Medieval undercover PRS Lupple och Emma07

Även om Iselia drog mycket starkt i hans uppmärksamhet så försökte Nathaniel koncentrera sig på Merec istället - men det var otroligt svårt, han ville ju många gånger hellre ägna sig åt Iselia just nu. Men nu var Merec här, det var inget de kunde göra åt saken utan istället fick han väl försöka göra det bästa utifrån situationen. Han gjorde också sitt bästa för att ägna sig helt åt samtalet kring de kungliga besöken morgondagen hade att erbjuda - och han såg Merecs poäng i det. Han nickade lite fundersamt.
"Med särskilt den ene var relationerna spända innan också med far. Jag ska prata med Charlys till morgonen, vi sätter in några av våra män - de vet hur dem ska hålla sig dolda, på så vis kan vi ha säkerheten utan att riskera för mycket." fortsatte han - rebellerna var många gånger mer värdefulla än "vanliga" soldater, kanske att de inte var lika tränade i disciplin men de var guld värda vid såna här tillfällen.

Merec nickade sakta. "Jag minns." Sa han och suckade. "Det kändes viktigt att ta upp det redan nu med tanke på tiderna. "Försökte han förklara och log. "Kanske ska de vara förklädda till serveringspersonal." Log han och lämnade över pappret helt och log. " Du har informationen nu så gör det du anser är bäst." Log han och vände sedan om och gick. Dörren stängde sig efter honom.

Iselia log svagt och såg på honom. " Servera vin, jag ska visa exakt vilken flaska imorgon. Det är Kung Georges favorit." Log hon för att sedan resa sig upp, lät kappan falla till marken igen och nästintill sprang in i hans armar och kramade om honom. "Jag har saknat dig." Viskade hon. Inte direkt sen hon suttit i hans knä men hon hade en hel del närhetsförråd att fylla på- närhet till Nathaniel.

Nathaniel nickade lite tacksamt emot honom, även om han haft taskig tajming och han helst bara velat vara kvar ifred med Iselia så uppskattade han ändå hans omtanke - det var sådana här saker som behövde tas omhand i tid.
"Tack." sade han och log tillbaks, det var en god idé men hur som helst fick den vänta tills imorgon. Då fick han ta tag i det och prata med Charlys - nu ville han ägna sig åt sin fästmö och ingen annan.
Han skrattade glatt till och lade genast armarna omkring henne också, i en otroligt härlig kram. Som han gillade den här kvinnan, och hade alltid gjort.
"Vi har bara varit ifrån varandra i typ två minuter." retades han med ett flin, även om han anade att det kanske inte var just dem två minuterna hon syftade på.

Iselia skrattade lågt och skakade på huvudet. "Det är nästintill omöjligt." Viskade hon och kysste honom mjukt och smekte hans kind. " Positiva med att vara gift. Vi kommer ha samma rum. "Viskade hon och la huvudet mot hans bröstkorg. "Men jag får väl sova här fler nätter- innan det?" Frågade hon försiktigt och såg på honom. Hon hoppades det, deras bröllop skulle ännu inte vara på en tid om hon fick bestämma. Han behövde ställa i ordning sitt rike först.
Men samtidigt hon ville väldig gärna vara hans fru.
Hon drog med honom mot sängen, snurrade runt och knuffade lätt ned honom på rygg och hon följde med ned kysste honom lätt innan hon rullade av honom men la sig tätt intill honom vid sidan.

Nathaniel skrattade glatt igen, besvarade lika glatt hennes kyss.
"Du har en poäng där." log han, syftade väl egentligen på båda - det var väldigt svårt att vara ifrån henne, men det skulle också bli härligt att alltid få dela rum med henne framöver. Ja, efter bröllopet då förstås. Det var han lite kluven över - inte det minsta över bröllopet i sig, utan det såg han verkligen fram emot, men snarare tidpunkten. Riket behövde stabilisera sig lite innan de kunde anordna bröllop, men samtidigt ville han ha henne till fru så snart som möjligt.
"Såklart." nickade han mjukt, han ville ju hemskt gärna vara så mycket som möjligt med henne och dessvärre hade han inte lika mycket tid om dagarna längre. Han brast i skratt då han fann sig nedknuffad ifrån sängen, men vred sig genast emot henne för att dra henne närmare intill sig och kyssa henne mjukt igen.

Iselia fnissade och besvarade ivrigt kyssen med armarna omkring honom och ett stort leende på läpparna över att hon var välkommen hit fler gånger. Det kändes verkligen bra.
Hon var absolut inte redo att gifta sig redan, och det var inte rätt tid överlag men att vänta kanske nästan ett år innan de gifte sig utan att få vara här var om nått tortyr.
Hon drog med fingrarna över hans kind. "Kan jag hjälpa dig med något imorgon?" Frågade hon leendes och pussade hans läppar lätt för att sedan invänta hans svar. Hon hade spenderat en vecka i sitt rum, nu var hon redo att vara hjälpsam, annars skulle hon med all säkerhet bli galen.

Trots att Nathaniel var nöjd med hur saker och ting utvecklat sig än så länge - han hade ju lyckats ta tillbaka makten och dessutom förlovat sig med henne, bättre kunde det ju inte bli. Men på ett vis så saknade han tiden som vakt eftersom han hade fått tillbringa hela dagarna ihop med henne. Men inte skulle han i första taget byta tillbaka det - det hade varit en väldigt orolig tid att ständigt vara rädd för avslöjandet.
"Du hjälper redan till tillräckligt med att vara sådär söt." flinade han retsamt, för att sen bli lite mer allvarlig.
"Vad sägs om att jag kollar upp det till morgonen?" log han sen mjukt, han skulle säkert kunna hitta något men för tillfället ville han inte tänka alltför mycket på arbetet.

Iselia himlade med ögonen och lipade retsamt åt honom. "åh tyst med dig. "Skrattade hon och böjde sig fram och kysste honom kärleksfullt, slingrade sina armar omkring honom och skrattade mjukt. "Morgondagens problem." Viskade hon instämmande och kysste honom igen, och igen och så ytterligare en gång.
Att få nog av honom, av Nathaniel, hennes fästman var absolut omöjligt. "Om du inte behöver mig så tar jag gärna en runda i skogen." Viskade hon och smekte hans kind sakta. Hon hade ju nästintill varit inlåst i slottet av sin far, aldrig haft tillåtelse att gå ut utan det fanns alltid något viktigare att göra. Om hon mot all förmodan skulle ut så skulle det vara med full vaktstyrka vilket hindrade henne totalt eftersom hon inte fick göra något speciellt roligt under uppsikt.

Nathaniel flinade lite bredare av hennes skratt, blev väldigt glad över kyssarna hon bjöd på - kyssar som han också besvarade mjukt men passionerat. Något skulle han säkert kunna hitta, men han hade ju ingen lust att ge henne de där allra tråkigaste uppgifterna - det kändes inte särskilt schysst emot henne. Visst hade hon erbjudit sig det, men ändå så ville han ju inte tråka ut henne helt.
"Det låter som en god idé." log han, strålande hade väl varit ett bättre ord - han visste att hon gillade sånt. Han skulle själv ha älskat att följa med, men han vågade inte säga något om det då han visste hur svårt det kunde bli att finna tiden. Sanningen att säga kände han sig nästan lite orolig med att hon skulle ge sig iväg på egen hand, eftersom det var så pass osäkert just nu - han hade många fiender just nu och de skulle ju kunna använda sig av henne för att nå honom, vilket vore hemskt. Men samtidigt visste han med sig att hon måste ha sin frihet, han kunde inte ta det ifrån henne. Han hade inte ens någon rätt till det.

Lyckan av hans svar var helt fantastiskt och hon log stort, så stort. " Eller hur? " Skrattade hon och kurade ihop sig intill honom, en bättre plats vore ju helt klart på honom men det var kanske lite väl fräckt. "Lovar att inte gå långt i så fall." Sa hon ärligt, hon skulle ju vara helt nöjd med att gå till skogen- bakom slottet men fortfarande innanför murarna som tillhörde slottet. Att ta sig utanför det var kanske inte det smartaste, det förstod även hon. "Du min kära. "Viskade hon och smekte hans kind. "Du borde byta om till dina sovkläder." Viskade hon och kysste honom mjukt. " Detta." Sa hon och drog lite i de stela, och ordentliga kläderna en kung skulle vara klädd i. "Kan inte vara bekväma såhär dags." Viskade hon ärligt och kysste honom ännu en gång men blev än en gång avbruten när en som tillhörde kungens personliga klädassistans tog sig in genom sidorummet och fyllde på med ved i brasan för att hålla värmen innan han försvann iväg.