PRS Medi och botilia1

- Oj hård bestraffning. Hon såg på honom och neg.
- Jag återvänder till mitt rum. Är det något så är det bara att säga till.

Han såg på henne och nickade bara kort.
- jag vill att du sover i mitt rum i natt, jag litar inte på att du inte försöker rymma sa han bestämt och la armarna i kors.

- Rymma? Men mästare har jag försökt att rymma under alla år jag varit här? Du tog in mig som liten.
Hon såg på honom och nickade.
- Men er önskan är min lag.

- ja, du försökte rymma en gång när en annan kvinna övertalade dig sa han och öppnade dörren till sitt sovrum så att hon skulle kunna gå in.

Hon såg p honom och såg nästan livrädd ut.
- Jag ber då om ursäkt mästare. Jag ville inte göra er besviken så jag bönfaller er.
Hon tog av sig skorna.
- Jag hoppas jag fick det straffet jag förtjänade. Hon kände på sin nacke och började sedan snöra upp klänningen.

Han nickade lätt och såg på henne.
- ska jag be någon komma med mat till dig först? Frågade han och granskade henne lätt.

- Ja tack. Hon log mjukt och såg på honom och lade sig mot kuddarna och såg på honom.
- Så jag ska sova här tills dina föräldrar åker? Hon synade honom och gav ifrån sig en suck.
- Mästare?

Han vände sig och bad en kvinna komma med mat.
- vad är det Julie? Sa han och satte sig lätt på sängen.

Hon satte sig upp och såg på honom. Lade huvudet på sned och drog en hand genom det tjocka håret. Såg sedan ner.- Oh det var inget. Hon synade sin handled och räckte den mot honom.
- Är ni hungrig? Ni får ta om ni vill.

Han skakade lätt på huvudet när han såg hur en kvinna kom in med en bricka med mat.
- ät du först så äter jag sen sa han och började knäppa upp sin skjorta.