Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel blev iallafall lite nöjd då han verkade ha haft nån slags inverkan på henne åtminstone. Något litet framsteg för honom åtminstone, och förhoppningsvis ett lite mindre övertag ifrån hennes håll - för sanningen att säga hade hon honom runt lillfingret just nu, utan att han hade det minsta emot det. Tvärtom så älskade han deras såna här små "lekar", om man nu kunde kalla det det. Och bara sättet hon gick på.... Försökte hon medvetet ta kål på honom, eller vad höll hon på med? Det räckte med en enda blick på henne för att en mängd spännande saker han ville ägna sig åt med henne skulle dyka upp i tankarna. Bakom stängda dörrar. Men att hon nu hade ryggen åt honom gav honom till slut chansen att komma ikapp henne, vilket han gjorde med ett par långa, snabba steg och stannade till precis bakom henne. Där lade han händerna om hennes höfter med en gång.
"Och jag som på sin höjd hoppats på att få se dig i dem idag. Men plötsligt kan jag tänka mig att dem skulle se ännu bättre ut på golvet", viskade han charmigt, nästan emot hennes nacke. Samtidigt som han pratade flyttade han oblygt händerna runt till hennes innerlår istället, redan farligt högt upp - men blyghet kom inte det minsta överens med de planer han hade för kvällen.

Ederel hade genast tagit tillfället i akt då hon vänt honom ryggen eftersom hon snart kände hans varma andetag mot sin nacke, vilket resulterade i att gåshud spred sig över hennes kropp. Det var den inverkan han hade på honom helt enkelt.
"Jag gav dig inte tillstånd att röra vid mig, eller hur?" Hon placerade sina händer på hans, och trots att det verkligen tog emot så flyttade hon bort hans händer från henne. Det hade krävts så gott som all viljestyrka hon hade i kroppen, så hon hade knappast mycket kvar utav den. Hon vred på sig så hon stod vänd mot honom och lyssnade intresserat till hans prat om att hennes underkläder skulle se bättre ut på golvet.
"Ska vi ta reda på den saken?" frågade hon ljuvt, trots att det djävulslika leendet och den gnistrande blicken inte alls stämde överens med hennes mjuka tonfall. Grace lät behån falla till trappsteget han stod på innan hon gick upp till övervåningen. Där tog hon av sig trosorna innan hon vände sig om mot honom igen.
"Jag tycker du är ganska överklädd nu," konstaterade hon med en tyst suck, "du bör klä av dig om du vill följa med in till sovrummet."

Matthew flinade roat åt hennes kommentar och händer. Hon måste verkligen vara ute efter att ta kål på honom, den saken var åtminstone något som var säkert. Han höjde lätt på ögonbrynen.
"Det borde väl vara tillåtet för en pojkvän?", frågade han retsamt, skrattade kätt till av hennes ord. Den där blicken.... Den kunde få honom att göra precis vad som helst för henne. Han följde henne den sista biten upp dit, höjde på ögonbrynen.
"Men jösses vilka krav du har", frågade han retsamt, men drog utan den minsta tvekan av sig de sista plaggen han hade på kroppen för att följa henne in.

"Klagar du?" Grace klickade med tungan åt hans ord och skakade lite på huvudet, valde att inte lägga mer vikt på den tanken utan ägnade sig hellre enbart åt honom nu. Hon sträckte ut sina händer mot honom som en gest att det var fritt fram för honom nu. Hon hade inte så starkt tålamod idag, och var mer än villig att ge efter. Hennes kropp krävde att hon gav efter, den skrek efter Ederel vid det här laget. Och vem var hon att neka sig själv det nöjet? Hennes mamma hade åkt iväg på en mindre arbetsresa och skulle inte komma hem förrän följande kväll, så Grace hade hela huset för sig själv tillsamman med Ederel.

"Det var inte vad jag sade", sade Ederel med ett roat leende och lätt höjt ögonbryn, han retades bara med henne som vanligt - han visade sig mer än gärna på det här viset för henne. Särskilt när hon redan fått honom på det här humöret sen innan med hur hon retats och hållit på. Därför var det en stor lättnad när hon äntligen räckte ut händerna till honom, för ärligt talat visste han inte ifall han hade klarat av att vänta särskilt mycket längre nu - hon var alldeles för lockande och hade redan drivit honom helt till bristningsgränsen för vad han klarade av. Utan ett ord så var han snabbt framme hos henne, ställde sig tätt intill henne för att dra in henne i en passionerad kyss medans han lät händerna oblygt utforska hennes kropp.

Efteråt, då hon låg tätt ihopslingrad med Ederel, så sneglade hon upp mot hans ansikte med ett litet leende på läpparna. Hennes fingrar åkte ner längs med hans arm för att landa på bröstkorgen. Där lät hon fingertopparna rita olika mönster och figurer mot hans hud, innan hon bara lät handen vila mot hans mage.
"Jag tror du bör köpa underkläder åt mig oftare." Eller åtminstone ge henne presenter oftare om de slutade på det här viset. Hon njöt i fulla drag av hans sällskap, för att inte tala om att hon kände sig mycket tryggare i hans närhet också. Visst hade hon funderat en hel del på om det var hennes fel att han hamnat i knipa några gånger, och hon var säker på att det till stor del var hennes fel. Och det var något hon skämdes starkt över.

Bara känslan av hennes fingrar och hennes hud så tätt intill sin egen var nog för att få Ederel otroligt lycklig. Men när var han inte det ihop med henne egentligen? Det räckte bara att ha hennes sällskap för att sätta ett leende på hans läppar, och vid såna här stunder var det inte särskilt konstigt att den redan lyckliga känslan förstärktes. Sin egna hand hade han vilandes emot hennes ländrygg, där han tankfullt rörde fingrarna som i små cirklar. Blicken vilade han helt på henne, vilket var ett alldeles underbart ställe att vila blicken på - hon var bara helt perfekt. Och trots all den tid som gått så kunde han knappt fatta att han fick vara med just henne. Och att hon fortfarande ville ha honom, trots allt som hänt och allt som hänt henne på grund av honom - hade han inte umgåtts med henne så hade nefilerna aldrig letat upp henne från början.
"Jag kanske får börja göra det till en vana", sade han med ett leende, han var väldigt obrydd över att köpa såna saker - det var han alltför gammal för - och man kunde ju säga att det slutade spännande. Men mer värt än något annat var det humör det fått henne på.
"Jag skulle köpa såna saker till dig varje dag om det är vad som krävs för att få dig på så gott humör igen", sade han mjukt.

Grace rynkade något på ögonbrynen. Hade han köpt underkläder åt henne för att få henne på bättre humör? Underkläderna i sig skulle inte få den äran, det var ju tack vare Ederel som hon kände sig gladare. Nu kunde hon heller inte låta bli att fundera på om hon ens var attraktiv nog i hans ögon. Fanns det någon annan anledning som låg bakom hans val att köpa oerhört utmanande underkläder, som knappt kunde klassas som underkläder med tanke på att det mest bara var några tygremsor. Var det något budskap han försökte få fram? Så fick hon inte tänka. Det var dock lättare sagt än gjort att glömma bort de tankarna för de hade nästan bestämt sig för att bråka och störa den fridfulla stämningen. Istället för att säga något pressade hon bara fram ett litet leende innan hon vek undan med blicken.

Ederel såg genast på henne att något inte var helt rätt. Var det något han sagt som blivit fel? Han hade absolut inte menat det så, men det var också typsikt honom att säga helt fel saker ibland och låta tungan slinta iväg. Nej, såhär kunde han inte ha det. Han fick genast en hel del skuldkänslor för att ha förstört den här fina stunden. Han suckade och lade försiktigt fingrarna under hennes haka.
"Hey. Sade jag något fel? Jag kan se att det är något", frågade han tyst, med ögon som utstrålade ren oro. Han ville inte att något skulle bli förstört nu när allt äntligen blivit så bra igen. Ändå kunde han ändå inte låta bli att känna ett sting av skuldkänsla på grund av att han kunde vara en orsak till det hela. Även om han inte varit medveten om att han sagt eller gjort något fel. Men också för att han undanhöll lite hur han - eller ja, hans överkropp - numera såg ut, kanske lite av rädsla. Rädsla för att förstöra nåt, rädsla för att hon skulle tycka sämre om honom för det. Rädd för att det kanske skulle bli sista droppen som gjorde att han förlorade henne, efter allt han gjort emot henne. Vilket allt var ganska nytt, hela den här osäkerheten och rädslan var något han egentligen mest fått uppleva efter att ha kommit tillbaka ifrån helvetet.

Hon skakade på huvudet, övervägde att låtsas som om ingenting och försöka släta över det hela på något sätt. Men samtidigt så var det kanske bra om hon frågade honom rakt ut om det hela, för hon behövde ju veta om han fann henne vara attraktiv eller inte. Tänk om han inte gjorde det? Men skulle han verkligen vara tillsammans med henne då - om han inte attraherades av henne? Skulle han klara av att hoppa i säng med henne om hon inte väckte några som helst känslor av lust till liv inom honom?
"Nej men.. Det lät bara som om du skulle köpa underkläder till mig om det gjorde mig på gott humör," började hon tyst, vred något besvärat och generat på sig. Det kändes så fånigt att säga det högt. Varför hade hon inte bara hållit munnen stängd?
"Attraheras du ens av mig? Eller köpte du underkläderna av någon annan anledning?"