PRS Lupple och Ginerva2003

” okej din tur” sa han.
Han visste vad han skulle svara nästa gång.

Hon log svagt och funderade lite.
"Okej vad älskar du mest?" Frågade hon nyfiket.

Han visste inte vad skulle svara för hans svar skulle verka skumt.
” vet inte riktigt” sa han bara.

Hon skakade på huvudet.
"Sluta, svara. Klart du vet. Jag ska inte döma dig." Sa hon och såg på honom. Han fick inte komma undan så lätt.

” okej” sa han och funderade på om han skulle säga det..
Han böjde sig fram.
” dig” sa viskade han.

Orden eller snarare, ordet han sa chockade henne, det var som om någon slagit till henne med en slägga.
Hon satt bara där och stirrade.
"Mig?" Fick hon stammande fram, hon fann detta väldigt underligt.
Inte så att hon ogillade det men hon visste inte hur hon skulle förhålla sig till det.
"Tack för att du är ärlig." Viskade hon leendes.

" då är det min tur att fråga dig var e din pappa någon stans?" frågade han.

Hon såg på honom och log svagt.
"Han är hemma just nu, men han är ju militär så han är inte alltid hemma utan på farliga platser ibland." Viskade hon ärligt.

" ja då för står jag" sa han.
" nu får du fråga mig" sa han.

Hon nickade sakta och bet sig lite i läppen och studerade honom.
" Varför äter du aldrig?" Frågade hon utan att tänka sig för, de gångerna de hade ätit så hade han inte gjort det.