Daphne & SagaG prs

El var ganska nöjd med hue fort det hade gått för henne att bli erkänd. Om vissa fick vänta flera år så måste ju en timme vara väldigt bra. Hon log.
Borta vid ett av borden, där massa guldblonda personer satt reste sig en av dem och kom fram till henne.
- Hej, jag heter Lee. Jag är också barn till Apollo, du borde komma och sätta dig vid Apollos bord

Han visste att hon nu skulle vara med dom

El mötte Simons blick på väg mot Apollobordet. Hon ville egentligen prata med honom, hon kände ju inte sina syskon och det här hade kommit så väldigt plötsligt.

Allt fortsatte som det beukade under den middagen annars.

El pratade med sins syskon, dem var alla väldigt trevliga. När middagen var slut så tog Kiron tag i henne.
- Helena, jag vill att du hjälper Simon med hans uppdrag. Han kanske låtsas som han klarar det själv, men jag vet att det inte är ett sammanträffande att ni möttes.
El rynkade på ögonbrynen.
- Vem är Simon egentligen, Kiron? Varför tittar alla andra kampare på honom som att han är... smutsig? frågade hon.

När middage var färdig gick han till backa med dom andra till Hermes stuga.

Keiron suckade.
- Simon är son till Hades. Inte många accepterar Hades barn, tyvärr.
El visste vem Hades var. Dödsguden. Hon rös till, det lät lite otäckt att vara barn till en dödsgud, men hon trodde inte att Simon var ond.

Simon satte sig i sitt lilla hörn.

El sov tungt den natten. Hon visste inte hur hon skulle reagera på att Simon var barn till Hades, ärligt talat brydde hon sig inte. Hon tyckte dock att det var oförskämt av resten av kamparna att behandla honom som de gjorde.

Simon sov sådär under natten.
När han senare vakna gick han ut för att gå till Kiron och prata om uppdraget.