Love or not - PRS botilia1 och Emma07

Matthew ägnade en bra stund med henne åt att bara vila, han kunde inte förneka att han ännu hade ont och att en stunds vila var välkommet. Senare, efter att de också ätit middag och för den sakens skull klivit upp, ursäktade han sig dock för att återgå en stund till sina papper - trots allt hade han fortfarande en del att gå igenom och det var lika bra att jobba vidare med det.

Catherine nickade bara när han sa att han skulle jobba. Hon svalde hårt innan hon frågade.
- tycker du verkligen att jag är vacker fast jag är gravid? Jag själv ķänner mig inte särskilt vacker.
Catherine rodnade lätt när hon frågade, egentligen hade hon aldrig varit en osäker tjej men kanske hade kommentarerna killarna sagt gjort att hon kände sig lite osäker om hon verkligen fortfarande var vacker.

Matthew såg på henne och suckade lätt.
"Jag kommer alltid älska dig och tycka du är vacker, hur gravid, stor eller tjock du än är. För jag gillar den för den du är", sade han mjukt, smet iväg för att le henne en puss.
"Men nu behöver jag smita ifall jag ska hinna göra något jobb innan läggdags", sade han mjukt, för att sedan åter börja gå ut ur rummet.

Hon nickade sakta och såg efter honom, herregud vad hon älskade honom. M3n vad skulle hon göra nu när han jobbade? Egentligen hann hon inte fundera så länge innan skräddaren kom och de gick in i ett lite större rum och Catherine ställde sig på en liten pall innan skräddaren började mäta henne överallt och även prata om vilka färger, typ av klänningar och liknande som hon ville ha. Catherine hade faktiskt trevligt, hon gillade faktiskt skräddaren och de hade alltid kul när det skulle mäta eller prova klänningar.

Det dröjde inte någon längre stund innan det knackade lätt på dörren där hon och skräddaren höll till och en tjänare klev in och neg lätt emot henne.
"Ni kanske borde komma, milady. Matthew föll", förklarade hon, hans kontor låg på nedervåningen och deras sovrum en våning över det och det var påväg ner till kontoret han lyckats ramla. Trappen hade nyligen blivit skurad vilket inte gjorde det hela bättre att han redan gick illa nog med käpp, och fallet hade genast fått smärtan att blomma upp rejält igen. Han hade fått hjälp av några tjänare tillbaka till sovrummet för att lägga sig, medans en skickades iväg efter henne och en efter läkaren.

Catherine svalde hårt och ursäktade sig mot skräddaren innan hon snabbt började gå mot deras sovrum. Herregud, tänk om han var alvarligt skadad. Hon gick in i deras sovrum och satte sig ner på sängkanten på hand sida.
- herregud älskling, vad hände? Behöver du ta dig till sjukhus? Så hon och tog hans hand och kysste den mjukt.

Matthew såg upp då hon kom, han hade egentligen klarat sig bra - det var egentligen inget svårt fall. Men hans rygg som redan strulade gjorde något otroligt ont nu efter det, och det syntes också i ansiktet som var spänt och ansträngt av smärtan. Han skakade lätt på huvudet.
"Jag ramlade i trappen bara, men jag lyckades förstås slå i ryggen. Jag hoppas inte det", sade han, dem hade skickat efter läkaren.

Hon nickade sakta och höll hans hand.
- kan jag göra något för dig? Behöver du något kallt på ryggen eller något annat? Frågade hon innan hon såg doktorn komma in i rummet. Catherine flyttade sig till andra sidan sängen och tog hans andra hand för att ge doktorn ordentligt med plats för att undersöka. Catherine var verkligen orolig för honom, han var redan skadad och hon ville verkligen inte att hans skada skulle bli värre.

Matthew skakade lite lätt på huvudet åt henne bara vände sedan istället blicken till läkaren som kom för att undersöka honom. Bara såna små saker som när han skulle vrida sig för att han skulle kunna kolla ryggen gjorde sjukt ont, och han fick bita ihop käkarna hårt för att inte råka ropa till.
"Att det gör ont är ändå ett gott tecken - med tanke på hur nära du var att bli förlamad innan har du väldig tur att du inte blev det nu. Smärtan är ett tecken på att känseln fortfarande är i bästa skick. Men du kommer få bli sängliggande en tid, för att ryggen ska få tid att läka ihop ordentligt", förklarade han vänligt.

Catherine nickade sakta, ville verkligen det bästa för honom.
- Finns det något jag kan göra för att underlätta för honom, Doktorn? Frågade hon och såg på honom och svalde hårt. Egentligen tänkte hon på allt. Hur han skulle ha ont, hur han skulle ha svårt att sova, hur han skulle ha svårt med så enkla saker som att gå på toaletten. Hon ville verkligen kunna underlätta allt för att han inte skulle ha ont.