naken är en välsignelse i högsta grad,” mumlar sextonåringen generat och drar till sig Zihaos hand för att börja pilla med de långa fingrarna. Hm jo, det är något han brukar göra, när han är nervös, generad, eller nästan hela tiden. Det är väl något som den andre kommer behöva vänja sig vid om han vill vara med honom. ”Men jag vill inte att du ska behöva ta skit,” De bägge två är väl relativt vana vid det här laget att ta skit. Nu vet Joshua inte riktigt hur ofta den ett år äldre blir mobbad, men han själv är väldigt van vid det. Han hoppas bara innerligt att prefekterna inte förlorar alldeles för mycket respekt för honom och bestämmer sig för att skvallra till professor McGonagall. Nej, då skulle han nog bli av med sin post som försteprefekt, och han kommer nog bli av med sin praktikplats hos en av aurorerna som han fått. Bara för att han glömt att låsa in till prefekternas badrum.
Med samma lilla leende låter han tillslut de stora ögonen försvinna in i den andres respektive. Jo, det här ligget var helt klart värt det. Synd att de blev avbrutna dock, för egentligen hann väl ingen av dem komma? Och tja, han har ingen aning om den andre vill fortsätta med det, plus så skulle de behöva låsa ingången. Joshua skakar lite på huvudet för sig själv, stunden kanske är över.
”Zihao, det är verkligen ingen fara.. men kanske det är en bra idé att han kollar på det,” Ja, det är ju bättre att vara säker än osäker.

”Mitt hjärta håller helt klart med om det där”, konstaterade Yaosu och blinkade till när den jämnåriga flickan strök bort de svarta hårstråna från ögonen. Hans hår hade en tendens att vara väldigt ostyrigt, trots att han försökte hålla de mörka lockarna i styr. Men det var nästan omöjligt! Hur mycket han än försökte, slutade det alltid med att han fick nöja sig med ett fågelbo, åtminstone mer eller mindre. Att kalla håret för fågelbo var helt klart en överdrift, men så fort ett litet hårstrå låg fel kändes det som om precis allting var kaotiskt. Hm, det kanske var dags att skaffa ett hårband eller diadem? På så sätt skulle han kunna få bort luggen ur ögonen utan att behöva klippa av den. Det där sistnämnda var inte ens ett alternativ, han hade sett urlöjlig ut utan sin kära lugg, trots deras förevigade kamp mot varandra.
”Är faktiskt förvånad över att ingen ens försökt klå upp henne än..personligen är jag alldeles för feg, men folk som Zihao existerar ju..” sade han långsamt och såg lätt fundersam ut. Förmodligen berodde det på att Allards familj var hiskligt välbärgad, med högt uppsatta positioner inom ministeriet, däremot förklarade det inte saken helt och hållet. Familjen Huaze var på minst samma nivå och Weimin blev trakasserad i princip varje dag. Och att folk faktiskt kunde tycka om Cassandra, det var inte möjligt i hans ögon. Hon var en riktig häxa, alltså på ett dåligt sätt.
Ett svagt leende letade sig över läpparna när Hayley lade ifrån sig våtservetterna och därefter drog sjuttonåringen intill sig. Han kände sig liksom säker där, i hennes lilla damn som var komiskt mycket mindre än hans egen. Det var bara att ta sig en titt på storleksskillnaden mellan deras händer - den var nästan hysterisk. Fast, som han konstaterat innan, var det någonting han fann extremt bedårande och älskvärt. Motsatta poler attraherar, och de var någon form av mänskligt bevis på det.
”Tro mig, jag har märkt det”, påpekade slytherinaren och fnös till, med ansiktet begravt i en av den andres axlar, medan hennes delikata fingrar masserade hårbotten på honom. Åh, det här kunde han vänja sig vid. Farligt, väldigt farligt. Tänk om hon någon gång i framtiden insåg att hon inte ville vara med honom längre? Yaosu hade fäst sig vid gryffindoraren på typ en natt, så den tanken fick hjärtat att brista. Och det var just därför det kändes så farligt, men det tänkte han inte erkänna för sig själv. Inte än, han var bara sjutton och hade många semi-normala år framför sig. Så det så, bort med alla dumma hjärndemoner.
”Dina?” Sjuttonåringen lutade sig med ens tillbaka och stirrade mot Hayley med rynkade ögonbryn. ”Om du inte har kläder som är typ hundra gånger för stora för dig, tvivlar jag på att det komma funka..mina axlar är typ dubbelt så breda”, klagade han fortsättningsvis och putade med underläppen. Kanske det varit ett skämt, kanske inte. Hursomhelst var Yaosu långt ifrån road. Okej, han kanske var en liten, liten gnutta road av synen som dök upp i skallen på honom, men bara lite. Dock hade han inte tid att roa sig åt det hela, nej nej, för såklart hade ett helt nytt problem uppstått under deras lilla omfamning. Vad för slags problem då, kunde man ju fråga sig själv. Tja, ett sånt där problem som skulle göra det hemskt omöjligt att få plats i några byxor överhuvudtaget och som fick kinderna att hetta likt två chilifrukter.

Det var ju positivt att de båda två verkade se varandra på samma sätt, även om Zihao tvivlade på att sextonåringen ens kom i närheten av hans egna passion. Så fort han ens kollade på Joshua, var det som om en lite klocka plingade till och gjorde livet svårt för honom. Det hade inte varit något problem om de fortfarande varit i full gång med sin lilla dans, men på grund av de två idioterna som kikat in, var de ju inte det längre.
”Heh, jag älskar när dina kinder blir sådär röda..får fan lust att gnaga i dem”, gnällde den äldre klagandes och nöp tag om en av den andres puffiga kinder. Med sin lediga hand då, då den andra hade kidnappats av Joshua. ”Och vad spelar det för roll om folk kastar en massa skit på mig? Jag bryr mig inte, och om jag nu börjar göra det antar jag att jag får skrämma livet ur dem..man kan leva utan ett finger eller två.” Alternativ ett - lite vrickad. Alternativ två - halvt om halv sinnesrubbad. Alternativ tre - absolut, totalt galen. Svaret? Utan tvekan alternativ tre. ”Åh, och får de för sig att gå på dig kanske de blir av med huvudena..synd att man inte kan leva utan dem”, fortsatte han allvarligt. Nej, han var inte seriös, men det var ändå tankar som rörde sig bakom pannbenet. Zihao hade aggressionsproblem, det var inte direkt en nyhet för någon. Däremot hade det lilla problemet nyligen börjat beblandas med ett nytt problem, vilket var ett recept för allmän olycka.
”Det tycker jag definitivt”, konstaterade slytherinaren och mötte den andres, mörka ögon. ”Men..först tycker jag att du ska låsa den där dumma ingången så att vi slipper gå härifrån helt eländiga, eller vad tycker du?” Frågade han fortsättningsvis och vickade lite på ögonbrynen. Det var inte lätt att vara konstant kåt i Joshuas närvaro, inte alls faktiskt. Och nu fanns det en chans att den yngre inte hade någon lust att fortsätta efter allt som hänt, men det var ändå värt att fråga, eller hur?

Helt ärligt så är Hayley förvånad över det också. Varför har ingen försökt klå upp Cassandra innan? Den tjejen är hur elak som helst mot sjukt många människor, det var ju hon som bett Jess att göra något åt Hayley själv. Hon är lite avundsjuk på det där. Hon har precis lika högt uppsatta föräldrar som hon, men hon har faktiskt aldrig mobbat någon, aldrig. Plus så är hon faktiskt rätt snäll när det kommer till kritan, kanske hon har en ostyrlig mun, men bortsett från det så är hon väl ändå okej? Hur skulle hon annars kunna få någon som Joshua att umgås med henne? Ändå om hon är en betydligt bättre person än Allard så verkar alla föredra henne. Det är väl ryktenas fel.. det gör faktiskt ont. Medan hon får gå ostörd och mobba människor så får hon själv konstant skällsord skrikna efter sig, massvis med knuffar och en hel del får för sig att diska till henne på rumpan när de vill. Tycker hon synd om sig själv just nu? Lite faktiskt. Trots att hon egentligen inte förtjänar det, saker och ting hade trots allt kunnat vara betydligt värre.
”Kan inte förstå mig på det där.. hon måste ju göra massa förbannade, inte bara de hon aktivt mobbar,” instämmer sjuttonåringen med ett tyst skratt och fortsätter med hårmassagen. Just nu behöver han tröst, både för det Cassandra gjort, men även det han råkat göra.
”Men du gillar mig även om jag motstrider allt vanligt vett?” Undrar gryffindoreleven med huvudet på sniskan och gnager sig i underläppen. Det är liksom en sak som nog skulle få de flesta att hålla sig borta från henne. Nu förstår hon inte hur någon alls kan tycka om henne på det sättet, men särskilt inte med tanke på att hon kan bete sig lite underligt ibland. Men att torka bort blodet från Yaosus ansikte tycker hon faktiskt inte är så konstigt. Den andre hade hoppat på Jess för hennes skull och han hade blivit väldigt förskräckt över sättet han agerat på. Det är väl klart att hon tänker torka sin pojkväns ansikte om han behöver det? Hennes egna tankar får Hayley att stanna upp med massagen medan ögonen lätt spärras upp. Är han hennes pojkvän? De har liksom inte klargjort det, men hon ser det som det. Däremot känns det väldigt underligt att fråga honom, av någon anledning.
”Det var ett skämt Yaosu, men jag fick en rolig bild i huvudet iallafall.. jag kanske kan gå och fråga Aeron om du kan låna kläder? Nu är du längre än honom, men de skulle nog fungera hyfsat iallafall..” För att kunna göra det här måste hon smyga sig in i pojkarnas sovsal, vilket känns väldigt konstigt att göra när hon varken är med Joshua eller Aeron. Plus så kanske hon dyker upp vid det värsta läget möjligt, vem vet? Det skulle nog skapa nya rykten om henne, att hon kanske smyger runt i killarnas sovsaler för att ligga med någon. Hm, nej nya rykten är hon inte så förtjust i. Hayley kommer däremot på andra tankar när hon ser hur kinderna blossar om slytherineleven, och när hon flyttar sig lite närmre kan hon definitivt känna det. ”Eller så kan du vara naken en litet tag till.. De andra flickorna är hos madam Pomfrey, de kommer inte komma hit på ett bra tag.” Det är ju sant. Jess kommer behöva få hjälp med armen ett bra tag, och de kommer inte komma tillbaka till sovsalen så länge det de tror var en hund är kvar. Hayley är bara väldigt glad över att han kan få stånd även när hon ser så annorlunda ut i ansiktet.. och tja, bara av att tänka på att vara nära Yaosu så som de varit under natten gör henne rätt kåt också. Sen så är han naken, så det är väl förståeligt att hon blir sugen?

”Jag hatar när mina kinder blir såhär,” mumlar Joshua generat, trots att ett litet leende smyger sig fram över läpparna. Det är ju bra att någon älskar den aspekten av honom. Det tar en liten stund för honom att inse att den ett år äldre använt sig av ordet älskar. Det gör honom ännu mer generad, men lyckligtvis så kan han inte bli mer röd om kinderna, för annars hade han blivit som en enda stor tomat. Han rynkar lite på näsan när Zihao får för sig att nypa tag om hans kind. Det är många som har gjort det under hans liv, men främst Samuel. När de var yngre kunde han sitta och klämma på dem i evigheter. Han själv är inte så förtjust i sina kinder, han tycker det får hans ansikte att se mer knubbigt ut, men det är hans ätstörning som talar.
”Du skämtar va? Du har ett väldigt bra pokerface,” Nej, han är fullt medveten om att den äldre kan ha problem med ilskan ibland, men att bita av någon ett finger, eller deras huvuden, är lite väl mycket även för att vara honom. Men han är säker på att han skämtar, även om han har, som sagt, ett väldigt bra pokerface. Det hade väl egentligen varit en väldigt dum fråga från hans sida, men han kände sig tvungen att fråga. Leendet på läpparna blir ännu bredare när Zihao menar att han vill fortsätta. Bra, hade varit väldigt jobbigt om Joshua hade varit ensam om det.
”Vill du att jag ska göra det? Hm.. om jag ska göra det kommer jag behöva att du bär mig dit,” erkänner han sanningsenligt. Nu kan faktiskt ingången låsas av vem som helst, så det är ju skönt. Annars hade Joshua behövt gå, inte så smidigt, och låsa den. ”Kan du göra det tror du?”

Hayley hade helt rätt i det där, Cassandra var en såndär person som kunde gå vemsomhelst på nerverna när hon väl bestämde sig för det. Däremot var hon väl ansedd inom Slytherin, med band som sträckte sig hela vägen tillbaka till elevhemmets grundare. Långt tillbaka såklart, men hon hade ändå kopplingar som många tyckte gav henne hög status. Kanske inte inom de andra elevhemmen, dock spelade det inte henne någon större roll. Om någon gav sig på henne skulle hon ha alldeles för många personer bakom sig, så med andra ord var det helt enkelt inte värt det. Förutom om man hette Zihao och sket totalt i precis allt och alla. Tvillingbrodern hade inte direkt klått upp henne, men han hade varit ruskigt nära flertalet gånger. Och om hon gjorde något liknande mot Yaosu igen, skulle det nog inte sluta båge vidare för henne - vilket i sin tur skulle leda till en hel hög med andra problem. De kunde naturligtvis tala om det och drömma, däremot inte agera på det. I slutändan var det inte värt det, det var det han ville komma fram till.
”Folk är rädda för henne och rädsla kan vara ett ganska kraftigt vapen inför fel grupp med människor”, resonerade slytherinaren tyst och slöt ännu en gång ögonlocken. Den där hårmassagen fick hans stackars, överspända kropp att slappna av. Inte bara lite, utan fullständigt. Han ville aldrig lämna den jämnåriga flickans sida igen, inte ens för en natt. Särskilt inte i sovsalen de befann sig i. Just i den stunden var Jess och hennes lilla klick på vift, men efter middagen kunde de vara ganska säkra på att de skulle återvända. Förmodligen hungrandes efter hämnd.
”Mhm, jag tycker förskräckligt mycket om dig trots att du är extremt underlig på precis alla sätt och vis”, svarade Yaosu och lät händerna glida upp mot gryffindorarens kinder. Han skulle nog aldrig sluta förundra sig över hur mjuk och slöt hennes hud var, och inte bara över kinderna då. Tummarna började röra sig i små cirklar över dem medan tänderna gnagde i underläppen. Båda två verkade ha det som vana, att gnaga sig i underläppen alltså. Dock hade han föredragit om de kunnat gnaga varandra i underläppen istället, hur underligt det nu än må ha låtit. Det var liksom betydligt mer intimt och romantiskt. Ha, han måste vara helt galen som ens tänkte något sådant..
Sjuttonåringen satt där, försjunken i sina egna tankar tills Hayley plötsligt nämnde det där sista. Eller så kan du vara naken ett litet tag till. Kinderna hettade genast till ännu värre och Yaosus händer gled istället upp mot hans egna kinder, innan han gömde ansiktet i axeln på Hayley med ett litet stön. Merlin vad pinsamt. Att han ens kunde få stånd efter allt som nyss hänt var ingenting mindre än ett mirakel.
”Förlåt”, mumlade han ner i den jämnåriga flickans smala axel. ”Till mitt försvar kan jag inte styra över det..kan typ inte vara nära dig utan att bli halvt driven till vansinne överhuvudtaget”, knorrade han därefter och lutade sig slutligen tillbaka, så att han kunde möta de där kristallblå ögonen han älskade så mycket. Älskade? Inte nog med att han kallat sig själv för Hayleys pojkvän, nu älskade han henne också? Jösses.
”Vill du?” Undrade sjuttonåringen efter en stunds tystnad och rodnade ännu djupare. ”Om de ändå inte kommer tillbaka..”

”Jaha, men jag älskar när dina kinder blir sådär”, envisades Zihao, utan att inse att han ännu en gång fått för sig att använda sig av just älskar. Fast det var ju faktiskt sanningen, så varför inte slänga ut den där och då? Han hade älskat Joshua ett ganska bra tag vid det laget, förmodligen längre än han själv insåg. En dag, någon gång för längesen, måste den yngre på något sätt ha slingrat sig fast runt hjärtat på sjuttonåringen. Den drabbade, eller vad man nu skulle kalla det för, hade som sagt ingen aning om när eller hur, men han var hundra procent säker på att det hänt. Annars skulle han inte känna på det sätt han nu gjorde - att han älskade Joshua Lewis.
”Äsch, klart att jag skämtar, dumbom”, klagade Zihao och knäppte löst till den yngre i pannan. ”Vill du veta en hemlighet? Jag är egentligen rädd för blod. Kanske inte ditt blod, men utöver det kan jag inte vistas i samma rum som någon som blöder..hatar lukten och smaken. Förutom när det kommer till dig då, men det måste ha något att göra med vårt ytterst underliga band”, rabblade han på och rodnade genast därefter. Nej, nej det var inte alls konstigt att han av någon jävla anledning inte hade några problem alls att sits och bita i Joshua och slicka i sig dennes blod. Fan, någon jävla vampyr var han faktiskt inte. De var inte bättre än fästingar och fästingar var Satans barn i egen hög person.
”Att du ens vill fortsätta är typ..jag vet inte ens, ett mirakel?” Konstaterade den äldre av de två med ett skratt. Därefter hävde han sig upp från bassängen och kom upp på benen, där han sträckte armarna över huvudet så att benen knakade till. Skönt.
”Du vet, du måste säga ifrån om jag går för djupt. Att göra dig illa är helt ärligt det sista jag vill göra”, sade han över axeln och gick fram till dörrarna. Utifrån sig det bara ut som en vanlig vägg, men från insidan var det en helt vanlig dörr. Med lås och allt, vilken fantastisk uppfinning.
”Och..tror du måste flytta dig oavsett, för vill inte drunkna”, konstaterade Zihao och tassade tillbaka mot bassängen, där han sedan böjde sig ner och fiskade upp Joshua ur det varma vattnet. Lätt som en plätt. ”Fast den här gången kan vi använda oss av den där grymt fula, rosa schäslongen.” Betydligt mer bekvämt.

”Önskar att man kunde få bort henne från skolan.. bara sex år sent,” påpekar Hayley drömmande med ett önskande leende på läpparna. Nästan alla på skolan skulle må bra om Cassandra försvann från skolan, precis som med alla andra mobbare. Det skulle göra skolan så mycket bättre och så mycket lättare att vistas i. Bort med allihop, Jess, Leah, Noah, Cassandra. Bort med alla som gör livet ett helvete för andra. Åh, tänk om det kunde vara så lätt. Hur många gånger hade hon inte tänkt sluta skolan pågrund av rykten och mobbning.. mycket bättre om de elaka eleverna kunde försvinna från skolområdet. Precis alla hon gillar skulle må bättre av det, Yaosu, Joshua och Aeron. Men den andre har rätt, om folk inte varit så rädda för henne och hennes familj hade de nog anmält henne för länge sedan. Hon själv har inte gjort det för att.. ja, efter alla år har hon liksom intalat sig själv att hon faktiskt förtjänar all skit. Yaosu däremot, nej, han förtjänar verkligen inte att ha Allard som terrasserar honom. När han sedan påpekar att hon är extremt underlig så putar hon med underläppen, trots att hon inte tar åt sig alls. Hon är nog extremt underlig.
”Du är också extremt underlig,” muttrar hon skämtsamt medan de kristallblå ögonen försvinner in i den andres mörka. Åh, hon kan gärna stirra in i de där ögonen i evigheter. Slytherineleven är väldigt fin att titta på. Det finaste någonsin faktiskt. Hans reaktion på hennes förslag får ett leende att sprida sig över läpparna. Jösses vad gullig han är. I hennes ögon är det verkligen inget att bli generad över, men det är väl för att hon själv aldrig behöver gå igenom det.
”Skämtar du med mig? Det är inget att be om ursäkt för Yaosu.. du driver mig typ konstant till vansinne.” Försäkrar sjuttonåringen och stryker fingrarna genom hans mörka hår. När han frågar om hon vill det, kan Hayley inte undgå att flina till.
”Jag hade inte förslagit det annars,” Hon gnager sig en kort stund i underläppen, innan hon försiktigt pressar läpparna mot den andres i en längre kyss.

Att Zihao är rädd för blod kommer faktiskt som en förvåning för Joshua. Nu förstår han honom till hundra procent, blod är inte särskilt trevligt. Det har däremot känts som att den andre i princip inte är rädd för någonting, och det känns väldigt fint att han berättar det. Joshua älskar att lära sig nya saker om honom, vilket han hoppas kunna göra flera gånger.
”Hm, eller så har jag väldigt fint blod. Du kommer inte suga ur det va?” Skämtar sextonåringen med ett leende och lämnar en kyss på hans läppar efter hans rabblande. ”Det känns väldigt fint att du vill dela med dig av dina hemligheter.” Han själv har inte riktigt berättat om sina hemligheter, men det känns inte riktigt som rätt tillfälle att göra det nu. Den ett år äldre vet ju att han har problem med maten, och det är faktiskt en rätt stor hemlighet för honom. Men han kommer ha fler tillfällen för att dela med sig av allting, så det så. Han hoppas åtminstone det, för deras förhållande är väl ändå inte bara fysiskt? Nej, det kan det inte vara, de har ju båda erkänt att de gillar varandra. De mörkbruna ögonen följer efter slytherineleven när han rör sig bort mot dörren. Joshua kan fortfarande inte fatta att de två legat, och ligger, med varandra. Han kan inte begripa hur någon kan finna honom attraktiv. Bara av att kolla efter den ett år äldre får honom nästan att dregla.
”Du gör mig inte illa.. det gjorde ont ett tag, men jag älskar det nu,” försäkrar Joshua med ett nöjt leende. ”Jag hade nog kunnat gå själv och fixa det, men jag gillar när du bär mig..” Han vill så gärna pressa läpparna mot den äldres, fortsätta där de slutat när de blivit avbrutna. När han bär upp honom tar han chansen i akt och lämnar en kyss på de beroendeframkallande läpparna.

”Vid det här laget är det nog nästan omöjligt, tror inte att det finns någon som faktiskt skulle kunna få henne avstängd, förutom McGonagall då”, påpekade Yaosu och knep ihop läpparna. McGonagall var förvisso en av de klokaste, mest rättvisa personer sjuttonåringen någonsin stött på, tillsammans med madam Pomfrey, men han var ganska säker på att hon aldrig skulle ta ett sådant beslut. Inte när det var så kort tid kvar av Allards skolgång, det skulle bara vara ett korkat drag från hennes sida. Cassandras föräldrar kanske inte brydde sig om sin dotter speciellt mycket emotionellt, däremot en hel del när det kom till hennes rykte. Precis som slytherinarens föräldrar, fast kanske inte riktigt lika illa.
”Hm, du har nog rätt, många finner mig underlig”, konstaterade Yaosu och drog på munnen medan han sköt ut hakan en gnutta. Att inte säga emot uppfattades nog som ännu mer irriterande än att göra just det. Sedan såg han mycket riktigt sig själv som underlig, men mest på grund av generna han tyvärr blivit given. Det hade varit betydligt lättare att vara tvilling med Weimin, då hade han sluppit all den här skiten som gjorde livet onödigt svårt. Ungefär som Hayleys blickar, de gjorde också livet väldigt svårt, fast på ett bra sätt då. Kinderna hade blivit minst lika röda som ett par tomater vid den tidpunkten och det var inte svårt att uppfatta hur generad han kände sig.
”Jag skämtar inte”, svarade Yaosu med ett knorrande och blängde smått mot henne. Hon verkade finna hans pinsamma lidande totande, en uppfattning han inte delade överhuvudtaget. Kort därefter spred sig dock ett blygt leende över läpparna och han vek hastigt undan med blicken. Okej, det kändes lite bättre när hon påpekade att hon föreslagit det om han inte gjort det. När hennes läppar sedan pressades mot hans egna, kändes allting istället betydligt bättre. Och hon hade ju faktiskt rätt, det var ingenting att be om ursäkt för. Det var typ som om han skulle ha bett om ursäkt för att han andades.
”Så..är du säker på att du är okej att göra det här? Förstår om du inte är det”, mumlade han mellan kyssarna och grävde så småningom ner en av händerna bland den jämnåriga flickans ljusa, korta lockar. Det kändes väldigt ovant, men som sagt tyckte han ändå om det. Vad spelade det liksom för roll om hon hade långt eller kort hår? För hans del var svaret på den frågan ingen, det spelade absolut ingen roll varesig hennes hår var kort eller långt. Det var inte därför han gillade henne, på grund av hennes hår alltså.

Joshuas ord fick Zihao att grimasera. Nej tack, även om han inte verkade ha något emot den yngres blod, hade han inga planer på att sitta och aktivt dricka det. Fy fan vad äckligt, bara tanken fick honom faktiskt att må lite illa. En droppe eller två? Visst, det var ingen fara, men en munfull? Urk, det var bara dumt av honom att ens sitta och tänka på det.
”Jag lovar att jag inte kommer suga ut det”, försäkrade den äldre och frustade ofrivilligt till, tillsammans med en liten rysning. Som sagt, hemska tanke. Som tur var kom han snart på andra tankar, annars hade obehaget nog resulterat i att hela stunden förstördes totalt. ”Om du är tillräckligt snäll kanske jag delar med mig av fler? Men inte utan betalning såklart”, skämtade sjuttonåringen och vickade på de mörka ögonbrynen. Nu hade han som sagt skämtat, dock ville han gärna att Joshua skulle känna att han också kunde dela med sig av sina hemligheter. Kanske inte vid den tidpunkten i deras förhållande, men åtminstone någon gång i framtiden. Tillit var en viktig pusselbit när det kom till den stora bilden.
”Tja, om du gillar att jag bär dig får du väl ta vara på det.” Zihao bemötte kyssen med ett flin kittlandes över de lätt torra läpparna, innan han släppte ner Joshua på schäslongen och satte sig i grensle över de taniga smalbenen. Han sträckte lite på sig och lät händerna långsamt glida längsmed den andres lår, med samma flin över läpparna. Efter ett slag böjde han sig ner och lämnade några lätta kyssar över den yngre, innan han sedan började göra precis samma sak han gjort när de precis anlänt till badrummet. Skillnaden den här gången var att han lätt skulle kunna fortsätta då han inte längre var tvungen att sitta på golvet. Golvet var hårt, han uppskattade helt klart inte golvet.

Nej, det kommer nog aldrig att fungera. Cassandra kommer att få gå kvar, precis som alla andra ruttna elever. Tänk vad skoltiden hade varit roligare, mer hanterligt, för Hayley och många andra om bara helt okej människor blev intagna. Men som hon har lärt sig, det finns ingen perfekt värld. Det är faktiskt väldigt deprimerande att känna att man inte kan göra något åt saker och ting, eller någon annan för den delen. Hon känner sig rätt värdelös på den fronten. Hon har inte kunnat rädda sig själv från övergreppen hon genomgått, eller mobbningen som hennes bästa vän behövt utstå. Usch.
Sjuttonåringen himlar lätt med de kristallblå ögonen på grund av den andres påstående. Finner många honom underlig? Det är möjligt, men det kan inte hon förstå sig på. Nu är det rätt underligt att han bitit hål i hennes hud och att han funnit tycke för henne, men bortsett från det så ser hon inte någon annan anledning till att han är underlig. Däremot är det mycket möjligt att hon kommer få se fler anledningar med tiden, vilket hon tror bara kommer få henne att gilla slytherineleven ännu mer. När han sedan påpekar att han inte skämtar, och både knorrar och blänger mot henne, kan hon inte undgå att le. Väldigt gulligt reagerande.
”Jag är bara glad att du fortfarande finner mig attraktiv när jag inte har några ögonbryn,” erkänner Hayley med ett litet skratt. Det känns fint att hon kan driva honom till vansinne på det där sättet.. för hon själv kommer definitivt ha problem med att fokusera på lektionerna om Yaosu är i samma rum som henne. Ena handen stryker sig upp över hans bröstkorg medan kyssarna fördjupas. Åh, hon vill aldrig lämna hans närhet, det är nog det bästa hon kan tänka sig.
”Hundra procent säker,” försäkrar hon i ett mumlande medan hon tvingar sig själv att luta sig bort från Yaosus läppar för att dra av sig själv linnet hon haft på sig.

Okej, så Joshuas skämt hade helt klart äcklat den andre. Det är ju förståeligt, särskilt när den äldre starkt ogillar blod. Han själv hade funnit det lite roligt, men ja.. han är ju inte någon komiker inte. Uppenbarligen hade hans skämt inte riktigt uppskattats, men det är inte hela världen.
”Hm.. klart jag kommer dela med mig av mina hemligheter förr eller senare,” mumlar han med ett litet leende. Egentligen hade han velat ta upp det under kvällen innan. Han hade sett alla ärr på Zihaos kropp och genast förstått att hans pappa misshandlar honom. Han själv har inte några fysiska sår kvar som visar att han också gått igenom det.. inte i samma grad som den andre, nej, Joshuas pappa hade inte använt sig av piskor, utan mest handflator, nävar och ben. De har det gemensamt. Men de hade varit i en intim situation och att börja snacka om att deras pappor misshandlat dem hade tagit död på stämningen på direkten. Joshua har turen att ha sin pappa i fängelset, men bröderna Huaze verkar inte ha den lyxen. De här tankarna tvingar han däremot bort ur skallen på sig själv för att kunna fokusera på bara Zihao och deras kyssar. Däremot avbryts kyssarna snart när den ett år äldre sätter sig i grensle över hans smalben. De större fingrarna som stryker sig längs hans lår får återigen kinderna att hettas upp likt förbannat, och ännu värre blir det när slytherineleven lägger sitt fokus på något annat, vilket får rodnaden att stiga ytterligare. Jävlar.