Vattenstaden Vidomina & Med

Ruby såg på henne och flinade.
"Du kanske har rätt men det är lite annurlunda." Hon gick fram till skåpet och tog fram kryddorna och såg sedan på Mary.
"De här?" Frågade hon försiktigt.

Mary nickade och kikade mot kryddorna. "Ja, precis. De där. Du får väl lukta dig till de du tror du tycker om." Hon skrattade och såg rörde om i grytan när det började att koka. Hon tystnade några sekunder.
"Kan du inte berätta mer om ditt liv ovanför vattenytan? Vad gjorde du där?"

Hon tog en liten skål och började blanda och hon såg sedan på Mary.
"Åh det är svårt att förklara. Jag studerade bland annat." Hon log svagt och skakade sedan på huvudet

Mary fokuserade på matlagningen och kokade något mer att äta till det gröna. "Vad studerade du?", frågade hon och kikade på Ruby.
Jules och Caspian talade mera lågmält, bara kallprat och tittade upp lite nyfiket när de förstod att Ruby skulle berätta lite mer om sig själv. De kände ju henne inte trots allt.

Hon såg ner och skakade på huvudet.
"Åh det är kanske inget ni förstår." Hon såg på dem och lade huvudet på sned.
"Journalist. Jag skulle skriva för en tidning eller prata i nyheter." Hon såg ner och suckade.
"De blir inget av det nu."

Mary såg oförstående ut. Hon hade ingen aning om vad journalist var och ryckte på axlarna, men log sedan. "Det låter som ett spännande jobb." Hon suckade sedan. Hela Rubys liv hade ju gått i spillror. Alla hennes drömmar. "Du ska nog se att du hittar något här att underhålla dig med.", sa hon då i försök att göra henne gladare. "Då ska vi se, det verkar bli klart snart det här, du kan väl hälla i kryddblandningen?"

"Det skulle bli ett spännande jobb. Jag skulle göra ett extra arbete. Intervjua en fiskare innan jag hamnade här." Hon tog skålen och gick fram. Hon hällde ner blandningen i grytan och såg på henne.
"Fiskaren hade sett konstiga saker i vattnet i flera år och jag ville fråga honom."

Mary log sammanbitet. Hon ville så gärna hjälpa henne, men hur visste hon inte. Hon beslöt sig för att inte tänka på det just nu och återvände för att hälla upp maten och ställa den på bordet för alla att kunna plocka av den.
"Så, ta av maten, sätt er. Caspian, du kan väl börja? Ruby- tar du med dig karaffen med vattnet så vi kan dricka till maten?" Jules såg på maten med ett stort leende. "Wow, vilken festmåltid ni har lagat." Mary kollade på Ruby. "Det är Rubys idé. Hon inspirerar."

Hon tog karaffen och ställde ner den och såg upp.
"Nej det var du som sa åt mig vad jag skulle göra." Hon såg sedan ner, satte sig och svalde hårt. Såg sedan upp mot Caspian och svalde hårt. De satt så nära varandra och hennes hjärta började slå hårdare inom henne.

Mary skrattade och såg på när Caspian tog av maten och visade sedan att Ruby kunde ta. Hon hällde upp i sitt glas och sedan till de andra i bordet.
"Hur har det gått idag, Capspian? Jag hörde att Sherman tagit på sig flera experiment. Han är bra på att hålla sig sysselsatt.", sa Mary.
Caspian tuggade av maten och svalde. "Ja, det är han. Men det vet vi ju. Han är bra på att jobba, och det är det enda han bryr sig om. Sina projekt. Han verkar varken sova eller äta. Han kanske är en sådandär.. vad är det ni människor kallar de.. vampyr?"