Almost PRS

Yaosu slöt ögonlocken när hon började dra fingrarna genom pälsen uppepå hjässan. Det kändes bra, ungefär som om hon skulle dragit fingrarna genom håret på honom. Fast av någon underlig anledning kändes det här betydligt bättre, mer som någon form av massage om han skulle försöka beskriva det. Hade de inte varit mitt uppe i en konversation hade han nog kunnat somna där och då - allting var ju så perfekt. Men nej, han skulle absolut inte somna i den stunden. Kanske om hon somnade först, men det kändes inte som om hon skulle vilja stanna där hela natten. Visst var de påväg att reda ut allting som sett och återgå till att vara vänner, dock förde väl allt det här fortfarande med sig en del obehag. Han kunde inte föreställa sig något annat.
Tack för att du inte hatar mig. Tjugoåringen tvingade bort resten av tårarna och skakade bestämt på huvudet för sig själv. Inte fler tårar nu, han var redan uttorkad som det var och behövde inte förlora ännu mer vätska på tårarna. Kanske efter att han druckit upp teet som borde börjat svalna vid det laget, men inte innan dess. Öronen vinklades mot dörren några gånger när det knakade till i klassrummet nedan. Joshua och Zihao verkade inte ha vandrat iväg någon vidare lång bit och det var väl bra det. Att ströva omkring under fullmånarna nuförtiden var lite av en garanterad död. Kanske inte på skolan, men det fanns ingenting som sa att det inte kunde hända där också.
Jag vill bara inte att du ska känna dig tvingad, okej? Men om det är någonting du faktiskt vill så..tja, det värmer om hjärtat, konstaterade den äldre och kvävde en gäspning som försökte pressa sig fram. Det skulle kännas betydligt bättre under nätter som dessa om Hayley var där, och han hoppades innerligt att hon någon gång också skulle finna det som en lättnad. Kanske, kanske kontoret kunde vara bättre än sovsalen ändå? Förmodligen skulle det dröja innan hon tyckte det, dock så var det lite av en resa. Och om Hayley var beredd att göra den skulle Yaosu försöka göra det så lätt för henne som möjligt. Faktumet att han gick på fyra ben var ju en bra start till exempel.
Tycker du verkligen det? Trodde aldrig att någon som är så fin själv skulle kunna säga något sådant om mig..för du är så otroligt mycket finare. Tjugoåringens öron började återigen vicka på sig när hon pillade med dem. Han kunde inte styra över det där, precis som med svansen, så det var bara att le och se glad ut.
Men om det är du som dreglar över mig skulle jag inte ha något emot det, envisades Yaosu därefter och hade god lust att skjuta ut hakan. Jag accepterar ditt dregel, Hayley..precis som jag älskar och accepterar resten av dig. Hoppsan, vad hade han precis sagt?

Är det konstigt att Hayley inte hatar honom? Hon vet inte riktigt. Visst, hon är fortfarande arg, och hon skulle nog ha hatat honom om han inte bett om ursäkt. Men nu har han ju gjort det, och han har förklarat hur det var han tänkte. Plus så har han behövt gå igenom helvete under skiftningen, hon kan inte undgå att tycka synd om honom då.
”Det är klart jag inte hatar dig..” Mumlar hon medan hon fortsätter med sin massage uppe på hjässan på Yaosu. Nej, hon hatar honom verkligen inte. Hon är inte direkt bekväm heller, men kanske hon kan vänja sig vid hans sällskap igen under fullmånarna. Om några månader kanske hon blir lika bekväm som hon varit för en månad sen. Eller ja, man kan iallafall hoppas. Utan att riktigt veta vart tårarna finns så stryker hon tummarna över kinderna på honom, i hopp om att hon kanske fångar upp några. Hon har ingen aning, hon kan ju inte se dem, men hon har iallafall försökt. Det verkar däremot som att han slutar gråta efter en stund, men han skulle nog inte ha gjort det om han inte tvingat sig själv till det. Går det ens att hata någon som Yaosu? Hon hatar det han gjort, men om man bortser från det har han varit helt underbar mot henne. Hayley har ingen aning om hur hon ska tänka, ska hon förlåta och försöka gå vidare, eller hålla kvar vid det för att skydda sig själv?
”Jag känner mig inte tvingad, alls. Kan prova ikväll iallafall och se hur det känns. Blir det bra?” Det måste gå bra, annars kommer hon nog inte göra det igen. När lurvbollen sedan börjar gäspa kan hon inte undgå att le, så himla gulligt. Det är som när Elmo gäspar, man kan sitta och kolla på det hela dagen. Varken att sova på kontoret eller i sovsalen känns särskilt tilltalande. Men som sagt, hon kanske kan vänja sig vid att vara i kontoret igen, göra det lättare för tjugoåringen. Tyvärr har hon inte eget fluff att gömma rodnaden under. Komplimangen gör kinderna alldeles rosiga än en gång. Inte bara för att Yaosu säger det, utan det blir alltid så när hon får komplimanger. Att det är just den äldre som säger det gör de bara lite värre.
”Du är mycket finare, vad pratar du om.” Hayley låter året glida in bakom öronen igen, så att det inte kittlas mot hennes ansikte när hon än en gång kramar honom. Han är så lurvig. Hon önska hon kunnat fortsätta tänka på allt lurv, men den andre slänger ut sig något helt oväntat, vilket får henne på helt andra tankar. Älskar? Som många gånger innan blir ögonen stora som tefat och hakan glider nästan ner mot golvet. Den enda som sagt att de älskar henne är Joshua, men det har bara varit på vänskaplig nivå. ”Vad sa du?” Bra reaktion. Riktigt jävla bra reaktion.

Men egentligen borde du nog göra det..jag förstörde så otroligt mycket för dig, sårade dig även om det var det sista jag ville..jag hatar mig själv över det som hände, så jävla mycket. Yaosu fortsatte att blicka upp mot henne medan hon strök bort tårarna som slingrade sig genom den mörka pälsen. Den var nästan svart men inte riktigt, det fanns nyanser av både mörk- och ljusbrunt bland allt lurv, till skillnad från Zihaos korpsvarta päls. Hursomhelst kändes det väldigt bra att få alla små tårar uppfångade, ännu bättre med tanke på att det var Hayley som fångade upp dem. Annars hade han nog inte ens suttit kvar där, då han inte tyckte om när andra människor rörde honom. Detta gällde dock inte när det kom till den yngre flickan, men överlag tyckte han inte om det. Kanske var det därför det kändes så sjukt underligt att faktiskt kunna njuta och välkomna någon annans rörelser på det sättet han nu gjorde? Särskilt när han befann sig i den här formen, någonting som brukade få honom att vara mer på ändå och allmänt nervös.
Du får mer än gärna prova ikväll och om det känns okej får du absolut fortsätta spendera fullmånes nätterna här, svarade den äldre genast, med öronen rakt upp och ögonen stora som tefat. Så hon tänkte alltså stanna hela natten? Det hade han aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle göra, absolut inte. Klaga gjorde han dock inte, det kändes ju så bra att ha henne nära och veta att hon slapp oroa sig över att smyga tillbaka in i sin egen sovsal. Det var kanske inte optimalt för hennes del, men bättre än det där sistnämnda alternativet.
Kramarna var mysiga, fick hjärtat att skutta hej vilt samtidigt som det blev alldeles varmt och härligt. Det kändes som om de så sakteliga hade börjat bygga upp åtminstone sin vänskap igen och tja, det kändes som sagt helt fantastiskt. Visst att de flirtade lite med varandra under samtalen, men inte så att det gick överstyr eller så. Fast naturligtvis hade Yaosu lyckats förstöra det där lugnet de funnit med sin stora trut. Snarare med sina stora tankar, men sak samma. Vad i helvete hade han precis sagt? Hur hade han kunnat låta något sådant rymma honom bara sådär? Fan, fan, fan.
Nej glöm det där..det är helt fel tillfälle och jag vill inte göra saker och ting jobbiga mellan oss nu när vi kanske har chansen att börja om på nytt. Tjugoåringen vek undan med blicken och började mentalt slå sig själv. Hur jävla dum får man vara? Inte för att jag inte känner så, men det är som sagt verkligen inte rätt tillfälle att säga något sådant, förklarade han hastigt därefter och blev ännu mer frustrerad på sig själv. Bra, nu hade han i princip sagt det igen och komplicerat allting ytterligare.

Ja, kanske Hayley borde hata honom. Hon borde åtminstone inte vara så förlåtande som hon nu är. Hur kan hon ens vara så förlåtande? Efter allt som har hänt i hennes liv vet hon att väldigt få personer är värda andra chanser. Inte en så bra inställning att ha, men det är faktiskt inte hennes fel att folk varit så förskräckligt ruttna gång efter gång. Kanske Yaosu är en av de personerna, kanske inte. Hur som helst har hon varit förlåtande för snabbt, antagligen för att hon så gärna vill vara vän med honom. Men nej, hon är fortfarande så förskräckligt sårad.
”Kanske jag borde.. men det gör jag inte.” Det är väl bäst att inte försöka fundera alldeles för mycket på det. Herregud, hon är så osäker på hur hon ska göra. Tänk om hon förlåter honom och börjar umgås med honom igen, tänk om han gör något liknande igen? Tänk om han gör något som kommer såra henne ännu mer? Det här är liksom inte tankar som hon borde behöva ha. Nej, den äldre fuckade verkligen upp och nu har hon ingen aning om hur hon ska tänka. Enda anledningen till att Hayley överväger att stanna där under kvällen är för att hålla honom säker, så att han inte behöver oroa sig över att någon ska komma och göra illa honom. Sjuttonåringen drar sig bort från honom ett slag med rynkade ögonbryn.
”Då provar jag ikväll,” svarar hon med en nickning. Det är inte som att hon behöver vara nära honom hela tiden, och egentligen kan hon sova på madrassen istället för på sängen. Att ligga där i sängen skulle vara att gå för långt, det vill hon verkligen inte göra. ”Får jag låna en tröja av dig ikväll?” Ännu en sak som Hayley är osäker över, då skulle hon behöva sova och känna hans doft hela tiden. Bara vida tanken av den där tröjan påminner henne om när de slängde dem på golvet. Men även om klänningen är bekväm så är den inte så skön att sova i, tyvärr. Dock har hon annat att tänka på, tillexempel att Yaosu älskar vissa saker om henne. Hon viker undan med blicken och lutar sig tillbaka mot stolsbenen som står bakom henne.
”Ingen förutom Joshua har sagt så förut.. och då var det mest på skämt,” sjuttonåringen gnager sig i underläppen medan fingrarna fortsätter att pilla med de fluffiga öronen. Hon är inte riktigt medveten om det själv, men det är något som fortsätter iallafall. Det är mysigt att pilla med öronen. ”Så du känner så?”

Det var väl ändå något positivt, att Hayley inte hatade tjugoåringen? Jo, men samtidigt hade det nästan känts bättre om hon gjorde det, som om saker och ting hade varit lite mer rättvisa på något sätt. Hur konstigt det än lät kändes det som om Yaosu kommit en smula för lätt undan, dock fick han påminna sig själv om att allting förmodligen sett väldigt annorlunda ut om han inte varit täckt av tjock, mjuk päls och hade stora, vattniga ögon. Aldrig att han hade fått ligga hoprullad i knät på den yngre flickan om han haft två ben, två armar och ett ansikte som hon troligen inte skulle kunna kolla på utan att känna sig förrådd. För vad det var värt hade fullmånen åtminstone fört med sig någonting positivt för den första gången någonsin.
Förstår om du inte kommer vilja sova i sängen så du får ta fram madrassen som ligger i garderoben jag inte välte. Tjugoåringen nickade bort mot en av de andra skåpen i rummet innan han passade på att vända uppmärksamheten mot teet som fått stå och svalna en bra stund vid det laget. Försiktigt, eftersom Hayley ändå hade dragit sig undan en gnutta, klättrade Yaosu ner från knät på henne och slog sig ner framför tekoppen istället, där han prövande stack ner tungan i den ljumna vätskan några gånger innan han började sörpla i sig av teet. Han hade varit törstig ganska länge så det dröjde inte många sekunder innan allt te var borta.
Klart att du får låna en tröja, fortsatte han och slickade sig belåtet om nosen efter att ha slickat rent koppen. [/i]Du kan låna ett par byxor också, även om alla mina tröjor ser mer ut som nattlinnen på dig[/i]. Den äldres blick gled runt rummet några gånger, fastnade på fönstret ett slag innan den vandrade vidare. Han visste verkligen inte vart han skulle fästa den. Även om hennes fingrar fortfarande pillade med öronen, kunde han inte slappna av för fem öre. Nej, att han låtit de där orden undslippa hade ställt precis allting på ändå och försatt honom i panik. Så mycket panik. Usch och fy.
Fast jag är ganska säker på att Joshua genuint älskar dig, Hayley, började Yaosu trevandes och försökte lugna ner sitt stackars hjärta. Och..ja, jag känner så. Förlåt, det var inte menat att slippa ut på det där sättet men jag tänkte mig inte för och nu har jag panik för fan, tänk om jag precis förstörde alla chanser för oss? Vill inte att du ska känna dig inträngd i ett hörn, om du förstår hur jag tänker. Med en bedrövad suck kom den äldre upp på benen och började röra sig fram och tillbaka framför sjuttonåringen. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Fint, nu var huvudet sådär kaotiskt igen och han kunde verkligen inte lugna ner sig själv överhuvudtaget. För allt han kunde tänka var att han gjort någonting dumt igen, även om det kanske inte var fallet.

Det låter mycket bättre, att sova på en madrass istället för att ligga i den där bekanta sängen. Helt ärligt får Hayley rysningar av att tänka på det. Kontoret ger henne rysningar. Fan, hon är verkligen inte säker på det här. Hon vet att både Joshua och Zihao velat att hon skulle lyssna på tjugoåringens sida och sedan lägga det bakom sig. De förväntar sig inte direkt att hon ska stanna där under kvällarna för att se till så att ingen går honom illa. Men hon vet att hon kommer få hemskt mycket skuldkänslor om någonting händer den andre och hon inte gjort någonting för att hjälpa till. Hela kvällen har hon faktiskt undvikit att kolla på sängen, hon vill verkligen inte tänka på vad som hände. När hon gjorde något som bara bekräftade alla jävla rykten om henne. När hon kände sig så hemskt förråd av honom. Om de börjar om, kommer hon att vara orolig om han gör något liknande igen?
”Det är en dum fråga.. men du kommer väl inte göra något liknande igen?” Riktigt dum fråga, ingen av dem kan se in i framtiden. Yaosu kan inte lova att han inte kommer göra om det. Hon gömmer ansiktet i händerna ett slag. De här tankarna tär verkligen på henne. Djupt där inne vet hon att hon inte borde förlåta. Det är så farligt, tänk om hon blir beroende av honom igen? Sjuttonåringen drar benen intill sig medan hon går igenom de kluvna tankarna. Aja, hon kan ta avstånd från honom när det inte är fullmåne, så lätt är det. Hayley är påväg att ställa sig upp för att hämta madrassen, hon är fortfarande inte helt van vid att man inte behöver göra sådant när man har en trollstav. Med bara en liten viftning glider madrassen ut ur skåpet och lägger sig hemmastatt på golvet.
”Tack, vart har du tröjorna?” Blicken glider över rummet, det är väl rätt uppenbart eller? Garderoben. Hon skulle ha gått upp och letat, men det skulle vara oartigt. Att rota i Yaosus garderob tänker hon då inte göra. Lite principer har hon faktiskt. Det är lätt för henne att notera att Yaosu är långt ifrån avslappnad. Orden han fått ut sig verkar ha skakat om honom mer än henne. Det verkar som att de bägge två har lite problem att hålla kontroll på munnen. Hayley kan relatera.
”Du har inte förstört alla chanser,” viskar hon med ett litet leende medan händerna kupar sig om de lurviga kinderna. ”Jag blir smickrad.. om saker och ting gått bättre för en månad sedan hade jag säkert kunnat säga det tillbaka, men jag kan inte det. Inte än.”

Frågan fick Yaosu att stanna till och hjärtat att sjunka i bröstkorgen på honom. Det var inte en dum fråga och han förstod varför Hayley ställde den till att börja med. Däremot kunde han svara definitivt på den, ingen tvekan om saken. Han hade mycket riktigt inte varit säker den där morgonen, men efter att ha konstant gått och tänkt på det i en månad fanns det ingen osäkerhet som låg kvar och gömde sig i någon vrå.
Nej, jag kommer aldrig göra någonting liknande igen, svarade den äldre bestämt och fäste blicken i henne. Förstår om du inte kan lita på det, men jag kan inte göra annat för att försöka övertyga dig. Kanske någon gång i framtiden om du fortfarande vill ha mig, däremot får du försöka lita på att jag talar sanning för stunden, fortsatte han och fortsatte betrakta henne när det vackra ansiktet gömdes i händerna. Allt det här måste ha varit så otroligt jobbigt för henne på alla möjliga olika nivåer. Han kunde inte ens föreställa sig det hela, och då tyckte han ändå också att det var förfärligt svårt, fast av helt andra anledningar.
Tjugoåringen bestämde sig för att gå och leta rätt på en tröja åt den yngre flickan, nu när hon fått fram madrassen på golvet med hjälp av staven. Försiktigt bet han tag i handtaget till det stora skåpet och drog löst i det tills en av dörrarna öppnade sig. Som tur var var allting därinne väldigt organiserat så det tog i princip ingen tid alls att leta rätt på en av hans största T-shirts. Om den var lite extra stor skulle den säkert nå längre ner än vad klänningen gjorde. Med plagget hängandes löst mellan tänderna, placerade han tröjan i knät på Hayley. När hon kort därefter kupade händerna runt de lurviga kinderna, stelnade Yaosu lätt till.
Du måste aldrig säga det tillbaka..som sagt, snälla känn dig inte pressad, det är det sista jag vill, konstaterade han skamset och mötte de där underbart kristallblå ögonen. Hur kunde man ens ha så fantastiska ögon? De glittrade verkligen som kristaller, var stora och kantades av en massa svarta, långa ögonfransar. Tjugoåringen tvingade sig själv att vika undan med blicken. Fan, han kunde inte ens titta på henne utan att få hjärtklappning.
Och vadå smickrad? Jag säger bara sanningen, så det så, fortsatte den äldre och nickade mot sjuttonåringen. Vill du ha hjälp att bädda förresten? Inte för att jag kommer vara särskilt mycket till hjälp, men kan i alla fall rota fram lite lakan och så. Perfekt, försök att byta samtalsämnet.

Litar Hayley på att den tre år äldre talar sanning? Det måste hon nog göra om de ska ha någon chans, för efter allt det här vill hon ändå kunna bygga upp åtminstone en vänskap igen. Kanske mer än så, och i såna fall måste hon helt enkelt lita på honom. Saken är den att hon aldrig trott att Yaosu skulle göra något liknande för en månad sedan, ändå hade han gjort det. Sjuttonåringen särar lite på fingrarna så att hon kan se på honom. Det är helt omöjligt för henne att läsa av ansiktsuttrycket när all lurv är i vägen. Han är betydligt lättare att läsa av när han är i sin mänskliga form, men tyvärr vågar hon inte riktigt titta på honom då. Riktigt dilemma. Det enda hon kan avgöra just nu är att han inte gråter, är arg eller hemskt glad. Händerna glider ner från ansiktet och armarna slingrar sig istället runt hennes ben.
”Jag tror jag litar på det.. men du är så svår att läsa av just nu,” medger hon med ett litet skratt. Det är ju sant, han är väldigt svår att läsa av just nu. Men efter allt han sagt under kvällens gång så litar hon på det han säger. Kanske det är dumt, man vet aldrig. Men just nu känns det som att han talar sanning, och ja, hon brukar oftast ha rätt.
Hayley ler tacksamt mot den äldre när en t-shirt landar i knät på henne. Efter att ha suttit där på golvet ett tag reser hon sig tillslut upp. Hon går undan lite, aningen osäker på om hon ska byta om där eller inne i badrummet. Nu har Yaosu redan sett henne naken, men det känns annorlunda nu. Hon bestämmer sig för att byta om där, det är liksom smidigare för henne på det sättet. Om nu den andre kollar eller inte bryr hon sig inte riktigt om, han kommer inte se något nytt direkt.
”Men jag vill kunna säga det tillbaka någon gång,” Någon gång.. Det kanske dröjer ett tag, men förhoppningsvis går det. Efter några om och men drar hon klänningen över huvudet, viker ihop den och sätter sig sedan på t-shirten. Jösses, den når ner till knäna på henne, nästan täcker dem. Det får ett leende att sprida sig över läpparna och hon slår sig ner mittemot den äldre igen.
”Ingen fara, jag kan bädda. Vart har du lakanen?” Det skulle nog inte gå så värst bra om Yaosu försökte bädda, men det är en rolig liten syn hon får. Sen ska han inte behöva svansa runt för att hämta lakan åt henne, nej han ska få ta det lite lugnt, hon kan ju göra det själv.

Du säger det alltså? Tja, det brukar vara svårare att läsa av folk när man inte kan se deras ansikten och för stunden skulle jag knappt kalla det går för ett ansikte. Yaosu hoppade upp på sängen istället och rullade ihop sig på samma sätt som han gjort när han befunnit sig i den yngre flickans knä. Det hade förvisso varit betydligt mysigare, men han hade på känn att Hayley ville börja göra sig redo inför lite välförtjänt sömn.
De gula ögonen följde henne fram tills att hon började byta om, då grävde han genast ner nosen under täcket. För där gick gränsen, han fick absolut inte ligga och glo på sjuttonåringen när hon tog av sig kläderna. Nu hade han visserligen redan sett henne naken, men de befann sig inte på det stadiet längre. Hade han ändå valt att kolla, trots allt som hänt, hade hon nog tyckt att han var riktigt äcklig och transparent. Den uppfattningen ville han helst att hon inte skulle skaffa sig, åtminstone inte så länge han faktiskt kunde bevisa motsatsen.
Se bara inte till att göra det under fullmånen..det finns liksom en liten, liten risk att jag råkar skugga rakt på dig och slicka dig i ansiktet, varnade den äldre och kikade därefter fram, efter att ha låtit ytterligare några sekunder passera. Jösses, tröjan var verkligen som ett nattlinne för henne - typ hundra storlekar för stor. Yaosu kunde inte låta bli att frusta till över synen, för att genast slänga tassarna över nosen i ett försök att hålla käften. Men det såg ju så fjantigt ut, för att inte tala om gulligt. Merlin, han ville nästan hoppa rakt på henne nu också och ge henne en stor, fet smällkyss. På tal om det där, de där instinkterna skulle han bli tvungen att ta itu med förr eller senare. Han ville verkligen inte bli någon knähund som Zihao blivit under årens gång. Nej tack.
Lakanen ligger i den andra garderoben därborta, svarade tjugoåringen och gäspade stort. Lite sömn skulle nog inte sitta fel faktiskt. Och om madrassen blir för hård kan du lägga på en till, tror det borde finnas någon någonstans härinne om du börjar rota omkring, fortsatte han och följde Hayley med blicken. En sak var säkert, han skulle utan tvekan drömma om henne inatt.

Nej, det Hayley konstaterat hade väl varit uppenbart. Korkat av henne, det är åtminstone så hon känner sig. Men det gör hon dagligen, så det är väl okej. Det jobbiga är att hon är vän med Joshua som är tusen gånger smartare än henne, och tja.. Yaosu verkar vara rätt mycket mer intelligent än vad hon är. Det är faktiskt rätt jobbigt, men hon är vän med Aeron och känner Zihao lite grann, så korkast är hon iallafall inte. Ändå jobbigt dock. Hon putar med underläppen och börjar istället att bädda. Hon tar upp ett lakan, örngott och påslakan. Hon har alltid haft det jobbigt med att bädda, särskilt när det kommer till täcket. De är alltid så mycket större än henne och hon kan inte riktigt få ner påslakanet hela vägen. Det är helt enkelt ett dilemma. Hon ser alltid till att vara ensam i sovsalen när hon bäddar, tjejerna behöver liksom inte fler anledningar till att hacka på henne.
”Okej, jag ska se till att inte säga det till dig under fullmånen.” Det betyder att hon måste se honom i hans mänskliga form. Om hon nu börjar känna att hon älskar den andre så måste hon ju redan ha vant sig att se honom öga mot öga. Så det är väl egentligen inget bekymmer. Medan Hayley försöker få koll på täcket hör hon hur en viss lurvboll håller på att fnissa. Det är ett konstigt ljud, en varg som skrattar. Hon har aldrig hört det förut.
”Äh, håll käften.. jag är urgullig i den,” muttrar Hayley och ser ner på tröjan som sväljer henne. Hon inser mycket väl att det måste se förskräckligt fånigt ut, förskräckligt fånig är nog vad många skulle kalla sjuttonåringen. Men ofta betyder förskräckligt fånig också urgulligt. Åtminstone i hennes fall. Efter en stunds krånglande blir hon tillslut klar med bäddningen, och sjunker ner mot madrassen med en duns. Lite hård kanske den är, men det är ändå bekvämt. Hayley klagar iallafall inte. Hon gräver ner sig under täcket och får ut sig en nöjd liten gäspning. Trollstaven ligger bredvid kudden, ifall någon skulle komma in. Lyckligtvis är hon lättväckt, så om någon kommer nära dörren kommer hon definitivt att vakna. De kristallblå ögonen glider tillbaka upp mot Yaosu medan hon gnager sig i underläppen.
”Om jag blir bekväm med dig igen.. kan jag komma tillbaka till dina lektioner då?”