Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag måst ha sprit för att slppa smärtan." Hon såg upp och sedan lade huvudet mot bordet.
"Redan? Jag trodde det var en dags resa till. Jag kollad kartan i din kammare." Hon sludrade och slöt ögonen.
"Jag stannar kvar."

"Det är nog bäst, Kiliah.", sa John och klappade hennes axel innan han besvärat, på grund av smärtan från såret, reste sig upp från sin plats och haltade mot däck. På däck hade männen samlats som hungriga hundar vid kanten för att se på land. De gjorde sig beredda att lägga i hamn genom att hämta ankare och rep för att fästa båten. Det knarrade om repen när de drog i de.
John hade svårt att se helt eftersom natthimlen blivit så mörk. Med hjälp av ljus från facklor i hamnen kunde han urskilja piren som ledde mot staden. "Seså, pojkar. Gå ni, jag ser till Kiliah. Ethan, du får ha ett öga på de andra.", beordrade han och lät barsk i rösten. Männen mumlade att ja, de skulle de och Ethan gav tecken att ja, han skulle ha ett öga på de.

Hon höjde huvudet och såg sig om och sedan lade huvudet mot bordet igen och snart hade hon somnat och snarkade ljudligt. Hennes hår låg utslaget på ryggen och bandet låg på golvet bakom henne.

Kapten John gick ner till Kiliah och satte sig jämrande, besvärande, ner på bänken bredvid henne vid bordet. Han sträckte sig efter hårbandet som fallit till golvet och placerade det på bordsskivan. "Kiliah?". Han hörde snarkningar. Ja, kanske bäst att hon fick sova ändå, tänkte han sedan och gäspade själv. Han såg sig om och lyssnade efter röster. De var själva på skeppet nu.
Han tog av sig den röda kavajen och hängde den över kiliahs axlar och haltade sedan försiktigt därifrån för att inte väcka henne. John försvann in i sin kammare för att lägga sig i sin säng därinne.

Hon vaknade till som hastigast och såg upp men lade ner huvudet igen och somnade om.

Morgonen kom och hon hörde röster och satte sig upp. Saliv runt ansiktet och grimaserade av smärta.
"Vad är jag?" Hon satte handen mot huvudet.
"Aj mitt huvud."

Kapten John och de andra satt uppe på däck och njöt av det soliga vädret. Även idag var det varmt, riktigt hett, men de var de vana. Några fick tiden att gå genom att spela kortspel, någon annan avnjöt solen på en stol och Kapten John lunkade fram för att se mot staden. Han placerade att göra en vandring in dit. Kanske Kiliah vilje följa med när hon vaknade? Tänkte han och blickade över husens tak för att se på området.

Hon kom ut och knep ihop ögonen och sprang till kanten och kräcktes och såg på dem.
"Vart är vi? Jag trodde vi var på havet igårkväll?" Hon sjönk ner och drog en hand genom håret och slöt ögonen.

"Hey, hey heeeey..!", ropade en av männen i panik och rusade fram till Kiliah för att knuffa henne bort från kanten. "Du smutsar ju ner henne!". Piraten menade skeppet. Ethan och de andra blickade åt deras håll och fnös, de var inte så överdramatisera som honom. Kapten John skrattade. "Seså, Sam. Låt henne vara.". Han gick fram till de båda. "Kul att se dig på fötter. Vi ligger fortfarande i hamn.", han kollade på Kiliah. "Jag tänkte ta mig en tur in på land, när du orkar så kan du följa med mig.", sa han och kollade på de andra. "Seså, hörni. Fixa lite mat åt henne.". En av männen som spelat kortspel ställde sig besvärat upp och gick ner på nedre plan för att hämta något att äta och dricka till henne.

Hon ramlade omkull och gav honom fingret.
"Dra åt skogen" Fräste hon medan hon tog sig upp och masserade sin fot och såg på Kapten John och nickade.
"Det gör mig den äran. Men jag har fortfarande ont i foten." Hon log mjukt och lutade sig mot kanten.

Kapten John sträckte sig besvärat ner för att hjälpa Kiliah upp på fötter. Sam, piraten, verkade skämmas och backade undan eftersom han hyste sådan stor respekt för kaptenen, så som de andra också även om de visade det på olika sätt. "Sätt dig här.". Han borstade bort smuts från en bänk kring masten och slog sig ner bredvid han visat. Då kom en annan pirat upp med maten till henne för att placera den på bänken. John nickade åt piraten som ursäktade sig. Han lade märke till att några lämnade skeppet för att gå på land. Det var en slö dag idag. Så kändes det.